Du och jag mot hela världen Del 5 |
Efter några dagar flyttades jag till ett annat rum, där skulle jag dela rum med en kille. Jag hade fått reda på att han hette Miguel. Och han var i samma ålder som mig, alltså tretton. När jag kom in i rummet var han inte där, jag sattes i ena "rummet" det var egentligen inget rum, det enda som skilde oss åt var ett tunt plastskynke som man kunde dra åt sidan. Mamma hade packat ner lite saker hemifrån, som jag skulle behöva, eftersom jag skulle spendera den närmaste månade här på sjukhuset.
- Känns det bra? Frågade mamma samtidigt som hon packade upp lite av mina saker, hon la ett fotografi av mig mamma och pappa på bordet bredvid mig. Så tog hon fram Harald. Min nallebjörn.
- Aa, Sa jag och försökte le. Men det gjorde ont i benet, så det gick inte så bra.
- Du kommer väll att klara dig, nu när jag och pappa inte sover här på sjukhuset längre, vi kommer förstås och hälsar på varje dag men våra jobb börjar ju snart och så, så du vet hur stressigt den kommer bli.
- Ja, mamma jag är faktiskt tretton, Sa jag och himlade med ögonen. Mamma log.
- Så, är det något du vill ha nu? Jag har köpt två nya böcker till sig, Sa mamma.
- Tog du inte med min laptop? Suckade jag.
- Nej, jag visste inte att du ville ha den, Sa mamma och såg undrande ut.
- Meh åh! Det är klart jag vill ha den, Sa jag och stirrade rakt fram.
- Förlåt mig älskling, men jag har en god nyhet, din mobil har kommit, Sa hon.
- Va!? Har den! Åh får jag se? Utbrast jag och blev plötsligt jätte glad. Innan olyckan hade jag fått en ny mobil, men den hade mosats av lastbilen så jag skulle få en ny. Mamma rotade lite i sin väska och tog fram en kartong, med en Samsung mobil på. Jag öppnade kartongen och tog upp min mobil, det var en likadan som jag hade innan, men den såg ändå så annorlunda ut.
- Hade det fixat sig med alla kontakter och bilder? Frågade jag mamma.
- Ja då, allt finns inuti minneskortet och det är samma sim-kort. Sa mamma.
- Tack så jätte mycket. Plötsligt kom någon in i rummet, rullandes på en sån säng som jag låg på. Inuti sängen låg en kille, det var samma kille som jag hade sett när jag skulle röntgas. Han ställdes i sin del av rummet.
- Oj, oj, Nu måste jag gå, jag måste fylla i papperna till jobbet, Utbrast mamma. Hon gav mig en snabb kram och rusade sedan ut. Nu var jag ensam med Miguel i rummet, det var tyst en stund, så plötsligt vred han bort plast skynket. Och hans huvud tittade mot mig.
- Hej, Sa han och log.
- Hej, Sa jag.
- Vad heter du? Frågade han.
- Kristin, du då? Frågade jag fast jag redan visste det.
- Miguel, Sa han och tog fram sin mobil och började pilla på den. Det var en iphone och jag tyckte plötsligt min nya mobil var väldigt omodern. Jag gömde den under täcket.
- Vad har hänt med dig då? Frågade han utan att titta upp från mobilen.
- En bilolycka, Svarade jag kort.
- Okej, jag var med om en brand, Sa han. Jag nickade sakta och tog upp min bok som mamma hade köpt åt mig. Plötsligt skrek Miguel.
- Nej helvete jag dog! Jag kollade försiktigt på honom. Han kollade på mig, och för en sekund satt vi bara och stirra i varandras ögon, sen vek jag av och tittade rodnandes ner i boken.
(Jag vet att den här delen inte blev så spännande, ska försöka göra nästa bättre :) )
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Eme_96 - 24 sep 11 - 18:41 | | bra, mejla | LisaHoglund - 22 sep 11 - 10:34- Betyg:  | | Haha! Den var rolig och jättebra ju :D Skriv mer, jag vill veta mer om Miguel! Maila nästa :D :D |
|
|
|
