Nr 13, del 4 |
Nr 13 hade knappt kommit till den andra våningen innan han hörde om den levande flickan. Hon hade ramlat ner i helveteshålet. Helveteshål är bara placerade på få ställen i den levande världen, och är inte ofta som de väljer ut människor. Helveteshål väljer oftast ut djur, som älgar och björnar om de kan. Det är offer till honom. Djävulen, som människor kallar honom. Men i helvetet kallar man honom honom eller han. Han hatar att bli kallad de som människor kallar honom.
För 200 år sen hade en gammal skogsvaktare ramlat ner, men han dog precis när han landade. Då blev djävulen rasande och dödade massor av oskyldiga nr. nr 13:s bäste vän hade blivit uppäten. Djävulen vill inte ha någonting dött utan han vill ha det levande. Men den här flickan hade överlevt. Oh vad djävulen skulle bli glad nu. Lite människokött. Nr 66 och Nr 32 hade visst tagit henne till den första våningen. Men när hon kommer till den tredje våningen kommer hon att bli slukad av Djävulen. Det får inte hända. Hon är ju bara i sitt 15:e jord år.
Nr 13 skulle rädda flickan. Ta henne upp till de levandes värld igen. Men han hade ingen aning hur. Nr 13 vände riktning tillbaks till den första våningen. Minst 200 trappor. Nu skulle han verkligen behöva en sån där hiss som människor använder. Han tog första steget upp för trappan.
Alice väntade på deras svar. De bara stod där och glodde på henne.
”vill du verkligen veta vilka vi är?” sa den ena med en ondskefull röst.
”ja”
De tog av sina luvor och Alice blev chockad över deras utseenden. Det var en kvinna och en man. De såg ut som två helt vanliga människor förutom att de var likvita och hade två små horn som stack upp från deras huvuden. Kvinnan log ondskefullt mot henne och svängde med sitt långa eldröda hår. Mannen kollade på henne med stora gula ögon. Hans hår var svart och halvlångt. Alice kollade tillbaks på kvinnan och såg att hennes ögon var lika röda som hennes hår.
”Vad är ni för något?” sa Alice förskräckt.
”vi är människodjävlar från våning ett, sa hon och gjorde en gest mot mannen, och jag från våning två” hon log stolt.
”och vart är vi någonstans?” sa hon rädd för att de skulle ha samma svar som hon hade.
”i helvetet, lilla gumman”
Då svimmade Alice. Det sista hon såg var kvinnans ondskefulla flin.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 11 sep 11 - 12:58- Betyg:  | har du resten av novellen? :)
börjar bli spännande, maila när nästa kommer! ^^ |
|
|
|
