Nr 13, del 10 |
De var framme i centrumet av den andra våningen 10 minuter senare. De hade köpt lite kött med mynt som man betalade med i helvetet, och köttet såg faktiskt okej ut. Nr 13 sa att det var griskött. Men man vet ju aldrig, det skulle kunna ha varit människokött. De grillade köttet och kryddade det. I centrumet vimlade det av människodjävular med svarta kappor.
Alice var rädd att någon skulle upptäcka henne men de bara gick förbi. Husen var gjorda av sten och de såg dystra och öde ut därinne. Det som Alice tyckte var läskigast var att det rann små floder av blod på gatokanterna som hungriga drack av. Hon tittade bort för att inte få upp maten hon hade i magen. Det var mest människodjävular i den andra våningen men ibland kunde hon se några rödhyade med längre horn än de andra. De var de riktiga djävularna. De såg ut som fauner fast längre och mer otäcka.
De hade helt svarta ögonvitor och som en röd prick där pupillerna var. De var läskiga att se på. Alice såg att Nr 13 fick mördande ögon när han såg dem. Han gillade nog dem lika lite som Alice gjorde. Ändå så var hans mamma en sådan.
De kom fram till en stor grind som två människodjävular vaktade. De hade liar som vapen. Då kom hon på någonting. Om djävulen fanns, fanns inte döden då också? Hon skulle ställa den frågan till Nr 13 när det inte vimlade av människodjävular.
Nr 13 stannade till och sa till vakterna:
”vi ska till den tredje våningen”
”och vilka nummer är ni?”
”Nr 13 och Nr 288” sa Nr 13 utan att släppa blicken ifrån vakten.
”Å nr 13 du kan passera”
Grinden öppnades och Nr 13 gick ut men precis när Alice skulle gå igenom så stängdes grinden. Alice stannade tvärt och kollade nervöst på vakterna.
”men inte du. Du måste inspekteras.”
Alice började bli lite rädd nu. Tänk om de skulle avslöja henne?
”Ta av din luva”
Hon kollade nervöst bort mot Nr 13 som stod helt stilla på andra sidan grinden och bara såg på henne med ett lugnt ansiktsuttryck. Han gjorde ingenting.
”ta av din luva eller så drar vi av den!” sa en av dem.
Alice tog ett djupt andetag och drog av den långsamt. Hon blundade hårt och väntade på deras reaktion. Men inget hände. De sa bara:
”du är godkänd, du kan passera.”
Alice öppnade ögonen och såg att grinden öppnades igen. Där stod nr 13 och flinade.
Nu var Alice riktigt arg. Arg på nr 13 med sitt leende och att han var helt lugn när hon kunde ha åkt fast. Alice visste egentligen inte hur hon kunde blivit godkänd. Hon hade ju inga horn. Eller hade hon? Hon kände på sitt huvud. Hon drog snabbt bort händerna. Hon hade känt någonting vasst. Hon kände igen och nu kunde hon känna hornen. De kändes lika som en gets horn men mindre. Hur kunde hon ha fått horn? De kunde ju inte bara växt ut helt plötsligt.
”du skulle ha sett din min” sa Nr 13 och log ännu mer.
”jag har fått horn! Men jag är ju ingen människodjävul!”
”du har haft dem ända sedan du satte på dig rocken. Det var jag som gjorde dem. jag var rädd att du skulle bli upptäckt så då satt jag dit dem.”
”men hur? Kan du trolla också?”
”ja på sätt och vis. Jag kan också göra mig osynlig.”
”jag är osynlig där jag kommer ifrån” sa Alice.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 17 sep 11 - 21:12- Betyg:  | naw va sorgligt avslut..
bra skrivet btw :) |
|
|
|
