ett skrapsår, |
Jag vill egentligen bara sitta bredvid och skratta,
jag vill kunna känna värmen när vi kramas,
och få ett glatt svar när jag yttrar orden " Jag älskar dig ".
varför ska det vara så svårt,
att höra att man blir älskad,
att få en kram då och då,
eller till och med få en liten puss på kinden?
Måste det alltid vara så att tårar ska behöva rinna nerför min kind?
Det är ju bara då,
och aldrig annars.
Självklart har jag respekt,
och tålamod,
eftersom jag vet att du inte gillar att göra sånt,
att kramas eller medge att du älskar mig tillbaka,
eftersom du vet att jag vet det,
även fast våra sylvassa ord och vårt mörka svärande mot varandra alltid äger rum.
Men ibland,
önskar jag att jag slapp hålla tillbaka,
ibland önskar jag att jag bara kunde hålla käften.
Men vad ska jag behöva göra?
Varför ska jag, av alla du känner,
varför ska jag,
sitta och se, eller lyssna, när du säger " Älskar dig sötnos "
eller " saknar dig så mycket... " till dina vänner?
SJÄLVKLART har jag förståelse, jag försöker att inte bry mig,
men eftersom jag älskar dig så mycket, så vill JAG ha en puss på kinden,
eller en kram istället.
Varför kommer det sig att bara dina vänner får det?
Men som vanligt står jag bara vid sidan, eller bredvid,
och ler och skrattar, som om ingenting skulle vara fel någonstans i världen,
som den lilla flicka du känt i 14 år,
den som du vill ska bli en egen avbild av det som passar bäst.
Men jag undrar fortfarande...
Eftersom jag inte fått något svar...
Hur ska jag kunna mäta mig med dig, eller bli som dig,
om du lämnar små skrapsår i mitt hjärta?
Varför är jag såhär? Det är löjligt! Men..
Efter allt som har hänt, efter allt vi, du, jag, har gått igenom...
Varför känns det som om du överger mig...
... storasyster?
|
|
|
|
