Rosen |
Mina fingrar smekte de dammiga böckerna. Jag lät mig inte stressas utan tittade noggrant efter boken, boken om kärlek. Min syster hade nämnt boken kort innan hon gick bort för två veckor sedan. Jag kunde inte glömma bort orden hon sa, hennes sista ord till mig.
”Alla är värda kärlek, du är värd kärlek. I biblioteket, längst bort bland de äldre böckerna ska du finna en bok som kommer öppna dörrar som du aldrig trodde fanns. Bokens namn är Querida. ”
Orden satt som inpräntande i min hjärna. Jag var tvungen att hitta boken som hon talade om. Boken som hade fört William till min syster, min systers riddare på den vita hästen.
Böckerna såg ut som om de inte hade bläddrats i på flera år. Jag lät blicken granska varje pärm och mimade orden ”Querida” för mig själv. Det första jag hade gjort efter min syster hade nämnt ordet Querida var att slå upp det. Ordet i säg lät vackert, näst intill magiskt. Kära hade ordet betytt.
Då såg jag den, en bok utan damm på pärmen. En alldeles vardaglig bok som jag i vanliga fall skulle ha missat, men de guldiga bokstäverna som formade ordet Querida fångade min blick. Den var den, boken om kärlek. Snabbt ryckte jag ut boken från sin plats i bokhyllan. Men i samma stund som boken befann sig i mina händer landa en ros på marken, en röd ros. Förvånad böjde jag mig ner och plockade försiktigt upp rosen. Rosen såg ut att ha legat där i endast något dygn. Bladet var fortfarande röda och den fantastiska ros doften kändes fortfarande färsk. Något vitt intill bladen väckte min uppmärksamhet. Försiktigt särade jag på bladen och tog upp lappen.
”Broborg” var det de enda de stod på ett avrivet vitt papper. Jag la ner rosen på golvet och tittade efter där boken hade stått. Jag spånade efter något annat som kunde säga vad lappen betydde och vem rosen var till.
Längst in, tryckt mot vägen låg ett gult kuvert. Jag tittade mig omkring för att försäkra att ingen annan iakttog mig innan jag sträckte in handen och grep tag i kuvert. Kuvert var signerat Querida, precis som boken om kärlek hette.
Tveksamt öppnade jag kuvert, känslan av att jag inte borde öppna kuvert dånade inne i mig. Men jag var tvungen, nyfikheten var för stor.
”Mi Querida,
Mitt hjärta och själ kommer i all evighet vara med dig. Du är min ängel i en människokropp. Älska är ett för svagt ord för det jag känner för dig. Den kärleken jag känner för dig är för stark för att kunna förklara med ord. Om du är en fågel vill jag vara vinden som smeker dig, om du är ett moln vill jag vara himlen som omger dig, om du är en stjärna vill jag vara natten. Du är mitt allt, min värld. Du tog mitt hjärta med en blick, ett leende. Du är mitt ljus när de är som mörkast. Du har nyckeln till mitt hjärta, du kommer alltid vara ägaren till min nyckel.
I samma stund du lämna din kropp, tog du min själ med dig. ”
En tår trängde sig fram, jag hade aldrig förr läst något sådant vackert. Boken var helt borta ur mina tankar. Det enda jag kunde tänka på var brevet och namnet Broborg. Namnet lät bekant, men jag kunde inte sätta fingret på var det var.
Jag tog upp rosen från golvet, la ner brevet i min byxficka och gick bort från bokhyllan med de gamla böckerna. Utan att lägga en tanke på att sätta tillbaka boken om kärlek på sin plats.
Vägen hem från biblioteket kändes kort, mina tankar snurrande runt brevet och namnet Broborg. Jag kände så väl igen namnet, men kunde inte placera namnet.
Bilar stod upp radade på parkeringen till mitt hus och jag tog ett stadigt grep om rosen och gömde den bland buskarna intill husväggen.
Med ett djupt andetag steg jag in i huset. Jag möttes av varma leenden och kramar.
Jag fångade Williams sorgsna tomma blick när han kom gående emot mig.
”Jag saknar henne” viskade William i samma svep som han kramade mig.
”Jag saknar henne med, hon var inte bara min älskade syster. Hon var även min bästa vän” svarade jag och besvarade hans kram.
” Hon var min ängel i en människokropp, hon var mi querida”
|
| Kommentarer | | familjeflickan - 18 okt 11 - 19:08 | | Åh, så fint! |
|
|
|
