nightcall m/m - oneshot |
Det är alldeles tyst och mörkt i rummet, tidlöst. Tills en signal skär igenom mörkret och tystnaden och påminner mig om att tiden fortfarande går, att det finns en verklighet framför mina stängda ögonlock.
Efter lite fumlande med handen sluter sig mina fingrar om den släta svarta mobilen och jag trycker den emot örat.
- Hallå?, nästan viskar jag. Det är svårt att prata högt när det är mörkt.
- Hej.
Rösten får mig att le och sakta börjar mina ögon vänja sig vid mörkret, kunna urskilja dom föremålen som finns i det svartmålade rummet.
- Hej, ler jag mot luren. Hur är det?
- Bättre nu, jag vet att det är sent men jag kunde inte sova.
Han hade inte ens behövt någon ursäkt, jag älskar att höra hans röst, han skulle kunna få ringa vilken tid på dygnet som helst.
- Jag hade inte heller somnat, säger jag tyst.
Jag behöver inte ens stänga ögonlocken för att kunna se honom framför mig. Dom bruna ögonen som är så djupa och varma, dom lagom fylliga läpparna som alltid är formade till ett svagt leende, den svarta luggen som sträcker sig ner över pannan och ena ögat, dom smala långa fingrarna som stryker undan den.
- Liam?
Hans röst får mig att blinka till lite och jag får känslan av att jag har missat något.
- Va? frågar jag ut i mörkret.
Hans skrattar lågt till.
- Hade du somnat eller?
Jag drar lite på munnen och stryker undan min egna svarta lugg.
- Nej jag.. tänkte nog på annat bara.
Dig.
- Det har jag gjort hela kvällen, säger du och jag kan se det där lite sneda leendet framför mig.
- På vadå? Frågar jag lite nyfiket.
Det blir tyst ett tag och det enda jag hör är dina och mina andetag. Det är som att dina andetag värmer mitt öra.
- Mest dig.
En liten välbehaglig rysning går genom min kropp och jag hinner inte svara förrän du fortsätter.
- Eller ja, bara på dig faktiskt.
- Något bra hoppas jag?
- Det beror på. Det finns bara bra saker att tänka om dig, men det får mig samtidigt att sakna dig alldeles för mycket.
Jag vet vad han menar. Jag har också saknat alldeles för mycket. Så där så att det gör ont i kroppen och att det smärtar att veta att jag inte kan träffa honom. Inte nu.
Och ändå såg jag honom för mindre än en vecka sen. Men det känns som en evighet.
- Jag vill att du ska komma hem, viskar jag. Fastän jag lovat mig själv att inte säga så, för jag vet att det blir jobbigare för honom då, och jag vill ju att han ska stanna kvar tills träningslägret är slut. Jag vet att det är en jättechans, och jag vill inte sabba det.
- Jag vet, viskar du tillbaks.
Det blir tyst igen och jag sluter ögonen. Det är allt jag behöver göra för att kunna känna hur dina fingrar sakta stryker längs min kind, hur du sakta andas ut små vindpustar mot mitt ansikte, hur ditt ansikte sakta kommer närmare mitt.
Det kittlar till lite i mig när jag tänker på hur dina läppar smakar, hur dom brukar röra sig mot mina. Jag kan verkligen känna hur du spetsar din tunga lite, försiktigt lirkar upp mina läppar och låter våra tungor röra sig med varandra. Du brukar nafsa tag lite i min underläpp, le snett under den där svarta luggen innan du sluter ögonen.
- Jag kan.., börjar du men jag avbryter.
- Nej, jag vill inte. Vi klarar ett tag till.
Men jag kan knappt vänta tills jag får lägga mina armar om hans kropp igen, dra in hans underbara doft och stryka fingrarna genom hans hår, dra fingertopparna längs den lena huden i nacken.
- Du jag måste lägga på nu, jag är inte ensam längre.. och dom andra vill nog sova.
Jag känner besvikelsen skölja över mig. Jag älskar dom här samtalen, men dom kändes alltid för korta. Det var som att minuterna gick lika snabbt som sekunder.
- Okej.. jag ringer dig imorgon?
- Du har inget att välja på.
Ett litet lågt skratt från honom igen.
- Godnatt, jag älskar dig.
- Jag älskar dig med, mest i världen vet du.
Ett leende spred sig över mina läppar och jag kramade lite hårdare om telefonen. Det var det närmaste jag kunde komma honom just nu. Så långt ifrån, men ändå så nära.
- Sov gott, säger jag lite dröjande, jag vill inte lägga på riktigt än.
- Liam!, säger du som att du är rädd att jag lagt på.
- Ja? Andas jag fram.
- Jag skulle inte kunna finnas utan dig. På riktigt. Jag skulle inte vilja. Du vet det va? Det är du som håller ihop mig, jag skulle falla isär om jag inte hade dig. Du är den finaste jag vet..
Jag är så nära att säga att han måste komma hem nu, att jag inte kan vara utan honom i en sekund till.
- Jag känner..
- Shiet, jag måste verkligen lägga på nu. förlåt, sov gott Liam.
- Okej, godnatt, älskar dig.
Klick.
kommentera är ni snälla =)
|
| Kommentarer | | Porrkatten - 18 sep 11 - 21:56 | | Vad söta de är, men samtidigt tycker jag synd om dem. Wä. |
|
|
|
