En 18 årings drömmar del 15 |
- Natalie, Sofie har gått bort, Sa han. Jag stelnade till, och sen skrek jag rakt ut, sen tror jag att jag svimmade, fast helst ville jag dö.
- Natalie? Natalie hör du mig? Någon skakade om mig och jag öppnade försiktigt ögonen. Mamma kollade oroligt på mig, hon höll min hand. Jag såg att hon grät.
- Åh gumman hur är det? Frågade hon. Jag öppnade munnen men stängde den igen, jag kunde inte säga något. Jag ville dö, dö, dö! Jag blundade igen och hoppades att jag skulle få en hjärtattack eller nåt liknande. Det fanns ingen mening med att leva längre.
- Åh Natalie, jag är så ledsen, Sa mamma och började gråta.
- Skjut mig, ge mig droger, vad som helst snälla döda mig bara! Sa jag.
- Natalie, jag vet att det här är hemskt, men du kan inte stanna kvar i dom gamla minnena, du måste gå vidare gumman. Vafan var det här? Vadå gå vidare? Jag ville slita ur min själ och ge den till Sofie, ta den! Ta den bara!
- Jag ska hämta en sjuksköterska gumman, jag kommer snart, Sa mamma och gick iväg. Jag kände några kalla tårar rinna ner för min kind. Jag reste mig försiktigt upp och sneglade mot fönstret, jag gick med darrande ben dit och kollade ner, jag var nästan längst upp. Jag försökte svälja klumpen i halsen, men det gick inge vidare, mina svaga händer fick upp fönstret och jag öppnade det på vid gavel. Jag kollade ner igen, det var otroligt högt. Jag kollade mig omkring i rummet och plötsligt blev jag stressad, varför satt jag och segade, ju snabbare jag dog, ju snabbare fick jag träffa Sofie, jag skyndade mig att hämta en stol och satte den vid fönstret sen gick jag upp på pallen, det vinglade till och hela min kropp var svag. Jag ställde mig försiktigt på fönsterkarmen. Plötsligt hörde jag steg komma mot rummet, nu gällde det, jag tog tag i fasaden, och stirrade rakt fram, det var nu det gällde. Jag vände mig om en sista gång, just då kom mamma in.
- Natalie! Natalie? Nej! Skrek mamma, men det var försent, jag tog ett steg rakt ut och släppte sen allt, det var som att flyga, men sedan bli träffad av blixten. Ena sekunden var jag i luften andra så...Blev det svart. Sirener. Skrik. Gråt. Sen blev det svart igen, fast ännu svartare än innan, ännu svartare än när man sover, ännu svartare en natten. Sen kände jag hur min kropp försvann, smulades sönder. Och en annan del av mig försvann med vinden. Snart, snart skulle jag få träffa Sofie. Mitt barn.
SLUT! :D Hoppas ni tyckte om En 18 årings drömmar, det var väldigt kul att ni följde den :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Junior_ - 20 sep 11 - 16:31- Betyg:  | | Shhiit vilken bra berättelse! Den här borde publiceras som en bok!!! Den var super bra, verkligen! Jag älskade slutet! <3 | | Mizz_andersson - 20 sep 11 - 15:51 | | Mycket fint slut. Bra jobbat. =) | | M_123 - 20 sep 11 - 15:50 | | Men herregud! Den var sååå bra! Den får inte vara slut :( Den hade jättebra slut! :D |
|
|
|
