Huset vid vägens kant [ del 1] |
Det var en solig morgon och Cecilia anlände till taxin
som skulle ta henne från den stad hon var född och uppvuxen i.
Till en helt ny stad och nya möjligheter, Hon hade köpt ett hus
i växjö. Ett stort hus som hon hade fått till ett väldigt billigt pris.
Det var inte det mest glamorösa hus hon hade sätt men de gick att fixa
till och hon som ändå var händig och gillade att pyssla såg de som en utmaning.
Hon satte sig i Taxin den som skulle ta henne till hennes nya liv och nya jobb.
Hon hade fått en anställning på en tidning och äntligen skulle hon få leva ut sin dröm.
Chaffören var en person typ en sådan som börjar prata med alla dem ser.
"Nämen hej hur är det med dej då? vart ska jag ta dej idag" sa han med det största
leendet hon någonsin sagt.
" Ehm..Vårvägen 18 tack, Jo jag mår bra" svarade jag med en nervös ton.
Chaffören stoppade in packningen i taxins baklucka det var bara det viktigaste.
Resten skulle hon hämta sen.
Han började köra ut på den stora vägen och ur radion hördes svensk klassisk musik spelas.
Cecilia rös det var absolut inte hennes musik smak tur att hon hade tagit med sig sina hörlurar tänkte hon.
Hon satte i hörlurarna o lutade sig bakåt och njöt av den höga musiken i hennes lurar.
Hon hade precis somnat in när hon vaknade till av att de ringde.
"Cecilia?!" Hörde hon en glad mansröst på andra sidan.
"Ja?" Cecilia tittade förvånade på telephonen där namnet Joakim andersson lyser upp.
Hon blev förvånad Joakim va en kille hon hade snackat mycket med över nätet men som hon aldrig pratat med över tellen.
" Förlåt ja hej joakim det är cecilia vad hade du på hjärtat?"
"Känner du inte igen mej nu längre haha" sa joakim lite skämtsammt.
" Nej de gör jag inte det de lite svårt när vi inte talats vid så här innan" svarade cecilia skamset.
"Ska vi ses i kväll när du kommit till ro? vart var det du flyttade till nu?" frågade joakim
"Vårvägen 18" svarade cecilia kort.
"Ehm okej vi hörs en annan dag tjingeling"
Joakim la på och cecilia satt tyst ett par minuter men förstod inte vad som hade hänt.
hon lutade sig tillbaka och somnade om igen.
Efter ett tag vaknade cecilia av att hon hörde gnisslnade ljud från däcken. Hon flög upp ur stolen och stittade på chaffören.
" VAD ÄR DET SOM HÄNDER?" hon tittar förvånade på chaffören som tvärstannat framför det stora huset.
" Jag åker inte längre du får gå resten av biten" svarar han.
Hon tittar surt på chaffören och ser att det är långt innan huset man kan bara se staketets topp.
Irreterad går hon ur tar ur sin pakning o slänger igen dörren.
Hon hinner inte mer än stänga dörren innan chaffören vänder om och kör tillbaka samma väg som dem kom i väldig fart.
Nu stod cecilia där ensam på en lång och smal grusplan och hon kollade besviket på vägen hon hade att gå.
Hon tog sin packning och började gå, Väl framme så stannade hon utanför staketet till sitt nya hem. Hon granskade huset
och såg att huset tyvärr va i värre skick en hon trodde men det fick duga.
Hon gick in igenom den knarrade grinden som smällde igen bakom henne lika fort.
Det var vindstilla så de kunde inte va vinden.
Äch tänkte cecilia de va nog bara fjädringen på grinden som blivit dåligt de går o fixa..
hon gick in i huset och inspekterade varje rum, Vissa rum hade fortfarande möblerna kvar från dem gammla ägarna.
Och i vissa rum stod fottografier prydligt i små söta ramar. Hon gick försiktit fram o kollade på dem.
Det var som nån fortfarande bodde där.
Hon gick från rum till rum och plötsligt ser hon en tråd hängande ner från taket
Hon drar i den och den öppnas lätt och en lucka ner kommer en trappan som leder upp mot vinden.
Ett moln av damm kommer flygande mot cecilia och hon börjar nysa.
Hon börja sakta gå upp för stegen och där ser hon....
|
|
|
|
