Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Livet" del 7

Nästa morgon när jag skulle gå på bussen så såg jag hur Lovisa satte sig bredvid Hampus, den populäraste killen i klassen. Hon tittade stelt på mig och jag såg hur hon viskade något till Hampus. Hampus flinade och nickade.

Det var trångt i bussen så jag var tvungen att stå upp. Så fort jag kastade en blick åt Lovisas och Hampus håll så såg jag hur Lovisa lutade sig mot Hampus, eller pussade honom på kinden. Jag kände ett starkt stygn av avundsjuka. Och Lovisa märkte det på mig. När jag skulle kliva av bussen vid skolan så tittade hon triumferande på mig. Jag försökte att inte bry mig, men det var jätte svårt. Lovisa följde mig vart jag än gick, med Hampus tätt efter sig. Efter första lektionen så gick jag ut till skolgården. Jag satte mig på en bänk i närheten av skolbyggnaden och tittade på alla små barn som lekte i sandlådan. Allt var så lätt när man var liten… tänkte jag.

- Amir! Det var Lovisa.
- Hej! Ropade jag glatt men mitt leende dog snabbt när jag såg hur Hampus drog sig närmare Lovisa och tog tag i hennes hand. Hon log mot honom.
- Amir, du är världens största fjant! Hör du det! Fjant! Lovisa hånskrattade åt mig.
- Hah! Hästar är för småtjejer, har ingen lärt dig det va? Hampus flinade elakt.
- Men… Lovisa, du lovade ju att…
Lovisa skrattade.
- Hah! Det gjorde jag inte alls det! fnös hon.
- Du är så himla löjlig! Hör du det, va? Hampus började långsamt gå mot mig. Jag backade förskräckt undan. Han märkte att jag blev orolig och han höjde handen och slog till mig ordentligt på kinden. Jag kastades bakåt av kraften och ramlade av bänken. Hampus och Lovisa fnittrade åt mig och började gå därifrån. Sedan vände sig Lovisa sig om:
- Och du Amir! Tro inte att vi är kompisar längre, du och jag! Hon skrattade elakt.

Jag kände hur tårarna trängde sig fram genom ögonvrån. Jag rusade in på toaletten och satte mig på toalettstolen. Lovisa hade rätt. Jag var en fjant, en fegis. Fast jag tyckte faktiskt om att rida. Som vilken annan småtjej som helst…

Dagarna gick och varje dag på skolan så satt jag själv. Ingen tyckte om mig. Ingen ville vara med mig. Ingen lyssnade på vad jag hade att säga. Alla lyssnade bara på Lovisa och Hampus. Förresten, Lovisa och Hampus var ihop nu också. Och min svartsjuka växte för varje dag… Lovisa, jag tyckte så mycket om henne. Fast varför förstod jag inte för hon var ju så taskig mot mig. Varje gång jag mötte Hampus i korridoren så knuffade han till mig så jag nästan ramlade omkull.

- Se dig för! Fräste han.
- Men… försökte jag.
- Tyst med dig! Väste Hampus. Jag och Lovisa har faktiskt ingen lust att prata med dig, din hästfjant!
Jag suckade tungt och började gå därifrån. Då kände jag hur någon tryckte sin armbåge mot min rygg och tryckte till, hårt. Jag flämtade till och vände mig hastigt om. Det var Hampus.

- Hörru, vill du slåss? Han flinade mot mig.
- Eh, nej… sa jag.
- Lägg av! Skrek han. Vågar du inte va? Stackars lilla flicka då! Han grimaserade mot mig.
- Klart jag vågar, fräste jag.
- Jaha, bevisa det då!
- Snälla Hampus, bad Lovisa. Ni behöver inte slåss, väll? Sa hon med skär röst.
-Äh, Amir har ändå ingen chans.

Innan han hann säga något mer så hade jag tagit satts och slagit till honom i magen. Hampus skrek och ramlade till marken.

-Vad fan gör du?! Skrek han. Han reste sig långsamt upp och sparkade till mig hårt. Jag skrek till jag med och försökte resa mig upp men jag kunde inte. Jag hade för ont och innan jag han tänka ut vad som hade hänt så hade Hampus gett mig ett hårt slag på näsan. Jag hörde hur näsan knakade till och kände sedan hur det började rinna blod ur näsborren. Hampus blängde på mig och gick sedan därifrån. Lovisa stod som förstelnad men sprang sedan fram till mig.
-Hur är det? sa hon försiktigt.
-Bra…
-Gör det ont? Hon tittade oroligt på mig.
Jag nickade. Fast det roade mig faktiskt lite grann att hon var orolig, för mig…

Hon suckade djupt.
-Vad är det? frågade jag.
-Äh, inget… bara att jag känner mig som en fullkomlig idiot. Jag tittade på henne.
-Tycker du om Hampus? Sa jag nervöst.


fortsättning följer.....
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
M_123 - 22 okt 11 - 22:27
Men usch! Hatar de där slagsmålet! Låter så äckligt när näsan knäcks! :P Meila nästa :D
Lovehurtsbadly - 15 okt 11 - 19:22- Betyg:
Nä men nej,!
Maila nästa! :D
ABC_123 - 15 okt 11 - 17:31
Bra! Mejla nästa snälla! :D
Junior_ - 15 okt 11 - 14:39
Tack :)
Carrre - 15 okt 11 - 00:39- Betyg:
näe urs vilken idiot han hampus..! jag vet inte riktigt om slutet var
bra eller dåligt.. kan inte bestämma mig.. x)

jättebra skrivet i alla fall, som alltid! ;D

Skriven av
Junior_
14 okt 11 - 23:57
(Har blivit läst 156 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord