En 18-årings drömmar del 10 |
Poliserna hade letat hela natten och dagen därpå, och jag hade legat vaken, dom hade ett spår, men det var väldigt svagt. Plötsligt ringde min mobil, dolt nummer stod det på skärmen, jag undrade vem det var.
- Hallå, det är Natalie, Sa jag osäkert.
- Natalie, Sa en gråtande röst i luren jag hörde direkt vem det var, Anna. Tomas mamma.
- Hej Anna, vad har hänt? Det tog en stund innan hon fick fram orden.
- Förlåt mig så hemskt mycket Natalie, jag vet inte vad jag ska göra, Grät hon.
- Anna, vad har hänt?
- Jag har ditt barn, och du får tillbaka henne när du har gett Tomas 25 miljoner kronor, Sa Anna med en darrig röst, hon grät.
- Va? Har du Sofie?
- Det var inte mitt fel! Det är Tomas! Sa hon, det lät som om hon tappade telefonen, sen hörde jag bara massa skrik. Jag blev stel i hela kroppen. Kvinnopolisen kollade oroligt på mig.
- Tomas mamma har Sofie, Sa jag och tårarna brände fram.
- Natalie, berätta vem det var som ringde och vad han eller hon sa, Sa polisen. Jag berättade samtidigt som fler tårar trängde sig fram och rann ner för mina kinder.
- Vart bor Anna? Frågade polisen.
- Östergatan 23, Snörvlade jag fram, jag gömde ansiktet i händerna och grät. Polisen berättade vad som hade hänt i sin walkie talkie, sen kom hon med en kopp te till mig, hon satte sig bredvid mig och la sin arm runt om mig.
- Stanna i bilen, Sa Jenna, en polis, vi var vid Östergatan 23 och jag tittade på huset som såg ut som ett monster, som böjde sig över bilen. Jenna och en annan polis gick ur bilen, och knackade på dörren, dom stod och väntade ett tag, sen kom två andra poliser från en annan bil fram och knäckte upp dörren. Dom gick in och jag vågade knappt kolla, jag ville att det här skulle vara en mardröm, och att jag till slut skulle vakna och Sofie låg i sin vagn bredvid sängen. Men allt var så verkligt samtidigt som det var så overkligt, alla sånna här saker, läser man bara i tidningar eller böcker och tror aldrig att det ska hända en själv, efter tjugo minuter kom Jenna ut och gcik fram till bilen, hon öppnade min dörr.
- Dom är inte där, men vi ska fortsätta leta efter spår, sen har vi skickat fyra poliser till ditt hem. Det är bra om du stannar kvar här, okej? Sa Jenna. Jag nickade bara, kunde inte säga någonting, för jag visste att då skulle jag börja gråta. Jenna gick in i huset igen och mobilen ringde igen, dolt nummer stod det på skärmen igen. Poliserna hade sagt att jag skulle ge dom mobilen om dolt nummer skulle ringa igen, men om dom svarade kanske Tomas eller Anna aldrig skulle säga vart dom var eller fler ledtrådar om en pols svarade, jag klickade på grön lur.
- Hallå?
- Om du inte ger oss 25 miljoner så ger vi dig aldrig Sofie, Sa Anna hon var rädd, det hörde jag på hennes röst. Det var tyst en lång stund jag visste inte vad jag skulle göra eller säga.
- Vart är ni? Sa jag tillslut med en svag röst.
- Det säger vi inte, först vill vi ha 25 miljoner.
- Om ni säger vart ni är, så kan vi göra upp där, Sa jag, orden bara trillade ur min mun, vad hade jag sagt?
- Okej, men om du kommer med poliserna då skjuter vi Sofie, Sa Anna hennes röst var darrig. Jag blev stel och svalde.
- Okej, jag lovar.
- Skogsstigen 154, och kom ihåg om du har tagit med dig någon, då är Sofie död, Sen la hon på, jag gav Annas hus en snabb blick, sen öppnade jag bildörren, och började springa därifrån...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | | LisaHoglund - 13 sep 11 - 19:51 | | Det går liiiite för fort tycker jag, försök att fördjupa lite mer (detta är bara ett tips, du gör precis som du vill!) :) Men annars var det jättespännande! Maila när nästa kommer :D | Mizz_andersson - 13 sep 11 - 19:40- Betyg:  | | Spännande. Maila nästa del. | Junior_ - 13 sep 11 - 18:00- Betyg:  | | Åååhhh vad spännade!!! Den är as bra^^ Mejla nästa del! |
|
|
|
