förbjuden kärlek smakar bäst. [1] |
Olivia gick långsamt in i den nya skolan med jackan tätt knäppt mot sin överkropp. Hon såg sig förvirrat omkring i den stressiga omgivningen tills hon fann det klassrum hon skulle vara i. Med en lätt knackning och förväntansfulla andetag väntade hon utanför medan nervositeten steg i kapp med hjärtslagen.
”Vad väntar du på?” sa plötsligt en röst som fick henne att hoppa till. Snabbt svängde hon runt och granskade flickan som hade pratat.
Hon var lite mullig med brunt halvlångt hår med röda nyanser. Ögonen var små och knappformade i en djupt blå färg. Hennes kläder var enkla, ett par mörka jeans och till det en vanlig kofta. Skönt att någon hade ungefär samma stil som hon själv. ”Jag är ny här och väntar på att läraren ska öppna dörren” svarade Olivia artigt och lekte lätt med en mörkblond hårslinga genom att tvinna den mellan fingrarna. Väskan hängde tungt på hennes högra axel och det började bli varmt i den tjocka vinterjackan. ”Jaha, men det är väl bara att gå in?” sa tjejen och trängde sig förbi henne. Dörren sköts försiktigt upp och hon drog med sig Olivia in i klassrummet som luktade spritpennor blandat med parfymstänk från tjejerna. Genast borrade sig ett flertal frågande blickar sig in på henne, vissa kändes hotfulla och kritiska. Speciellt ifrån hon med ljust blont hår sittandes i hörnet tuggande på ett jordgubbssmakande tuggummi.
”Vem fan är du?” sa en kille som satt tillbakalutad i stolen och med kepsen halvt över ögonen.
Ett flertal elever fnissade tyst till och Olivia kände sig oerhört obekväm i den stora vinterjackan. Hon blev allt rödare i ansiktet, dels för att det var varmt men också för att hon var skamsen.
”Åh, förlåt mig. Du måste vara Olivia, eller hur?”
Läraren räddade situationen och reste sig upp från sin kateder och sträckte fram handen med ett tillgjort leende.
Den främmande tjejen hade satt sig på sin plats, i mitten av klassrummet och såg med uppmuntrande ögon på Olivia. Eller så inbillade hon sig bara. ”Ja..” mumlade Olivia och tog tag i sin lärares stora hand som kändes ömmande varmt mot hennes.
”Jag är Karl, din mentor. Du kan sätta dig där borta” sa han och pekade mot bänken snäppet före blondinen.
Medan Olivia stegade fram mot sin nya plats, följde blickarna efter henne som magneter. Hennes nya mentor såg bra ut, ung med stylat hår och en lång, vältränad kropp. Det syntes väl genom kläderna. ”Du, Olivia..” viskade blondinen och petade henne i ryggen med den sylvassa spetsen.
”Jag är Amber och det här är Lea” sa hon lika tyst och nickade mot sin vän bredvid sig.
De båda luktade sött av parfymer och deras kläder var minst sagt stilrena. Amber drog med sina glittriga naglar genom det perfekta spikraka håret innan hon log stort med tänderna.
Olivia log däremot inte, hon kunde inte se ifall leendet var fejkat eller inte, men en sak visste hon. Amber var perfekt, men det var någonting i hennes ögon som fick Olivia att rysa. Något lurigt.
”Det här blir ditt skåp” sa Karl och gjorde en gest mot det nedklottrade skåpet nummer 232. Olivia log tacksamt emot honom och tog sedan upp ett lås ifrån väskan. Han såg på henne med sina mandelformade ögon innan han med en nickning vände sig om och gick. ”Hej igen, det är jag som är Mia” sa tjejen ifrån i morse. Hon hade nu satt upp sitt hår i en hästsvans och log lite svagt med två smilgropar.
Olivia såg upp från sin syssla, hon höll på att packa in de nya böcker och pappren hon hade fått och äntligen kunde hon stoppa undan sin jacka. ”Hej! Tack för det som hände tidigare idag, alltså med dörren.. Jag hade nog inte vågat öppna den själv” sa Olivia ärligt och sköt undan luggen från sina gröna ögon. De var förmodligen det enda hon var nöjd med på sig själv, hennes stora, förföriska ögon. Resten utav henne var vanligt och tråkigt...
Mia skrattade till lite och hennes skratt var underbart, högt och väldigt speciellt. Lite bubblande nästan. ”Jag brukar ofta vara en räddare i nöden” flinade hon och fumlade ett tag med sitt rostiga lås innan det gick upp. De hade nästan skåpen bredvid varandra, det var bara ett emellan dem. Plötsligt blev Mia lite avvaktande och hon placerade händerna på sin midja medan blicken granskade Olivia väl. ”Du ska inte bry dig om Casper, han är dum i huvudet” sa hon och slappnade till slut av. ”Vem är det?” frågade Olivia och låste sitt skåp och såg sen på Mia. Det syntes att hon hade träffat en öm punkt. ”Ingen speciell.. Eller han som frågade vem fan du var. Nu är det lunch, fast vår skolmat är inte den bästa” sa hon undvikande och drog med henne mot matsalen.
På en gång märkte Olivia den stora indelningen bland de olika borden. Ålderskillnad var en självklarhet och likaså sorteringen av popularitet. Amber och Lea satt i mitten av matsalen i mitten av bordet omringad utav tre andra tjejer och några killar, bland annat han med kepsen. Allt längre bort mot väggarna folk satt, desto yngre eller ocoolare var man. Det märktes otroligt snabbt. ”Vart ska vi sitta?” frågade hon försiktigt efter att mattanten hade lassat på fiskpudding på hennes benfärgade tallrik. Mia såg sig omkring i en hastig rörelse medan hon fyllde på mjölk i sitt glas. Det skvätte lite omkring henne när hon smällde ner glaset på sin bricka. ”Där borta” sa hon och pekade med sin kraftiga hand. Olivia pustade ut, bordet var varken i mitten eller längst bort. Det var precis lagom, mellan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | XxEmblaxX - 16 sep 11 - 21:57- Betyg:  | | Den verkar vara riktigt bra! skriv mer nu omedelbart!! ;) mejla mig tack! | | LisaHoglund - 13 sep 11 - 00:15- Betyg: | | Jättebra, maila när nästa kommer! | | smuttsigflicka - 12 sep 11 - 20:42 | | Mejla nästa! | | MagicLove - 12 sep 11 - 19:54 | | Fortsätt gärna! |
|
|
|
