Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En 18 årings drömmar del 12

Jag ställde mig hastigt upp, jag var i ett rum, golvet var gjort av flisiga träplattor, och väggarna var gjorda av betong. Vart var jag? Hade jag inte somnat i skogen. Jag började bli förvirrad. Det fanns en liten glödlampa som hängde från taket, den blinkade, som om den höll på att slita fungera. Jag gick fram till betongdörren och kände på handtaget, det var låst. Jag var fast här, och det fanns inga fönster. Jag började banka på dörren.
- Hallå!? Är det någon där? Skrek jag.
- Släpp ut mig! Jag förstod att det var hopplöst och sjönk ner längst med väggen. Jag började gråta.
- Jävla skit! Skrek jag. Plötsligt lät det som om någon stoppade in en nyckel i låset jag ryckte till och ställde mig upp, handtaget vreds ner och jag fick se ett ansikte som jag inte hade sett på länge. Thomas.
- Vart är Sofie!? Skrek jag, hela min kropp skakade.
- Du ska få se mitt barn snart, vi ska först diskutera en sak här.
- Ditt barn!? Det är fan inte ditt barn! Skrek jag och gav honom en örfil, hans ögon blixtrade till och han drog fram en pistol och riktade den mot mig. Jag backade ett steg.
- Om du rör mig en gång till så skjuter jag! Uppfattat, Skrek han. Jag ville inte svara, jag stod stel som en pinne och det kändes som om mina ben skulle vikas vilken sekund som helst.
- UPPFATTAT!? Skrek han och ett skott avfyrades. Jag ryckte till och kollade på kulan som låg på golvet i andra änden av rummet. Jag nickade försiktigt.
- Jag vet att det kan vara väldigt svårt att samla in 25 miljoner kronor, så jag har tänkt ut en annan deal, du får Sofie om jag får vårt hus, ditt bankkort, ditt kreditkort, allt som finns i vårt hus och din plånbok och ditt visitkort, Sa han och flinade. Jag kände tårarna trilla ner för mina kinder.
- Okej, Sa jag.
- Just det, en sak till, om du säger någonting om mig till poliserna så vet du vad som händer, jag söker upp dig och Sofie och, Thomas svalde, som om han var rädd för att säga det ordet.
- dödar er.
- Får jag se Sofie nu! Viskade jag. Du nickade kort och ropade på Anna, hon kom försiktigt in till rummet, och när våra blickar möttes så blev det en spänd stämning, plötsligt stormade det in två poliser och tog tag om Thomas, han började skrika och fäktas med armarna, sen hände något som jag aldrig skulle glömma, han råkade komma åt av trycknings knappen på pistolen och kulan flög mot Sofie och träffade henne rakt i bröstet, blodet forsade, och jag skrek, sen minns jag inte vad som hände, det var som en stor minneslucka där, jag mindes bara mina andetag, blodet som färgade Sofies kläder röda, och det värsta av allt var att jag bara kunde stå där och se på, jag kunde inte röra mig...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Junior_ - 19 sep 11 - 20:49
OMG vad bra och spännande!!! <3
M_123 - 19 sep 11 - 17:18
PS Maila nästa! =)
Mizz_andersson - 19 sep 11 - 17:17
Mycket spännande. Maila nästa del. =)
M_123 - 19 sep 11 - 17:03
Asbra! Blir helt tagen! Sååå bra <3

Skriven av
ABC_123
19 sep 11 - 16:48
(Har blivit läst 205 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord