Mina förhoppningar! Del 1 |
- Så välkommen till klassen, Sa fröken med extra len röst och pekade på en ledig stol längst fram i ett hörn.
- Du kan vara snäll och sätta dig där Emanuel, Fröken tittade strängt på Linda "den coola tjejen i klassen" som satt på stolen bredvid hans nya stol. Fröken gav Linda en sträng blick.
- Du får vara snäll och visa denna nye pojk var han kan hämta sina skolböcker, Allas blickar vändes mot Lindas i väntan på hennes reaktion.
- Självklart fröken Lindblom! Följ med mig Emanuel, Lindas röst var sammetslen och totalt överdriven. Men som om jag brydde mig! Linda tog tag i Emanuels hand och började gå, eller snarare studsa fram mot dörren. Emanuel såg lite förvirrad och skärrad ut när hon så spontant hade tagit tag i hans hand. Jag tror han kände min blick i hans nacke för han vände sig om och mötte min blick, jag blinkade snabbt mot honom men vände sedan ner blicken i matte boken, rädd att se hur han reagerade.
Lindblom började prata om potenser viket var än jäklans tur eftersom jag bokstavligen sög i matte! Fråga vem som helst.
- Och nu får ni själva välja hur ni vill förbereda er för matte provet nästa vecka. Ni får antingen fortsätta jobba där ni är, eller förhöra varandra i grupprummet, göra dom svarta sidorna, eller ta några läx-papper här framme på kartedern eller... Lindblom skulle just fortsätta förklara olika alternativ när någon ropade längst ner från klassrummet.
- Ta ledigt och gå och köpa godis! Många stämde in i hans vrålande och började slå med knytnävarna mot bordsytan.
- Tyst i rummet! Skrek Lindblom med sin gälla röst. Hon marscherade bak mot Jonte och blängde på honom medan hon morrade.
- Efter skolan, mitt kontor! Sedan bara utan att vänta på hans reaktion vände hon sig om och gick tillbaka.
- Börja jobba! Hon såg nu ut som ett solsken. Säga vad man vill om Lindblom, men i vilket fall är hon störtcool!
Jag vände ner blicken i matte boken och börja försöka lösa några uppgifter på röd kurs. Helt plötsligt, som en blixt från himlen hördes ett krasande ljud straxt över mig. jag tittade upp mot dig och såg att du log blygt innan du återvände till din plats bredvid Linda som ivrigt pratade på om en massa skit. Tänk! Han log mot mig, han stod och vässade pennan vid mitt bord helt otroligt!
- Hallå! Pia, vi måste gå nu... Jonna blev alltid orolig att missa nåt snaskigt utanför klassrummet...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ABC_123 - 7 okt 11 - 21:21- Betyg:  | | Bra och spännande, men lite förrvirande, men jag vill jätte gärna läsa fortsättning för den här verkar bra! Maila nästa! :D |
|
|
|
