Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor 1 |
Det var måndag och Lucas vaknade med ett ryck , återigen klockan fyra. Precis som alla andra dagar sen Lenore försvann från honom. Det var ett år sen nu , när han var sjutton och hon var sexton. Han gnuggade sig i ögonen , och ansträngde sig för att se klart igen efter allt grus han hade i ögonen och han satte sig upp och la huvudet i händerna. Han kände hur tårarna började komma , hur ångensten och paniken kom som vanligt och han kastade sig ner i sängen igen.
Det var såhär att för ett år sedan , var Lucas tillsammans med Lenore. Han var sjutton och hon var sexton och dom hade varit tillsammans sen han var femton och hon fjorton.Dom var tillsammans varje dag , dom pratade om allt och dom bråkade aldrig. Dom var varandras själsfränder hur löjligt det än må låta så var det verkligen så.
Dom visste mer om varandra än vad dom visste om dom själva och deras kärlek höll i sig, ända tills den dagen när Lenore försvann från honom. Det var som om någon slet ut hans hjärta , och spottade på hans själ. Misshandlade honom , brutalt om och om igen slog på samma ställe varje dag. Hans kompisar hade förstått att han varit ledsen , försökt med allting för att get him back on his feet , men ingenting hjälpte. Lucas var ståtlig med sina 1.87 cm men bara man tittade på honom så såg man hur svag han var , hur liten han var som människa.
Han var mörkhårig , och han hade grönblåa ögon och ett ruskigt charmigt leende när han väl ville , samtidigt som hans Lenore var grönögd och brunt lockigt långt hår och hade världens snällaste både leende och ögon.
Den där måndagen som hon försvann , var allt som vanligt ända tills han kom hem och såg sin mamma sitta vit som ett lakan vid deras köksbord med en lapp framför sig. Hon satte handen för munnen när hon såg honom och han släppte väskan på golvet och sprang fram till henne och slet åt sig lappen som låg framför henne.
Lucas , jag har varit så dum. Jag har ljugit för både dig och mig samtidigt.Det enda rätta jag kan göra just nu , är att försvinna ur ditt liv och inte låta dig eller din familj hitta mig. Jag älskar dig , alldeles för mycket för att förstöra ditt liv som det är just nu det har precis börjat för dig , men nu tar den delen slut för mig. Jag måste lämna dig nu , för jag kan inte dölja det längre. Jag är med barn Lucas , och det är någonting vi har skapat tillsammans du och jag , men egentligen är vi alldeles för unga du och jag och vi har hela livet framför oss. Du har så mycket du vill göra i ditt liv , och vi två ska absolut inte förstöra någonting för dig. Jag är ingenting utan din luft i mina lungor Lucas , men jag måste lämna allt det här. Jag älskar dig mitt hjärta / Din Lenore.
- Det låg på bordet när jag kom hem , jag vet inte när hon kan ha lämnat det.Lucas ..
-Tyst mamma , jag vet inte vad jag ska säga.
- Nej inte jag heller , du måste ju åka till henne. Vad ska vi göra för någonting? Jag är lika förvirrad som du just nu. Klä på dig , jag skjutsar dit dig. Nu på en gång innan det är försent.
Vi åkte till henne , och hon var inte kvar. Hennes föräldrar tittade på mig , med de mest ledsamma och medlidande ögonen jag sett någonsin men det enda dom kunde säga var , att dom hade fått en likadan lapp och inte hade en aning om vart hon tagit vägen.
Nu ett år senare stog han där , med jobb , körkort , och en lägenhet. Men utan någon att dela det med , hans hjärta var någon annanstans och han hade ett barn någonstans.
Det är inte så att han inte försökt hitta henne , utan letat efter henne var det enda han hade gjort varje ledig minut av sin tid , men samtidigt kunde han inte låta bli att tänka , om hon hade velat varit med honom hade hon inte gett sig av.. Tusen tankar flög runt i hans huvud så fort han satte sig ner , och han förstod ingenting. Han hade kvar de flesta av hans vänner även fast han gråtit framför dom och slagit sönder saker av ilska , skrikit och gapat , supit sig full gjort allt möjligt. Ett år hade gått , och han saknade henne fortfarande lika mycket. Han kom ihåg precis hur hennes kropp kändes mot hans , hur hon lät när hon pratade , hur hennes läppar kändes mot sina egna , och hur det kändes när dom älskade med varandra. Han hade inte träffat en enda tjej efter henne , när han och hans kompisar var på fest lät tjejerna honom vara för dom visste att det inte var lönt mödan att ens försöka , och även om det var det förstod dom att det aldrig gick att uppfylla tomrummet efter Lenore i hans ögon så han förblev sittandes med killarna och pratade sig igenom kvällarna.
Han satt tillsammans med Erik i sitt rum , och tittade på medans Erik lagade hans dator som för tillfället låg i molekyler utspritt på golvet.
- Erik ? Sa han och harklade sig ..
- Aaa vad är det för nå?
- Tror du att det är en pojke eller flicka?
- Haha , jag har inte en aning. Fast om jag ska vara ärlig så har jag alltid tänkt att ni skulle få en flicka om ni skulle ha barn. En liten flicka , som fått hennes ögon , och hennes smilegropar , men ditt leende. Som Lenore skulle ta hand om , och jaga överallt , bli galen på , så alla vi grabbar kunde få ta hand om henne ibland och få henne att tycka om fotboll och grejer. Haha förstår du? För inget illa menat , men det stod klart att ni två skulle skaffa barn först , dock inte sådär tidigt. Men faktiskt , det visste vi allihop.
- Haha jag har också tänkt lite så. När jag väl vågat tänka på det , Erik jag måste hitta henne.
- Nej Luke , vi måste hitta henne. Jag ska hjälpa dig , jag orkar fan inte se dig såhär längre. Det har gått lång tid nog och dessutom är det dags att du får ta ditt ansvar , för du har en familj någonstans och det är fan ingen liten grej alltså. Men alltså jag förstår inte , vafan hon tänkte med när hon bara drog om jag ska vara ärlig. Hennes föräldrar då liksom? Du? Hon tänkte ju bara på sig själv när hon drog härifrån.
- Jag vet , jag har också frågat mig själv samma sak. Det konstiga är ju att det inte är likt henne , som alltid tänker på alla andra innan hon tänker på sig själv liksom.
- Frågan är ju vart sjutton hon har tagit vägen. Alltså jag fattar inte , hon bara försvann ju. Hon måste ju ha någonstans att bo , och hennes namn är ju inte jättevanligt heller för den delen. Jag tror ju att hennes föräldrar vet någonting som dom inte säger.
- Men Erik , dom vet att hon betyder allt för mig än. Du ska se hur ledsna dom ser ut fortfarande när dom möter mig någonstans.
- Ja dom ser ju ledsna ut för att du är så jävla blåögd och inte fattar att dom vet någonting som du inte vet , dummer.
- Nej , det där tror inte jag på faktiskt. Vafan säger du.
- Absolut ingenting , jag tror bara att dom vet mer än vad dom säger för att hon har bett dom att hålla tyst. Och vem gör inte som Lenore säger? Hon kan vara det finaste du någonsin haft i ditt liv tänk dig hur hon ser ut nu. Ett år äldre , och ett år mognare. Och att bero på ingenting , så är din dator färdig nu och ska fungera tror jag , så fort vi har installerat alla program igen.
- Tack så hemskt mycket för hjälpen , sa Lucas med ett matt leende. Och ja, jag tror att hon var vacker för ett år sedan , och ett år har förmodligen inte gjort någon skada. Snarare tvärtom.
- Nej det är ju precis det jag säger. Så vart börjar vi , som vi inte redan letat?
Eriks mobil som låg på golvet vibrerade för sjätte gången , men den här gången av Robert .
- Jag förstår inte hur du pallar Erik , med alla dina jävla brudar varenda dag. Du har inte haft telefonen på vad , en halv timme och du har fått , vad är det ? Sex sms liksom. Hur fan håller du i sär dom? Haha
- Det gäller att välja tjejer i olika delar av stan serru ,så att dom inte känner varandra. Och om dom gör det , är det bara att inbilla dom att varje gång jag träffar dom gör jag det för att jag verkligen vill och inte för att jag behöver någonstans att sova efter att vi har varit ute. Haha , fattar du?
Erik öppnade det senaste smset från Robert :
- Alltså jag vet inte , men jag tror fan att jag såg Lenore nyss.
Erik svarade :
- Sluta driv , det där är inte ens roligt och det vet du. Vadå såg Lenore? Du skulle inte se skillnad på henne och en giraff om dom så stod bredvid varandra.
Robert:
-Säger jag att jag tror att jag nyss såg Lenore så såg jag nyss Lenore säger jag. Hon gick med en barnvagn från bussen.
Erik:
- Men följ efter henne då din dumme fan.
Robert :
- Jaså , det tror du inte att jag gjorde då eller? Hon gick hem till sina föräldrar , så ni två pajaser kan ju börja att leta där om ni hade tänkt gjort det.
Erik sa ingenting om Roberts sms , utan han funderade ett tag innan han började :
- Du jag ska gå hem en sväng och byta kläder bara sen kommer jag och hämtar dig.
- Jaså , för vart ska vi då? Haha , du är så jävla skev.
- Det får du se , senare. Vi hörs snart , jag ska hem och hämta skivorna till datorn också. Det går fort!
- Jaja , vi ses då.. Skrek Lucas efter Erik som redan försvunnit ut genom dörren.
Erik kände hur ilskan steg upp över öronen på honom. Hur fan hade hon mage , att försvinna helt , krossa Lucas och sen bara komma tillbaka och dessutom inte säga ett jävla ljud om det? Innan Lucas fick träffa henne , så skulle minsann han fråga vad hon hade för problem. Nu räcker det , var det sista han tänkte innan han satte sig i bilen , och började åka den välbekanta vägen hem till Lenore.
Stegen mot dörren från bilen var tunga även för Erik som egentligen inte hade någon speciell relation till Lenore förutom att hon var en av de bästa tjej-kompisen han någonsin haft. Han ville inte ens tänka på hur jobbigt det här kommer bli för Lucas. Väl framme vid dörren tog han ett djupt andetag innan han knackade på och backade ett steg , och körde ner händerna i fickorna.
Det tog några sekunder , kanske till och med en minut innan någon kom och öppnade dörren.Och där stod hon , hon som varit borta så länge.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 20 sep 11 - 11:36- Betyg:  | | Riktigt bra fel, Men tycker att det va fel av henne att bara "sticka" sådär. Hon kunde ju åtminstonde sagt vart hon skulle. Och att han inte skulle följa efter. Men riktigt bra del :). Fortsätt ^^ |
|
|
|
