.:En Dans av Perfektion:. - Kapitel 10 |
[Omg.. Nu var det länge sedan! Jag har haft så fullt upp med läxor, hästar, familjen, stependier, studieresor, skrivtävlingar, kompisar.. ja, you name it! Så förlåt för att jag har dröjt något fruktansvärt med det här kapitlet, men här kommer det äntligen! :D Jag hoppas för allt i världen att jag inte har tappat er som läsare<3 Ni är underbara på att kommentera och jag hoppas att ni fortsätter att göra det! :)]
Kapitel 10 - Aiden McCannon
Aiden sträcker på sig med en rejäl gäspning. Han ligger utsträckt med på sängen med täcket halvt ner på golvet. Klockan har nyss ringt 06.00 för att tala om att det är dags för Aiden att gå upp. Med ett grymtande rullar Aiden från mage till rygg och sätter sig sedan upp på sängkanten. Han vrider på huvudet och ser att solen ännu inte har gått upp utanför fönstret. Mörkret ser inte det minsta inbjudande ut på en morgon som denna.
Aiden ställer sig mödosamt upp på fötter. Han sträcker på sig igen och huttrar till där han står endast iförd svarta boxerkalsonger.
”Godmorning sunshine..” mumlar han sömndrucket åt sin spegelbild när han passerar den lilla spegeln bredvid garderoben.
Aiden plockar ut sina träningskläder ur garderoben och klär på sig dem så snabbt han förmår sig för att få tillbaka värmen som sängen gett honom. Den stora hoodtröjan är väldigt inbjudande. Han trampar fötterna i gympaskorna, sen greppar han tag i mobilen och sina hörlurar. Internatet ligger tyst när Aiden går ut i korridoren och låser studentrummet efter sig. Frukosten serveras inte förrän klockan sju, medan lektionerna inte börjar förrän vid åtta. Det är bara Aiden som är så överambitiös att han går upp såhär tidigt för att ta sig en joggingtur. Innan han ger sig iväg försvinner han in en sväng på herrtoaletten för att slå en morgondrill. När han har uträttat sina behov stannar han till framför panoramaspeglarna som sträcker sig över raden av handfat. Det är en trött figur som kikar tillbaka på honom. Under de isblåa ögonen kan man skymta påsar och i pannan börjar utslag att ta form. Aiden skakar på huvudet åt det han ser. Det var länge sedan han var såhär sliten.
Joggingturen ger Aiden betydligt mer energi. Den kyliga vinden gör att hans kropp pumpar på med mer adrenalin för att hålla sig varm och så snart hans muskler har kommit igång så känner han sig pigg och frisk som en nötkärna. Hans andetag omvandlas till ånga och det går att skymta frost i häckar och på gräsmattor. Vintern ser ut att komma tidigt i år.
Många tankar passerar Aiden under tiden han joggar. Under de senaste dagarna har han varit med och planerat helgens överraskningsfest för Whitney. Han är, som de flesta vet, kompis med vissa ur det sista året och det är därför han har hjälpt till. Han är omtalat kreativ och dessutom en riktig festprisse.. Det andra som upptar Aidens tankar är hans val av danspartner. Han har ingen aning vem han ska välja och det börjar att ta på hans nerver. Julkonserten ligger näst på tur och än så länge har han ingen att dansa med, skitkul! Han vill att det ska bli rätt, något han är säker på att John kommer att se till. Läraren har hjälpt och tränat Aiden och Emily under året de dansade tillsammans. Han har alltid sagt att det ser bra ut, men Aiden har kunnat se en glimt av misstycke i lärarens ögon. Tråkigt nog tycker han, precis som Aiden själv, att det har saknats något mellan dem. Men i alla fall.. nu är deras partnerskap ur världen. Emilys plats ska bli tagen av någon annan. Vem det blir är en annan femma.
********
”Mr McCannon, kan du ta och komma tillbaka till verkligheten?”
Aiden vaknar upp ur sitt dagdrömmande. Han rättar till glasögonen och ser sedan på engelskaläraren Mr Smith som står och borrar in sina grågröna ögon i hans.
”Vad kul att du vill ära oss med din andliga närvaro!” tillägger han sarkastiskt med spelad glädje. Han ser dock lika butter ut som vanligt och vänder sig åter igen mot lärotavlan där han har skrivit upp en mer avancerad dikt av William Shakespeare. Jävla surgubbe. Varför byter han inte jobb om det är så hemskt?
Aiden kväver en gäspning och ser sig som hastigast omkring i salen. Vissa av hans klasskompisar sitter och dagdrömmer precis som honom, men de flesta lyssnar intresserat på det läraren undervisar om. Aiden brukar tycka att litteraturhistoria är ett av de mer intressanta ämnena under engelska lektionerna, men idag kan han helt enkelt inte koncentrera sig. Hans hjärna är full av otämjda tankar. Vid ett tillfälle försökte han till och med föreställa sig en och annan tjej naken inför hans ögon. Det var nästan tre veckor sedan han låg med någon och han känner definitivt hur sexdriften börjat att ta överhand. Sedan hans misslyckade förhållandet med Tanya har han hållit sig borta från tjejer, i alla fall sexuellt. Han vet att han har ett rykte att ligga runt trots att det egentligen inte stämmer. Visst, ett ”one night stand” här och där.. Men det är väl inget konstigt med det? Om han är kåt och tjejen är villig, då borde väl inget hindra dem? Sen har det faktiskt varit så att tjejerna ibland har varit kåta och Aiden har varit villig. Anyway, sextorkan håller på att driva honom till vansinne. Näven räcker inte alltid till liksom.
”Aiden?” viskar plötsligt en röst från hans höger.
Aiden vaknar upp igen och vrider hastigt på huvudet. Ester sitter och ser på honom med sina gröna ögon. Hennes hår är rakt och ser fjäderlätt ut. Det böljar fint nerför hennes axlar och slutar strax nedanför brösten.
”Vilken tid tränar vi idag?” frågar hon diskret.
”Tre” viskar Aiden tillbaka. ”Efter Johns lektion”
Ester nickar och lutar sig tillbaka på stolen efter att ha lutat sig åt Aidens håll. ”Bra, då är vi redan uppvärmda.”
Aiden ler. Än så länge har samarbetet dem emellan gått förvånansvärt bra. Ester har tidigare uttryckt sin rädsla för den moderna dansen, så när John drog just den lappen ur hatten höll hon på att smälla av. Ändå förvånades Aiden över hennes lugn. I vanliga fall brukar hon drabbas av panik och vilja lägga benen bakom ryggen, men inte nu. Första träningspasset tog hon sig genast an utmaningen. På Unni och Jacks bestämmelser så dansar hon tillsammans med Aiden. Ester har tagit tjuren vid hornen så att säga. Aiden är tjuren och det är hans horn hon har greppat. Typ..
Med en suck får Aiden lust att dunka huvudet i bänken.
Jack våldgästar Aiden inne på rummet under lunchtimman. Aiden har gått för att ta en middagslur på sängen i en kvart efter maten, men som sagt.. den varade inte särskilt länge.
”Vafan? Är du en gammal gubbe eller?” frågar Jack med ett stort flin och petar Aiden i sidan med foten.
Aiden mumlar något ohörbart där han ligger på rygg med armen över ansiktet. När han inte gör någon antydan till att resa på sig slår Jack ner sig på skrivbordsstolen med en uppgiven suck.
”Kom igen, det är tråkigt utan dig!” muttrar han.
Aiden kikar fram under armen. Han flinar retsamt. ”Vad du är gullig”, kraxar han fram. ”Men jag är säker på att du kan klara dig utan mig i några minuter till.”
Jack slänger upp ett par skoklädda fötter i sängen. ”Klart jag gör, men jag tänker int..”
”Bort med fötterna från min säng!” avbryter Aiden och knuffar bryskt bort Jacks fötter från sänglakanen. ”De är faktiskt nytvättade.”
Jack brister ut i skratt. ”Du låter verkligen som en 40 plusare!”
Aiden viftar bort kommentaren. ”Äh, jag är lite trött bara.. Än sen?”
”Hur ska du då orka dansa med Ester sen?” frågar Jack med ett lurigt flin. ”Hon är rätt krävande säger du ju.”
”Jag kan hantera henne”, kontrar Aiden. ”Hur går det förresten med din fling?”
Jack ser frågande på honom. ”Min fling?”
”Ja?” Aiden flinar retsamt. ”Din crush på Ester.”
”Nej, men den har jag släppt”, svarar Jack. Han fnyser kort och bryter blicken. ”Hon är ju ändå upptagen med den där Simon, så vad jag känner, eller har känt, gör ingen skillnad.”
Aiden rycker på axlarna. ”Kanske inte..” mumlar han och sluter ögonen.
”Nähä du! Vi har lektion om tretton minuter!” hojtar Jack och studsar upp på fötter. Han tar Aidens matteböcker från skrivbordet och slänger dem på honom. ”Ta dina böcker, människa!”
Aiden rycker till när han får en av böckerna rakt mellan revbenen. ”Måste du vara så elak?” gnäller han som ett litet barn.
Jack ler förnöjt och sätter sig ner på stolen igen.”Jag är alltid elak”
Aiden ger sin vän en motsägande blick. ”Jajo, du är ju son av Lucifer själv.” kommenterar han ironiskt med ett skratt. Jack är verkligen inte rätt person att kalla elak.
Aiden reser sig mödosamt upp ur sängen och samlar ihop skolböckerna som ligger utspridda på sängen. ”Jag behöver väl inga skolböcker för att dansa.” Han slänger böckerna på skrivbordet igen där Jack först tog dem. ”Ut och roa dig med annat, jag kommer snart.”
Med en suck studsar Jack upp från skrivbordsstolen. ”Okejokej, men skynda dig!”
Aiden sopar ut sin kompis och stänger dörren efter honom. Han går tillbaka till garderoben och plockar fram ett par rena kläder att dansa i. Det blir ett par svarta halvshorts som räcker strax nedanför knäna och ett rätt tajt svart boxarlinne. Under den går det att skymta en vältränad bröstkorg. Innan han lämnar rummet ser han till att fixa håret med en gnutta vax för att se lite piggare och fräschare ut. Det lyckas. Nöjd för stunden går Aiden ut ur sitt studentrum och fortsätter sedan ner till nedervåningen där han möter Jack som står tillsammans med Tyson, Anna och Mike. Åsynen av Anna får honom att se sig omkring efter Ester, vilket förargar honom ett ögonblick utan att vilja erkänna varför. Hon syns inte till, vilket egentligen förargar honom mer.
”Ska vi gå?” frågar Aiden när han kommer fram till dem.
Kompisarna nickar och tillsammans går gruppen ut ur internatbyggnaden för att möta den soliga eftermiddagen. Tre skator sitter och kraxar upproriskt från trädgrenarna på det solitära trädet i mitten av skolgården. Vinden för några fallna löv över den kalla asfalten. Deras höstfärger i gult och rött livar upp den gråa nyansen och får den nästan att framstå som vacker.
Aiden ser sig omkring under tiden han går med de andra från den ena byggnaden till den andra. Han drar in doften av stadens och huttrar när vinden smeker hans bara armar. Han får en plötslig lust att åka någon annanstans och uppleva något nytt. Det känns som att han på något sätt har blivit isolerad på skolan, inramad av studierna och pressen att prestera. Han skulle vilja ge sig ut på landet och för en gångs skull känna lugnet i att bara vara. Någon gång kanske..
[Efter danslektionen]
Eleverna står och skakar av sig adrenalinet under tiden John håller på att avsluta dagens danslektion. Salsadansen står fortfarande på schemat, men ingen gör något större väsen av det. Aiden står och stretchar sidorna när Unni dyker upp framför honom. Hon är lika sockersöt som vanligt med sin stora mössa nerdragen över huvudet. Luggen är rak och ramar in hennes pigga ögon. Leendet blottar en ojämn tandrad med en liten glugg mellan framtänderna, något som mer anses som personligt än som fult på henne.
”Jag och Jack ska in en sväng till stan”, säger Unni. Hon ser på honom och gör en spontan gest. ”Vill du med?”
Aiden stannar upp. Utan att tänka på det ger han Ester en hastig blick. Hon står och stretchar några meter därifrån tillsammans med Anna och Kayla. ”Ska Ester med?” frågar han tillslut och sätter händerna nonchalant i sidorna.
Unni rycker på axlarna och ser bort på Ester utan att reagera på Aidens intresse för om tjejen ska med eller inte. ”Ska du med mig och Jack in till stan?”
Ester vänder hastigt blicken mot henne. ”Det känns som att jag behöver finslipa på våran uppgift, jag känner mig fortfarande helt kass”, erkänner hon. ”Men tack ändå!”
Unni rycker på axlarna med ett ”Okej”, sen ser hon åter igen på Aiden.
”Då stannar jag också kvar”, beslutar Aiden efter en kort betänketid. Han ser på Ester och tillkallar hennes uppmärksamhet. ”Jag kan hjälpa dig om du vill?”
Ester stannar upp mitt i en rörelse för att ta in erbjudandet, sen fortsätter hon sin stretchning med ett svagt leende. ”Jag behöver all hjälp jag kan få.”
Aiden besvarar hennes leende, sen ser han åter igen på Unni. Hon plirar retsamt på honom och boxar till honom på armen. ”Lycka till där.”
De skrattar tillsammans, sen återgår de till vad de höll på med tidigare. Det är egentligen inte snällt att göra narr av Esters avsaknad av känsla när det gäller den moderna dansen. Hon har vad som krävs och tekniken försöker hon att ta till sig av, men det är känslan som inte sitter. Senaste gången de tränade tillsammans allihopa dansade hon faktiskt riktigt bra. Tekniskt sett. Men utan känsla känns dansen inte trovärdig. Det älskar Aiden med den moderna dansen. Det är så mycket mer än att sätta en perfekt teknik. Det är långt ifrån alla dansare som verkligen kan förmedla en trovärdig känsla.
”Har du tänkt att träna nu direkt?” frågar Aiden när han ser att Ester är på väg att lämna spegelsalen. Han gnider sig som hastigast i nacken, ett tecken på nervositet för hans del. Det är en känsla som han har svårt att förlika sig med.
Ester vänder sig om och ser på honom med sina gröna ögon. ”Jag ska bara gå en sväng om matsalen och ta något litet att äta, men jag kommer snart.” svarar hon med ett svagt leende. Hon sätter händerna i fickorna på den blåa hoodtröjan.
”Okejokej.” Aiden slår ihop händerna och vänder sig sakta om för att roa sig bäst han kan under tiden hon stoppar något i magen.
Ester kastar en hastig blick efter sina tjejkompisar som gått ut ur salen, sen ser hon åter igen på Aiden. ”Du har kanske lust att göra mig sällskap?” frågar hon och snubblar lite lätt på orden. ”Vi kan ju.. diskutera.. ett och annat.”
”Ja, visst! Ett och annat”, Aiden hajjar till och vänder sig om mot Ester. Ett snett och spontant leende smyger sig upp på hans läppar. ”Jag hänger med.”
Ester väntar in honom, sen går de ut i korridoren sida vid sida. De säger inte så mycket under promenaden nerför trapporna och för en gångs skull är det Ester som är först med att bryta tystnaden.
”Jag kan inte dansa på fastande mage.” avslöjar hon med en harkling när de kommer in i matsalen, antagligen bara för att spräcka den obekväma bubblan som fångat dem i sitt herravälde.
Aiden ler som hastigast. ”Själv kan jag gå nästan hela dagen utan att äta.”
Ester ser på honom. ”Jasså? Du ser alltid ut att äta som en häst under lunchen och middagen.” konstaterar hon med en min.
”Så du håller koll på mina matvanor?” Aiden kan inte låta bli att skratta. ”Jag påstår inte att jag mår bra av att inte äta, men klarar mig det gör jag.”
Ester nickar kort. ”Bra att veta.”
”Det var du som drog upp det först”, påstår Aiden snabbt och kliar sig förstrött i nacken. ”Du och ditt kallprat.”
”Som om du aldrig kallpratar då eller?” går Ester genast till motattack. ”Ibland har du inte heller något värst intressant att säga.”
Aiden skrattar åter igen. Han kan inte låta bli att uppskatta deras gnabb. Det har liksom blivit deras ”grej”.
I matsalen är det lilla cafét öppet. Det är nästan tomt på folk, vilket gör att Ester och Aiden kan gå raka vägen fram till kassan i form av en mattant. Ester köper en ostsmörgås med sallad, gurka och paprika med mynten hon har burit med sig i tröjfickan. Aiden tar ett gratis äpple ur fruktskålen som står framme för sugna internat elever. Han hittar dem ett mindre bord längst ena väggen, prydd med stora fönster som släpper in tonvis med ljus. Under tiden han slår sig ner på en av stolarna är Ester iväg och hämtar en kopp kaffe till sig. När hon kommer och slår sig ner på stolen mitt emot tar Aiden ett ljudligt bett i det gröna äpplet.
”Vet du att det där ljudet är det värsta ljudet som finns för vissa människor?” berättar Ester och nickar mot honom under tiden hon rör om i sin kaffekopp med en tesked. Det är mer ett påstående än en fråga.
Aiden flinar retsamt och ser busigt på henne. ”Bra att veta.”
Ester himlar med ögonen, men kan inte låta bli att le åt hans sätt att kasta tillbaka orden på henne.
”Jag får alltid ilningar i tänderna av äpplen.” berättar hon sådär spontant som Aiden älskar. Han uppskattar hennes försök till att dela med sig av sig själv.
”Äh, äpple är gott.” mottuggar han och tar ett nytt bett av den syrliga frukten.
”Yes, indeed..” mumlar Ester och vecklar av plasten runt sin ostsmörgås.
Aiden ser nu sin chans att komma med mer intressant fakta. ”Visste du att ost anses vara en efterrätt i Frankrike?”
Ester skrattar och ser på ostskivorna mellan brödet. ”Nej, det visste jag faktiskt inte.”
Aiden ler förnöjt. ”Jo, så är det ser du. Fransmännen tycker att vi är helt tokiga som äter ost på smörgåsar till frukost, lunch, middag och kvällsmat.”
”Det kanske bara är så att vi är finsmakare?” lägger Ester fram som förslag. ”Jag menar, vi äter ju faktiskt efterrätt till alla våra måltider i sådana fall.”
Aiden rycker på axlarna under tiden han ser på hennes smörgås. Han ger sig själv en stund på att begrunda om han tycker att osten mellan brödskivorna ser intalande ut. ”Jag tycker inte att de där ostskivorna ser ut att vara så mycket för världen.” säger han sedan.
Ester viftar lite med sin smörgås så att en gurka flyger ner på golvet med ett klafs. ”Det beror kanske på att du inte har smakat på dem än?” motargumenterar hon. ”Vem vet? Du skulle kanske ändra åsikt om du smakade på dem.”
Aiden skakar på huvudet. ”Nja, det tvivlar jag på. De ser torra och trista ut.”
Ester fnyser lågt och ser med spelad sorg på sin förtryckta smörgås. ”Ack, stackars smörgås.. Men misströsta inte. Ibland är det så att de som utanpå verkar torra och trista i själva verket kan vara en smaksensation inuti.”
[Tillbaka i spegelsalen]
Aiden ser till att både han och Ester är återuppvärmda innan de sätter igång med det som ska göras. Nämligen att dansa modern dans. De är ensamma i spegelsalen. Ester ser till en början lugn och bekväm ut, men så fort hon blir tillsagd att visa en känsla så stelnar hon till som ett stolpskott.
Aiden låter skivan rulla vidare i stereon utan att lägga för mycket vikt i vad de dansar till. Hur han än försöker dirigera henne när hon dansar självständigt så får hon inte till det han vill få fram ur henne.
”Jag vet att du kan bättre, Ester.” säger han och försöker dölja sin besvikelse. ”Din teknik är jättebra, men du har ingen känsla i dina rörelser.”
Ester stannar upp i piruetten hon håller på med. Hon känner Aidens besvikelse och sjunker ihop med axlarna. ”Jag känner mig helt misslyckad!” utbrister hon upprört och slår ut med armarna. Hon stryker pannan mot armen och sätter sedan händerna mot höfterna. ”Jag vet inte vad jag ska göra.”
Aiden står med armarna i kors med ländryggen mot balettstången som löper längst den spegelklädda långsidan. Han iakttar Ester och vet för ett ögonblick inte vad han ska ta sig till. Visst, han kan ta och dansa själv för att visa henne hur det egentligen ska se ut, men vad ger det henne? Inte ett piss. Hon måste uppleva känslan genom kropp och själ.
”Jag har en idé!” säger Aiden plötsligt och kliver ut på golvet. ”Strunta i det jag sa om att vi inte ska dansa tillsammans förrän du sätter känslan själv. Vi ska hitta din känsla tillsammans.”
Ester står som ett fån. Hon ser inte ut att veta vad hon ska ta sig till när Aiden sluter upp bakom henne.
”Du måste lyssna på känslan i musiken och sedan förmedla den till din partner”, säger han och lägger händerna mjukt om hennes midja. ”Du måste våga visa något.”
Ester nickar nervöst på huvudet så att den uppsatta knuten av brunt hår gungar i rörelsen.
”Du kommer ihåg rutinen?” frågar Aiden och känner försiktigt med händerna längst hennes midja och mage. Hettan som genast uppstår mellan dem går inte att förneka.
”Ja..” andas Ester och greppar tag om hand armar. ”Aiden, jag..”
”Det här är dans”, förenklar han det snabbt för henne. ”Allt är ett skådespeleri.”
”Allt?” Ester låter osäker i rösten. Hennes hjärta dunkar hårt och hennes kropp darrar svagt mot Aidens.
Han ler svagt, något hon inte kan se. ”Nästan allt, ja.”
Han lämnar henne och går med långa steg mot stereon. Tystnaden som uppstår när han byter låt känns oändligt lång och obekväm. Ester står ljudlöst på mitten av dansgolvet och vet inte vart hon ska ta vägen med varken armar eller ben.
Låten ”Run” med Leona Lewis smyger ut ur högtalarna och fyller spegelsalen med en storhet som fyller varenda hörn av rummet. Aiden går lugnt och avslappnat fram till en livrädd Ester. Han tar hennes händer och för henne intill sig.
”Du kommer ihåg stegen. Dansa dem och låt mig försöka locka fram känslan inom dig.” ber han och sluter ögonen. Ofrivilligt andas han in hennes doft och känner värmen från hennes kropp. ”Jag vet att du har vad som krävs.”
Ester säger inte ett ljud, piper inte så mycket som ett knyst. Istället gör hon som hon blir tillsagd. Hon dansar rutinen hon minns och följer Aiden i hans rörelser när han leder henne genom dansen. Uppgiften som deras grupp har konstruerat har ingen direkt historia, utan utspelar sig rent av på känslan mellan musiken, sången och dansarna. Aiden är fast besluten vid att hjälpa Ester att släppa på spärrarna hon har satt upp för att skydda sig själv.
”Du är din värsta fiende”, säger Aiden mitt i ett lyft. ”Du måste bestämma dig för att våga släppa taget.”
De dansar och de dansar, men hur Ester än försöker kan hon inte släppa spärren. Hon vågar inte lita på Aiden och på så sätt släppa sin inbillade livlina.
Då gör Aiden något som han egentligen inte borde göra, men som han gör av rena vibbar han får från Ester. I en närgången rörelse låter han handen glida in mellan hennes ben och smeka henne innanför låret. Han håller henne kvar där i ett ögonblick och hör henne flämta till av reaktionen hennes kropp ger henne.
”Känn min beröring”, viskar Aiden tätt intill hennes öra. ”Besvara den.”
Ester har slutit ögonen och hennes kropp darrar lätt av hans händer. Ändå verkar hon inte beredd det. Ögonblicket innan hon hinner reagera negativt släpper Aiden sin smekning och för henne vidare genom dansen. Ester stapplar till som hastigast, antagligen häpen över den tvära vändningen av situationen, men hon följer honom vidare över golvet.
Aiden känner en klar förbättring, men den är inte bra nog. Han är säker på att hon, med lite tid, kommer att bli en bättre dansare även om det inte kommer att ske under den är uppgiften.
När musiken ebbar ur släpper dem varandra. Aiden går för att stänga av stereon och Ester står tagen kvar på fläcken där han lämnat henne. Han försöker att sansa sina lustfyllda impulser under tiden han stänger av stereon. Han har aldrig reagerat såhär på Ester förut, så vad är skillnaden nu?
Med huvudet fullt av förvirrade tankar vänder han sig om och slår ihop händerna.
”Jag har ett förslag”, säger han och ser ner i golvet. Han slår upp blicken och ser nu istället på Ester. ”Vill du höra det?”
Ester nickar och sätter händerna i kors, vilket är ytterligare en av hennes skyddsmurar.
Aiden ler som hastigast och gnider sig i nacken. ”Det här låter kanske lite konstigt, men har du haft sex någon gång?” frågar han rakt på sak, utan några krusiduller.
Ester ser chockat på honom. ”Ursäkta?”
”Sex är det bästa sättet för att göra sig av med spänningar och finna användbara känslor på.” förklarar Aiden och försöker få det att låta väldigt sakligt för att inte få Ester helt ur sinnesrubbning.
Ester stirrar på honom för ett ögonblick, sen ser hon generat ner i golvet med ett rodnande ansikte. Hon ser ut att vilja sjunka genom golvet eller möjligtvis dö på fläcken.
”Vi lämnar det här, du behöver självklart inte svara på frågan”, säger Aiden som hastigast och rycker sedan på axlarna. ”Men det är värt att tänka på, tro mig.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Afrodite - 7 okt 11 - 00:04- Betyg:  | | en jätte bra del:),håller på att bli mer spännande. | | Atrociouschild - 1 okt 11 - 23:16- Betyg: | | Oohhh underbart!! De börjar bli riktigt spännande <3 maila nästa | | Fribergska - 30 sep 11 - 21:04- Betyg: | Shit! Riktigt grymt. Gillar skarpt de beskrivande delarna av hur Aiden tänker och funderar kring sig själv (sin trötta spegelbild) och omvärlden.
Ost-stycket är givetvis kul. Och Aidens förslag att hon ska hoppa i säng med sin pojkvän (fast han själv gillar henne) lysande.
Vidare tycker jag det är jättekul att höra om att han gnider sig i nacken när han är nervös och att du sedemera återanvänder det kroppssprålet för att belysa en situation känslomässigt.
Ah- säg till när du får en bok publicerad så jag kan stå först i kö i bokhandeln! :-)
Riktigt bra. | | Eme_96 - 30 sep 11 - 17:07- Betyg: | | men shit!! fattar dom inte hur bra dom passar? :o helt allvarligt bland det bästa jag har läst, totalt älskar denna novell! Klart du inte har tappat mig som läsare!! Åh du måste snabba dig med nästa del och mejla när den kommer ut!! :) | | SoRandom - 30 sep 11 - 16:49 | GUD VILKEN KÄSNLOFYLLD DEL. I LOVE IT.
mejla gärna nästa! | | Lovehurtsbadly - 30 sep 11 - 16:29- Betyg: | Åhhh meeer nuuuuuu!!!!
Maila nästa :D | | Sabbe_sabbe - 30 sep 11 - 15:23- Betyg: | | haha jag älskar denhär novellen! Mejla nästa!:D | | mizzkitty - 30 sep 11 - 11:01- Betyg: | | Riktigt bra del :). Helt magnifikt alltså, ester och aiden hör verkligen ihop. Hör av dig när det kommer en till del :). | | nightcrawler - 30 sep 11 - 10:09- Betyg: | helvete va bra!! :DD
mejla nästa! | | Samme15 - 30 sep 11 - 09:09- Betyg: | Förlåt ätt jag inte ha kommenterat på ett tag så får gott göra dig nu:)
Riktigt bra :)
Mejla gärna nästa:) |
|
|
|
