om jag hade sagt nej hade du inte varit död [2] |
Jag satt skrattandes i soffan bredvid en kille ifrån tvåan. Han hade brunt, spretigt hår och luktade en blandning utav herrparfym och rök. Ögonen var mörka och valnötsformade och jag lovar er, jag drunknade i dem.
Hans hand smekte lugnt mitt lår medan han gav mig ett charmigt och väldigt självsäkert leende. Du ringde mig. Jag svarade inte. Alldeles för uppslukad av vadhannuhettes charm.
Jag visste att du hade fiender, jag visste att folk var avundsjuka på din skönhet. Jag visste att nästan alla tjejer ogillade dig och jag visste att det berodde på avundsjuka. De tyckte du var "alldeles för bortskämd" för deras smak.
Jag visste, jag såg. De blickar de gav dig, de försökte se så elaka ut som möjligt med deras ifyllda höjda ögonbryn. Trots det så såg jag egenom varenda en, hur de ville lysa lika starkt som du.
Isadora ringde mig igen och igen och igen. Jag blev genast irriterad och tänkte; kunde hon inte låta mig ha kul för omväxlingensskull? Det var alltid hon som var omringad utav killar från olika åldrar, men nu satt jag här med vadhannnuhette.
En kyss ledde till en till och.. Det ringde igen och jag svarade denna gång. "Vad!?" fräste jag irriterat och vände bort ansiktet från honom.
Tystnad. Det brusade till och jag upprepade argt mitt "vad" fast rösten brast och den blev genast orolig. Hon hade ju ringt ett stort antal gånger...
Nu är vi här, vid slutet. Nu ska jag berätta för er hur allt var mitt fel och ni kommer himla med ögonen, sucka och bli arga på mig. Arga för att jag var en sån idiot och inte brytt mig trots att hon hade hysteriskt ringt till mig efter hjälp. Det är okej, skyll på mig. Jag gör det.
Hon pep tyst till i telefonen innan samtalet bröts och med en vild fart knuffade jag mig ur hans famn. Jag rusade ut ur huset och lämnade dånet bakom mig utan att ens ta mina skor, men dina fattades. Det såg jag. Dina knallröda skor låg inte bland alla andras svarta eller vita.
Bakom huset reste sig en stor skog med jättelika tallar och ovanför tittade den gula fullmånen ned på mig. Fråga mig inte hur jag visste vart hon var, jag bara visste. Jag bara drogs in mot skogen och likt en mordfilm hängde en ljust rosa tygbit på en gren.
Svetten kom ifatt mig vid det här laget och det kändes som att jag inte längre var alkoholpåverkad.
Plötsligt hörde jag det jag fasades över, det var så svagt och ynkligt att redan då föll salta tårar ned från mina ögon. "H-hjääälp..."
förlåt för en kort och slarvig del.. är inte klar än, men hinner inte skriva mer!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | svartsjuk - 7 okt 11 - 15:41 | | skriv mer, avgudar ditt skrivande! | Bonnie4ever - 6 okt 11 - 20:13- Betyg:  | | Men ååååh, måste du alltid sluta sluta just som det är mest spännigsfuligt? :c Man blir ju tokig! Mejlaaaah så fort nästa del är klar, jag måste ha meeeeer!! :D | | Lovehurtsbadly - 6 okt 11 - 09:27- Betyg: | | MER! Nuuuuuuu :) Maila nästa :) |
|
|
|
