Fan vad jag älskar dej. |
Nu står vi här igen. Så långt ifrån varandra i korridoren, men ändå så nära. Jag vet inte vad tjejerna runt mej pratar om längre. Jag slutade lyssna så fort jag såg dej. Du är den enda jag ser, den enda jag bryr mej om. Jag saknar dej. Inte ditt nya jag, ditt gamla. Dom där somrarna då du såg på mej med den där varma blicken och sa att du älskade mej. Den sista var den finaste. Men nu. Nu är du den som undviker mej,kysser andra flickor. Mina läppar ha vart orörda på tre år nu. Tycker du om att plåga mej, eller har du bara slutat älska mej? Om du inte älskade mitt föra jag, jag har ändrat mej! Jag har nya jeans på mej med den där toppen som jag köpte för nån vecka sen med den skit fula jackan som kliar. Men alla dina förra flickvänner har haft en sån.Du kanske märker mej då. Vad gör du? Ska du gå redan? Hjälp, han kommer hitåt! Vad ska jag göra? Spela lugn, han vill säkert bara prata med Rebecca eller så. Dom jobbar ju trots allt tillsammans i NO. Han kommer säkert inte ens märka att jag finns, står här! Men istället ser han surt på mej och går med bestämda steg emot mej. "Linnéa, kan jag få prata med dej?!" Jag ger honom en snabb nick, och han grabbar min arm. Hårt. Han drar mej ut bakom skolgården och slänger praktiskt taget in mej i vägen. Nu är jag rädd. "Varför gör du så här mot mej?! Va?." Jag ser förvånat på honom. "vad är det jag har gjort?" Han ger mej en blick, med dom där mörkblåa ögonen, livsfarliga! Men inte för mej, jag har redan drunknat i dem, flera somrar sen. "Du vet mycket väll vad. Jag kan inte sluta tänka på dej. Jag ser dej överallt, vart jag än går. Jag kan va med hundra tjejer men du finns alltid där! Jag kan knappt komma i närheten av en tjej utan att dö av längtan. Jag längtar efter dej. Jag kan inte sova om nätterna, utan sitter bara framför daton och kollar på bilder på dej. Bläddrar fram och tillbaka om och om igen. Jag kan dom utantill! Men nu? Du går runt med konsiga kläder och ser skit het ut. Men det är inte du, det är inte flickan jag blev förälskad i för flera somrar sen. Kan jag inte bara få se henne en gång till?" Jag har börjat gråta, det här kan inte vara sant. Fan vad jag saknat dej. "Linnéa, jag älskar dej som fan. Det är det jag försöker säga. Hatar du mej?" Jag tittar ner i asfalten. Alla ord strömmar i mitt huvud, kommer om och om igen. Jag älskar dej, kan inte sluta tänka på dej, Hatar du mej? Jag tar sats och säger lugnt. "Jag kan inte hata dej, utan dej kan jag inte ens tänka. Jag har aldrig slutat tänkt på dej ända sen första dagen i lekis vi hade tillsammans. Och alla dom här duma kläderna. Jag ju klätt upp mej för dej. Så att du skulle märka mej dumbom. Jag älskar dej, det har alltid gjort och.." Mer än så hinner jag inte säga, innan han böjer upp mitt huvud och kysser mej. Kysser mej länge. Inget kan vara mer än perfekt just nu. Du är här. Äntligen är allt som det ska va. Fan vad jag älskar dej!
|
| Kommentarer | | ccaseyawesome - 3 okt 11 - 22:42 | | haha awh va söt! c; | | VarEMinSocka - 2 okt 11 - 13:51 | Det var en fin historia, men du borde försöka dela upp den i flera stycken istället för ett enda stort, det blir enklare att läsa så.
Och du varierar mellan former, först kallar du killen för du och sen för han. Det blir lite förvirrande och irriterande när man läser. Jag hoppas du förstår vad jag menar, jag var inte så bra på att förklara mig idag.
Om du fortsätter öva så kommer du säkert att bli väldigt duktig på att skriva :) Kämpa på :) |
|
|
|
