om jag hade sagt nej hade du inte varit död [3] |
Det jag nu ska berätta för er är så hemskt att jag får kvälvningar när jag tänker på hur du såg ut. Minnet får mig att skaka och vilja skrika och hoppa, dansa med håret vilt flygandes omkring mig och kasta sönder tallrikar in i väggen så att det blir kras kras kras.
Jag gråter nu. Tårarna rinner likt två små floder längs mina rödsvullna kinder. Nu kommer de sista raderna.
I mossan fann jag hennes likbleka kropp och utan förvarning började tårarna automatiskt att rinna. "Hjälp!" vrålade jag mot huset men möttes endast av mitt eko.
"Kom.. lite närmare.." viskade hon och för varje andetag hon tog grimarserade hon utav smärta.
Jag lydde henne och satte mig vid hennes sida på knä så att mina byxor blev alldeles gröna. Månskenet lös rakt på oss och hon var nog vackrare än aldrig förr. Trots den spruckna läppen och blodiga hakan. Trots blåögat och den brutna näsan. Trots det sönderslagna ansiktet och hennes uppsvällda ögonbryn.
Hon tjippade återigen efter andan och tog ett krampaktigt tag om mig. "Lyssna... Det var inte ditt fel, jag vet.. att du kommer anklaga.." hon tog en paus och slöt de vackra ögonen. "dig själv.."
Du hade rätt. Du har alltid rätt.
"Vad hände?" ville jag skrika men min röst bar mig knappt utan det kom ut som en trasig viskning.
Hon skakade bara långsamt på huvudet, som att det inte var viktigt. Med den smutsiga handen strök hon mig ömt på kinden, inte länge alls, och sedan såg hon redo ut. Redo att lämna jorden och äntligen bli ängeln med vingar istället för utan. "Lyssna" sa hon plötsligt och rösten lät hård och allvarlig, som att hon visste att hon inte hade lång tid att leva.
Jag satt bara knäpptyst medan tårarna rann stillsamt och långt borta hörde jag sirener. Det verkade som att folk hade hört mig trots allt för det stod en samling runt omkring oss, men min blick vilade bara på henne. Suddig utav alla tårarna som värmde mina kalla kinder.
"Jag älskar dig... bästis..."
Där dog du. Det var de sista orden som lämnade dina välkrökta läppar. Du dog med ett leende på läpparna som att du somnade gott intill den du älskade. Jag vet hur hon dog men jag tänker aldrig på det. Jag vet vad det handlade om och som alltid var det avundsjuka.
Du dog i min famn.
Slut
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Bonnie4ever - 12 okt 11 - 16:59- Betyg:  | | Meeh :c Såhär sorgligt kan det ju inte vara tillåtet att skriva! Eller? Själv sitter man ju och nästan gråter :( Buuhu:( | | smuttsigflicka - 11 okt 11 - 21:37 | | åh...<3 | | susanna_89 - 10 okt 11 - 23:35- Betyg: | | gud va fint skrivet <3 |
|
|
|
