Läxa. |
Novell - Läxa.
Vägen dit var tung och svår. Som en stor klump som fräter inom mig. ~
Hennes namn var Petra, och hon var 15 år gammal. Hennes ögon var ljus blå, och hon hade ganska svarta ögonbryn. Hon var väldigt spinkig och blek, huden var på gränsen till vit. Hon hade röda, ganska fylliga läppar, och en rätt rak o liten näsa. Hennes hår var riktigt rött, en glänsande röd fräg som vem som helst skulle reagera på. Hon hade dessutom en såkallad “tjurring” i silver, som satt såklart i näsan, den flöt liksom med i utseendet. Hon hade alltid på sig lös ögonfransar, och hon skuggade ögonen svarta som natten. På läpparna hade hon ett tunt lager läppglans.
Petra är en person som fått ta skit genom hela livet. Hennes kropp var fylld av ärr och blåmärken, men orsaken har alltid vara densamma. Petra var mobbad, och ett som nu så fint kallas “Maskrosbarn”. Hennes mor var död sen fyra år tillbaka, och hennes fars liv var fullt av alkohol och droger. Han hade aldrig brytt sig om Petra, och lär eller aldrig göra.
I skola hade hon varit mobbad sedan fjärde klass, och aldrig hade någon brytt sig. Lärarna fnös åt henne, och rektorn tittade bort. Hon var helt enkelt fast i ett helvete där slagen blev hårdare. Petra var självdestruktiv efter alla år av mobbning och hat. Hon kunde inte räkna på fingrarna hur många gånger hon försökt ta sitt egna liv.
*
Vägen dit var lång, hon kände hatet inom sig. Det var ännu en måndag, en jävligt tråkig måndag. Måndagar var dom värsta, det var dom dagarna som hon hade långa raster. Dom långa rasterna var hemska, då var alla ute och kunde skada henne med ord och slag.
Petra var på gården, helvetes gården som hon fick sitt första blåmärke på. Hon svalde klumpen i halsen och gick in i korridoren. När hon klev in blev det knäpp tyst, sekunden innan hade dom pratat och skrattat högt, men när hon klev in var det tyst. Hon gick i mellan alla människorna som satt och iakttog henne. Blickarna var som knivhugg i magen, och hon hörde hur dom viskade saker som,
“Där är ju skolkaren..” Petra blinkande bort tårarna och satte sig i klass rummet. Hon tog platsen längst bak, och körde ner sitt huvud mot ett papper. Hon ritade en stor svart, mörk, dyster och läskig mur. Den var stark, och ingen skulle kunna bryta den. Mitt i allt ritande, så hörde hon att klockorna ringde in, nu var det matte.
Hon lyckades göra några tal den lektionen, och så fort klockan hade tickat tio-tiden så sprang hon ut med mappen i högsta hugg. Hon gick mot matsalen, med hopp om att hitta vatten. Det brände liksom i halsen på henne. Matsalen var stor, men det var ändå inte så många bord där. Tapeterna var vita och röda, medans golvet glänste vitt. Mat tanterna sprang runt och fixade med någon form av soppa. Hon gick fram och tog ett glas vatten, och var på väg ut. Då mat tanten kommer med soppa och springer rakt in i henne.
Soppan var inte varm, men kläderna var totalt förstörda. Hon såg mat tantens bekymrade min, och såg elever från hennes klass framför sig. Dom skrattade och fotade henne med deras mobiler. Petra blev förtvivlad, hon tog händerna över sitt ansikte och sprang därifrån. Dom skrattade efter henne, men Petra bara fortsatte springa. Hon var trött på allt nu, trött på deras skratt och hårda ord. Hon slänge upp dörren till huset där hon bodde, hon var ensam hemma. Hon gick in i köket och greppade taget om en vass kniv. Hon gick sedan in i badrummet, och tappade upp massa varmt vatten i badkaret. Vattnet var bränn hett, och hon satte sig ner i det med en duns. Det brände mot hennes kropp, och hon rätade på ryggen lite. Hon drog kniven närmre armen, och tryckte till. Hon såg hur handleden färgades röd, lika så vattnet.
Smärtan tog över henne, handleden var röd och vattnet pendlade i en svag nyans av rött. Hon pep till av smärtan och kände tårarna som började rinna. Det var ett djupt sår, och det skulle aldrig försvinna heller. Hon tog ett nytt fast grepp om kniven och skärde till i låret. Hon kunde knappt andas när hon kände smärtan, och såg hur djupt det var. Men hon fortsatte skära sig på olika ställen av låret. Många gånger om.
När Petra reste sig upp så tittade hon ner i badkaret, vattnet såg ut som ett blod bad, inte konstigt. Men fläckar skulle det säkert bli efter blodet. Hon kände smärtan i hela kroppen, det gjorde så ont och hon blev så svag. Hon haltade ut till sin säng i handduken. Och slängde sig ner på den, sängen var stor och väldigt mjuk. Hon andades tungt och några gånger innan hon reste sig upp och tog på sig en mjuk dress. Hon gick sedan till soffan i tv rummet och somnade där.
Petra vaknade med ett ryck när hon hörd handtaget tryckas ner. Hon kände genast doften av alkohol. In i rummet staplade hennes far in. Han var lång, ungefär 190 cm. Och hans ögon var mörka, nästan helt svarta. Peter som han hette, var klädd i en svart t-shirt och ett par gula short. Hans hår var smutsigt och uppsatt i en häst svans. Han blände på henne, en hård och blek blick. Petra tittade honom i ögonen, vilket hon inte skulle gjort.
“Vem fan gav dig tillåtelse att titta på mig?” nästan fräste han och och spottade nästan på henne. Petra tittade bort, istället för att svara reste hon sig upp och gick sakta mot sitt rum. I samma ögonblick kände hon en smärta i ryggen, han hade kastat fjärrkontrollen på henne.
Petra hade bara hoppat till av smärtan, och sprang sedan in på sitt rum. Hon satt och höll om sig själv för att finna tröst. Det gjorde så ont, som att få ett gruskorn i ögat. Hon grät och tryckte ner huvudet i kudden.
//Snälla gud, hindra mig från smärtan. Ta mig härifrån! Jag klarar inte av att leva såhär. Inatt när jag somnar, snälla låt mig inte vakna. Snälla.// det var det sista Petra tänkte innan hon somnade på sängen, i foster ställning.
Gud lyssnade inte på henne. Hon vaknade och såg att hon var försenad, hon suckade och reste sig upp. Hon drog på sig en svart/glittrig tröja, den satt tajt men var otroligt snygg. Till den tog ett par tajta, ljus blåa, slitna shorts. Hon satte upp sitt hår och granskade sig själv i spegeln, man såg ett par djupa sår, och hon täckte igen dom med “hello kitty” plåster. Det gick åt rätt många, men det såg rätt gulligt ut. Sedan sminkade hon sina ögon svarta och kinderna rosa. Hon var ganska nöjd sen när hon såg sin spegel bild.
Petra tog ett äpple innan hon drog på sig sina röda converse. Hon kände klumpen i magen ännu en gång, men gick till skolan i alla fall. Inga var ute, alla hade lektion. Petra andades in och sprang mot klassrums dörren. Hon andades tungt några gånger innan hon knackar på dörren till Svenska salen. Hon gick sedan in, och hörde när alla……..
~
Vad tror du min svenska lärare kommer säga?
|
|
|
|
