Osynlig - Del 3 |
”Den tog mig... den.. klorna... till skogen..”
”Hon svamlar bara” svarade sköterskan på Todds oroliga min. Plötsligt slog jag upp ögonen, så plötsligt att Todd snubblade bakåt. Jag märkte att jag befann mig liggande i en vit sjukhussäng med Todd åter lutandes över mig. Jag hade ärr av torkat blod över mina bara armar och jeansen hade flera upprivna hål. Todd förklarade att jag var på sjukhuset efter att av någon ha hittats i skogen. ”Hittats blodig i skogen”, lade jag till i mina tankar. En sköterska kom in i rummet och presenterade sig som Hanna. Jag greppade snabbt tag i Hannas hand när jag såg något mörkt genom sjukhusdardinerna röra sig utanför fönstret. Försiktigt reste sig Hanna och gick sakta fram till gardinerna, drog försiktigt isär dom en liten springa så att jag eller Todd omöjligt kunde se vad som fanns därutanför. Plötsligt ryckte Hanna till kraftigt, drog hårt igen gardinerna och backade förskräck bakåt några steg. ”d-det var ingenting!”
Men jag var redan påväg uppför sängen och snabbt slet jag upp gardinen och tittade ut.
Todd hade ställt sig precis bakom mig och tittade frågande från mig till Hanna och tillbaka igen. Därutanför låg skogen, precis som den alltid hade legat. Jag mer kände än hörde hur Hanna lättad andades ut.
”Vi kanske ska gå då…” mumlade jag påväg ut ur rummet. Väl utanför synhåll från Hanna eller någon annan personal vände sig Todd mot mig och tittade mig djupt i mina ögon. ”Vad hände egentligen, asså, du sa nått om skogen, jag ba ´va?´ o Hanna sa att du bara svamlade i sömnen typ men asså det tror inte jag så liksom vad sa du? På riktigt asså vad hände?!”
”Jag vet inte..” började jag trots att jag visste precis. Vi avbröts av ett plötsligt skrik från det rum vi just hade varit i. Todd började småspringa tillbaka för att kolla vad som hände men något sa åt mig att stå kvar.
Jag såg på håll hur Todd förskräckt backade bakåt, slängde sig mot rumsdörren och slog igen den. Jag hörde hur någon skrek därinifrån och såg förskräckt hur dörren vek sig dubbel när något träffade den. Sekunden efter tog Todd min hand och drog mig därifrån, ut genom ytterdörren, när vi sedan båda stannade upp av att någon ropade på oss. Ropade på mig. Vi såg Hanna luta sig ut genom fönstret och ropa oss något som överröstades av ett vrål. ”Hörde du vad hon sa?” Frågade jag Todd. Han nickade blekare än någonsin.
”Det är ditt fel!” kunde jag urskilja Hannas röst ropa efter oss där vi sprang.
”Så går det när man inte kan behärska sin fantasi”!
Vi sjönk trötta ner vid några fallna träd och hämtade andan.
Orden ekade i mitt huvud.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | | Carrre - 22 sep 11 - 17:06 | | tack för tipset, hoppas det faller på plats i nästa del :) | Jakktar - 22 sep 11 - 16:45- Betyg:  | Lite svårt att läsa, byt stycke ibland.
Annars är den rätt spännande, men den skulle vara bra om man kunde fatta vad som hände. |
|
|
|
