- Lämna mig inte! Del 1. |
- Hahahaha sluta, Daniel sluta, jag raaaamlar!
Jag slutade kittla henne och tog tag om henne innan hon åkte nerför sängen och rullade över henne till min andra sida.
Hon skrattade fortfarande och jag drog bort en hårslinga från hennes ansikte.
Hon lutade sig fram och gav mig en öm kyss, la sig på kudden och bet sig i underläppen.
Vad jag älskade när hon gjorde så, vad jag älskade henne!
Jag lutade mig ner över henne och kysste henne igen.
Smekte hennes rygg försiktigt och viskade hur glad jag var över att vi var sams igen.
Då puttade hon plötsligt ifrån mig från henne, satte sig upp och kollade på mig allvarligt.
- Vad? Frågade jag försiktigt.
- Du anar inte hur dåligt jag mådde utan dig de där två veckorna Daniel, jag vill aldrig vara utan dig igen!
Jag torkade snabbt bort en tår som kom nerför hennes kind innan jag tog henne i min famn.
- Vi ska aldrig bråka igen och jag tänker inte lämna dig igen älskling, aldrig!
Några timmar senare var jag hemma, egentligen skulle jag sovit kvar hos Felicia men smart som jag var kom jag på att jag hade glömt plugga till morgondagens plugg.
- Hallå? Ropade när jag öppnade dörren.
- Hej Daniel! Vart har du varit?
Mamma kom ut från badrummet.
- Ehm hos Felicia.
Hon sken upp och tog ut tandborsten ur munnen.
- Är ni sams igen!?
- Jaa, det är vi.
Hon gav mig ett leénde och kom fram och kramade mig.
- Vad glad jag blir, då kanske du blir på lite bättre humör nu igen!
- Eh skärp dig skrattade jag och puttade bort henne.
- Var snäll mot henne nu Daniel, du är en flirtis precis som din far men ändå väldigt svartsjuk!
Jag himlade med ögonen och gick upp till mitt rum.
Jag började dra av mig kläderna och tänkte efter.
Var jag en sån flirtis? Nej, det fanns bara en för mig, Felicia.
Och hon visste om det, varför litade hon inte på mig då?
Och hon skulle inte klaga på mina tjejkompisar när hennes ex som gick i hennes klass ville ha henne tillbaka.
Jag kände hur det började koka inom mig, jag knöt handen och slog till min boxningssäck så den flög till och råkade träffa lampan, det lät rätt högt och mamma kom in.
- Daniel? Frågade hon försiktigt.
Jag satte mig ner i sängen och la huvudet i händerna.
- Jag blir så förbannad på honom! Mumlade jag, knappt hörbart men mamma visste vad det var ändå.
- Har du pratat med honom?
- Nej, det finns inget att prata med honom om! Han ska ge fan i Felicia.
- Men ni var ju kompisaar Daniel..
- Än sen då? Inte längre iallafall!
- Tänk på att han var tillsammans med Felicia för knappt ett år sen.
Mina ögon svartnade till och jag kollade på henne.
- Han har ändå ingen rätt att ta henne ifrån mig nu!
- Men han kanske känner att du tog henne från honom? Du pratade inte ens med honom?
- Tycker du att det behövs om han skaffat ny tjej?
- Kanske..
Jag drog en lång suck och kollade ner i backen.
- Jag vill inte att hon åker Utomlands med honom mamma..
- Men Daniel, det är hela hennes klass som åker! Inte bara Felicia och John.
- Och? Hon kommer vara miljontals mil ifrån mig i en vecka men bara några meter från samma sovrum som honom och fan också!
Jag slog till mina skolböcker från databordet så dom for över hela golvet.
- DANIEL SKÄRP DIG!
Jag stod som förstenad och väntade på att hon skulle fortsätta.
Hon la handen på min axel.
- Gubben min, lyssna på mig.. Du och Felicia har hållt ihop i nästan ett halvår. Du säger att hon inte litar på dig men vad gör du? Du litar inte på att hon älskar dig!
- Jag litar på henne, men inte på honom!
Svarade jag kyligt och såg på henne.
Hon suckad och sa godnatt och stängde dörren.
Fan också, jag satte mig på sängen och loggade in på datorn, in på facebook.
En händelse, "Felicia Sandén har gjort ett inlägg i din logg" Jag log och klickade på det.
Det betydde att hon hade tagigt bort blockningen från mig.
Hon hade skickat ett hjärta och många av våra vänner hade gillat de, två hade kommenterat med "Sams?:D" och "Åh pluttisar!"
Jag log och klickade in på hennes profil för att svara.
Det var som att få en kalldusch över sig när jag såg att han skrivit i hennes logg under de här veckorna när vi varit osams.
Det hade börjat med ett "Finns för dig" och hon hade svarat ikväll, för 12min sen "Tack för allt!<3" Och han hade svarat "Du förtjänade bättre gumman.. <3
Jag bara satt som förstenad, hur i helvete vågade han?!
Jag stängde snabbt ner facebook, sket i att svara på Felicias inlägg..
Varför, varför hade hon pratat om oss med han av alla?! Hon visste ju att han ville ha tillbaka henne?
Jag slog undan tanken som gång på gång låg i mitt inre.
Tanken på att första gången vi strulade på den där festen, var för att göra honom svartsjuk..
[ Nå vad tycker ni? Ska jag fortsätta eller inte? :D ]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Alli_ - 16 okt 11 - 23:50 | | ja absolut ska du fortsätta! :) | Bonnie4ever - 16 okt 11 - 12:30- Betyg:  | | Om du INTE fortsätter kan jag inte lova att det går bra för dig. Så mejla när nästa kommer :D |
|
|
|
