Mina förhoppningar! Del 2 |
Jag stirrade stint in i mitt skåp. Varför hade jag den konstiga känslan i magen? Som en knut som inte ville lösas upp, som om min mage var påväg upp genom halsen.
- Hallå? Jorden anropar Pia! Är du klar? Vi kommer försent till engelska-lektionen! Jonna stod med blicken på den nya killen Emanuel men rösten var ändå riktad rakt mot mig, som om hon stått med ansiktet mot mig.
- Ja! jag höll bara på att hämta mina böcker, Muttrade jag surt.
- Varför är du så sur? Undrade Jonna när vi började gå mot klassrummet.
- Vet inte...
- Vadå? Har jag gjort något? Undrade Jonna förskräckt.
- Nej, det är säkert bara vädret som gör min deprimerad, Sa jag och kollade på hennes nästan gråtfärdiga ögon.
- Men vilken förbaskat otur! Hennes ögon tindrade:
- Mamma kollade på SMHI och det skulle inte bli bättre väder på flera månader, så därför ska du nog inte titta ut genom ditt stora förnster! Föreslog hon med ett busigt leende.
- Haha, vad synd! jag får väl utveckla en egen art! En som inte tål ljus, Hakade jag på Jonnas förslag.
- MEN NEJ! Du får inte bli en äcklig Dracula! Blä, hellre en demon!
- Det var ju roligt att höra! Jag får väl mixa ihop dom då, Föreslog jag innan jag satte mig på min plats bredvid fönstret med Jonna bredvid mig.
- Jonna och Pia! Vad håller ni på med? Röt våran engelska-lärare.
- Vadå? Pep vi tillbaka. Ja vi bokstavligen pep till, alla var rädda för engelska-läraren. Ni skulle fatta om ni hade haft han en enda lektion.
- Har ni inte sätt att vi har bytt platseringslista?
- Nej? Varför har vi gjort det? Det här var ju så bra! Utbrast Jonna.
- Nej! Jonna sitter bredvid Simon och Pia bredvid Emanuel. När vi inte rörde oss röt vår lärare till.
- Ni har redan tagit minst fem minuter av den här lektionen, så rör påkarna! Vi flög upp och småsprang till våra platser bredvid våra nyblivna bänkkamrater. Läraren gav oss ingen mer uppmärksamhet utan gick bara till tavlan och började skriva upp dagens uppgifter. Har jag sagt att våran engelska-lärare är en gammalmodig man som bara gillar typ 40-tals kläder och heter Bo Björkberg? Han är noga med disciplin och tystnad i klassrummet.
- Hej, hörde jag en välbekant röst bredvid mig.
- Hej! mumlade jag glatt tillbaka, glad att han vågade ta första steget. Hoppas han vågar ta andra också...
|
| Kommentarer | | ABC_123 - 9 okt 11 - 19:19 | | Maila nästa :D |
|
|
|
