.:En Dans av Perfektion:. - Kapitel 7 |
[Det här kapitlet är lite annorlunda i jämförelse med de andra! :) Det är mer inriktat på en och samma händelse^^ Men jag undrar om ni kanske skulle vilja ha fler och tydligare styckeindelningar? Blir texten för bastant och "för mycket" så som den är nu? Säg er åsikt! I vilket fall hoppas jag att ni gillar det jag skriver :3 Lämna gärna några kommentarer efter er så som ni brukar! ;D Kramis på er, mina goa läsare!<3]
Kapitel 7 - Ester Almén
Ester känner sig upprymd när hon går över skolgården i riktning mot parkeringen. För en halvtimma sedan ringde Simon (dreadlock killen från foosball-kvällen) för att fråga henne om hon kände för att hitta på något. Det har hon verkligen och dessutom har hon inget annat för sig nu när skolan slutat för dagen. Hon har redan pratat med sin dansgrupp och de tyckte att det var okej för henne att ”ta ledigt från uppgiften”.
Solen skiner trots att luften är kylig. Ester kan inte låta bli att hon har tagit på sig lite finare kläder än vanligt inför sin träff med Simon. Eller kan man kalla det här en dejt? Ester har aldrig varit på en sådan förut, så därför vet hon inte direkt vad som definieras som en. Men hon har, utan tvekan, lagt märke till Simons intresse de senaste veckorna. Precis som resten av sista års eleverna så har även han fullt upp, vilket är anledningen till varför han ännu inte har bjudit ut henne. Ester känner sig alldeles varm i kroppen vid tanken på Simon. Han är en varm, positiv och framåt drivande person som vet hur han ska göra för att charma en tjej på rätt sätt. Han är verkligen ingen player som hoppar från tjej till tjej, utan ett riktigt pojkvänsmaterial. Ester måste erkänna att hon föll för honom den kvällen de spelade foosball tillsammans. Simon har en så lugn och trygg aura som hon dras till. Han vet vem han är och vad han har att komma med. Ingen skrytmåns och han saknar verkligen inte verklighetsuppfattning. Att Simon även ser bra ut och dansar hiphop gör inte saken sämre! Hiphopdansande killar gör Ester knäsvag av någon anledning.
Ester ser sig omkring hastigt omkring med handen ovanför ögonen i skydd mot solen när hon kommer fram till parkeringen där de pendlande eleverna brukar parkera sina bilar. Hon hoppar till när någon tutar på henne. Simon vinkar åt henne med ett leende när hon tittar åt hans håll. Lite generat skyndar sig Ester fram till bilen han sitter i, en svart taklös mustang.
”Ojoj, vilken snygging!” berömmer hon och stryker försiktigt bilen över den svarta lacken.
Simon ler. ”Tack ska du ha!”
”Visst.. Jag menade bilen, men du är snygg du också.” svarar Ester med ett skratt. Hon försöker att dölja rodnaden när hon sätter sig i passagerarsätet bredvid Simon.
”Redo att åka?” frågar han och iakttar henne med sina bruna ögon. Hans arm ligger avslappnat över ryggstöden.
Ester sätter på sig säkerhetsbältet. ”Absolut!” säger hon med ett leende. ”Vart ska vi?”
Simon startar bilen som ger ifrån sig ett morrande ljud. Motorn spinner som en tiger när han kör från parkeringen. ”Vad vill du göra?” frågar han och ser till att inte köra mot rött när han ska ut på vägen.
Ester ser sig omkring under tiden hon funderar. ”Jag måste erkänna att jag känner mig rätt lost här”, erkänner hon. ”Så jag lämnar över ordet till dig. Du får bestämma!”
Simon ser mellan Ester och vägen. ”Jadu.. då ska vi se”, börjar han och rynkar på ögonbrynen. Tillslut ler han ett smittsamt leende. ”Vad sägs om att parkera bilen någonstans och ta en promenad genom chinatown?”
”Det låter underbart.” svarar Ester med ett strålande leende.
Simon ser nöjd ut när han sätter på radion. Ester känner sig som tagen ur en film där hon sitter i bilen med vinden lekande i hennes plattade bruna hår. Hon struntar i att det flyger överallt och njuter istället av frihetskänslan.
Gatorna är fulla med bilar som trängs för att komma fram först. Ester hojtar till flera gånger när hon tror att Simons fina mustang ska bli påkörd och få karossen repad, men Simon själv lugnar henne.
”Om du tycker att det här är mycket trafik så ska du se Manhattan”, säger han med en hand på ratten. ”Har ni ingen trafik i Sverige?”
Ester möter Simons bruna blick och skakar på huvudet. ”Jo, klart vi har trafik, men det här är bara galet.” kommenterar hon. I samma ögonblick som hon har avslutat meningen så flyger hon i luften när en biltuta ljuder högt mellan de höga byggnaderna.
Simon skrattar. ”Du är för söt.” medger han.
Ester kan inte hjälpa att hon rodnar när han stryker en bongstyrig hårslinga bakom hennes öra.
När Simon tillslut beslutar sig för att deras bilfärd är över känner Ester sig lättad. Hon vill verkligen inte att den fina bilen ska bli skadad på något sätt. Ester känner sig som en läcker James Bond-brud när hon kliver ut ur den parkerade bilen. Förutom att hon bär röda converse på fötterna istället för skyhöga klackar och tajta vintagejeans, ett korsett liknande linne och en tunn cardigan istället för en lång aftonklänning. Men ändå måste hon erkänna att hon känner sig snygg trots att den största förtjänsten är Simons. Hans sätt att se på henne får henne att känna sig attraktiv. Känslan är densamma som när hon dansade tillsammans med Aiden för första gången. Lustigt egentligen..
De går genom Brooklyns gator och insuper stadens äkta anda. Ester konstaterar snabbt att Brooklyn inte är lika massivt och stort som Manhattan, något hon egentligen redan visste. Hon försöker att smälta in och låtsas vara i alla fall liiiiite amerikansk när hon promenerar fram bredvid Simon. Dock misslyckas hon vid varje uppseendeväckande sak de stöter på. Staden är bara så stor och så.. spännande i jämförelse med Sveriges städer.
”Gud, jag känner mig som en riktig turist..”, klagar Ester med ett lättsamt leende. ”Men allt är så nytt och spännande för mig!”
Hon känner sig så som hon gjorde första dagen på ”Brooklyn Academy of Dancing Arts” när hon för första gången fick insupa skolans skönhet och anda på riktigt.
Simon kan inte låta bli att skratta åt det Ester säger. ”Jag är säker på att ni har det fint i Sverige också.” säger han och ser på henne.
”Jo.. och förlåt, men jag tycker att Sverige är aningen mysigare. Jag menar.. allt är så over the top här!” påpekar Ester och gör en öppen gest mot staden de befinner sig i. ”Speciellt Stockholm.”
Egentligen tycker hon att New York är ganska skabbig i sina hörn, men det vill hon inte säga rakt ut bland en massa amerikanska patrioter.
”Sverige låter som ett väldigt trevligt land”, säger Simon och lägger en rättfram men försiktig arm runt hennes midja. ”Jag har hört att svenska killar ska vara väldigt eftertraktade. Som typ.. Alexander Skarsgård.”
Ester skrattar och fylls av en sprudlande känsla i maggropen när hon känner hans stadiga arm intill sin kropp. ”De är överskattade”, tycker hon och ser upp på Simon som är runt tio centimeter längre än henne. ”Jag föredrar amerikanska killars charm.”
Simon formar munnen i ett ”Ooooh”, sen ler han. ”Då har man kanske en chans trots allt!”
Ester besvarar hans leende. Hon blir tvungen att vända blicken framåt igen för att inte råka snubbla på gatustenarna och falla ihop i en generad liten hög. Det vore ju allt annat än trevligt för henne.
Ester låter bli att svara Simon och låter det hela sväva kvar i atmosfären mellan dem. Den skapar en elektrisk laddning som får det hela att kännas spännande och lockande. Ester har kommit fram till att hon inte är någon lätt tjej att fånga på kroken, vilket hon trodde ifrån början. Bara tanken på sin lilla ”crush” på Aiden precis i början av terminen får henne att blossa i kinderna. Han är utan tvekan en attraktiv kille, men hon vet fortfarande inte hur hon ska ställa sig mot honom. Han är en sådan där kille som man inte vet vart man har. Dessutom har Aiden ett förhållande och det är inte med vilken tjej som helst, utan med en tjej ur sista årskursen. Tanya heter hon tydligen. Namnet klingar falskt i Esters öron. Av det lilla hon har sett av den där uppblåsta tjejen så gillar hon henne inte. Hon passar definitivt inte tillsammans med Aiden! Typ.. på något sätt.
Ester kommer tillbaka till verkligheten och kikar snabbt på Simon. Han går bredvid henne, men har nu släppt sitt tag om hennes midja eftersom hon inte besvarade den omfattningen. Han ser inte besviken ut, utan går lika avslappnat och självsäkert som vanligt. Dessutom har han det där leendet över läpparna som Ester gillar så mycket.
”Vad tänker du på?” frågar hon honom tillslut i ren nyfikenhet. Hon stryker en hårslinga från mungipan och samlar sedan håret över axeln.
Simon sätter händerna i fickorna. Han är väldigt tilldragande på ett annorlunda sätt. Långt ifrån alla skulle tycka att han var snygg med sina dreadlocks och sitt skäggstubb.
”Jag tänker på dig”, erkänner han och ser på henne med ett leende. ”Lät det sliskigt?”
Ester skrattar och skakar på huvudet. ”Nejdå, inte det minsta. Fortsätt.” uppmuntrar hon honom.
Simon rycker på axlarna. ”Jag vill verkligen lära känna dig, Ester.” säger han och stannar upp. Han tar Esters hand och tvingar henne att göra det samma.
Esters hjärta tar en tredubbel frivolt när hon stannar upp och ser på honom. Deras blickar möts och en statiskt impuls passerar genom deras kroppar.
”Jag vill lära känna dig också.” medger Ester allvarligt. Hon försöker att komma på något mer klyftigt att säga men hon kommer inte på något mer. Orden klumpar sig i halsen, så därför håller hon tyst. Ester tvingar fram ett litet leende trots att hennes kropp inte vill lyda henne för stunden.
Simon ler och kramar om hennes hand som passar hans perfekt. Den är mindre, men de passar.
”Det låter bra.” säger han lågt och försätter sig sedan i rörelse igen.
Ester börjar gå hon också, fortfarande med sin hand i hans varma. Hon är inte säker på att hon har känt såhär för någon tidigare. Det är roligt, nervkittlande och spännande.
De fortsätter vidare nerför staden och tillslut når de sin destination, Chinatown. Det är med grytlock till ögon som Ester går in på gatan tillsammans med Simon. Det är som att gå in i en helt ny värld där språket, dofterna och föremålen är annorlunda. Ester känner sig väldigt sugen på att springa runt och upptäcka i all hast, men kommer sedan på att hon är där tillsammans med Simon som inte alls ser ut att ha bråttom. Hon nöjer sig gärna med det.
”Det här är så coolt.” säger Ester plötsligt när de har slagit sig ner på en mindre uteservering för att äta middag.
Simon ler stort. ”Har du aldrig varit här förut?” frågar han och lutar sig tillbaka på sin stol.
”Nej, jag har ju inte det.” svarar hon och skakar på huvudet. ”Skämmigt eller hur?”
Simon skrattar, men skakar på huvudet. ”Nejdå! Men har inte du släktingar som bor här i Brooklyn?”
”De bor i Queens”, svarar hon och plockar upp ätpinnarna hon fått när de beställt sin mat. ”Jag är tyvärr inte typen som springer runt på gatorna själv.”
”Har du inga kusiner i din ålder då?” frågar Simon och ser på henne.
Ester ler åt hans nyfikenhet. Det är nog sant det där han sa förut, det där om att han vill lära känna henne. ”Nej, bara yngre. Jag har däremot min morbror som är vänligt inställd på sightseeing, men konstigt nog har vi aldrig kommit på tanken på att åka hit.”
”Manhattans Chinatown är mycket större”, påpekar Simon. ”Och finare, så jag förstår inte varför jag inte tog med dig dit istället.”
Ester möter hans bruna blick. ”Det här är perfekt, tro mig.” intygar hon honom med ett leende.
Rätt som det är kommer kyparen med deras beställda mat. Ester har beställt något hon aldrig har hört talas om tidigare i ren nyfikenhet. Hon hade inte ens brytt sig om att fråga kyparen vad det var för något.
”Du måste känna dig väldigt äventyrslysten idag.” påpekar Simon med ett brett leende. Själv hade han valt något som han vet att han gillar, nämligen sushi av alla dess former.
”Jaa, ibland måste man våga ta risker”, säger Ester och inspekterar sin maträtt. ”Jag tar alldeles för få risker har jag fått höra.”
Simon tar skickligt upp en sushirulle med sina ätpinnar. ”Jasså? Och vem har sagt det?” frågar han innan matbiten stoppar igen hans trut.
”Aiden”, avslöjar Ester och tar en klunk av sin coca cola. ”Han har till och med varit tvungen att påpeka det ett flertal gånger.”
Simon höjer ögonbrynen och tuggar ur munnen innan han öppnar den igen. ”Cannon? Ha, det förvånar mig inte.”
Ester ser på honom. ”Cannon?” upprepar hon frågande. ”Kallas han så?”
”Ja, av min klass.” svarar Simon och plockar upp en ny sushirulle. ”Lyssna inte på honom, han kan snacka så mycket skit ibland.”
Ester kan inte låta bli att skratta trots att hon inte vet om hon håller med. Även om hon kan tycka att Aiden kan vara en riktig ”pain in the ass” ibland, så har hon ändå alltid tyckt att han har vettiga saker att komma med.
”Men jag kan tycka att han har rätt i det han säger ibland”, blir hon tvungen att säga. ”I alla fall gällande mig. Jag behöver verkligen ta mer risker.”
Simon flinar. ”Jasså?”
”Ja.. Som nu till exempel, två gånger på raken till och med!” konstaterar Ester och fipplar med sina ätpinnar.
”Maten är ju ett självklart exempel, men vad är det andra?” frågar Simon nyfiket.
Ester ser på honom och ler okynnigt. ”Jag kan säga i ärlighetens namn säga att du är en av de få killar jag har.. dejtat.” erkänner hon och känner sig genast generad. ”För det här är väl en.. dejt?”
Simon kan inte låta bli att skratta lätt. ”Jag skulle kall det här en dejt, ja.”
”Tur, för annars hade jag gjort bort mig ordentligt där.” säger hon och pustar ut av lättnad.
”Hur kommer det sig att du inte har dejtat förut?” frågar Simon.
Ester rycker på axlarna och lägger ner tid på att placera sina ätpinnar rätt i handen för att inte lägga för mycket fokus på hennes rodnad. ”Jag antar väl att jag inte är vad killar kallar en.. pangbrud.”
Simon ler och pekar på henne med sina ätpinnar. Några klibbiga riskorn hänger sig kvar för glatta livet. ”Jag tycker att du är en pangbrud”, erkänner han ogenerat. ”Och det vet jag flera som tycker!”
”Verkligen?” säger Ester och snörper på munnen. ”Där ser man.”
Simon skrattar och stoppar ytterligare en sushirulle i munnen. Det är hans tredje matbit och Ester har ännu inte rört sin. ”Inte för att stressa dig, men ska du inte äta medan maten fortfarande är varm?”
Ester sätter sig rak i ryggen och håller sina ätpinnar i ett krampaktigt grepp mellan fingrarna. ”Jodå, jag ska allt se till att jag inte svälter.”
Hon koncentrerar sig så att ögonen går i kors när hon försöker att plocka upp en tugga av maten med hjälp av pinnarna. Det går inte bra och hon märker att Simon kväver ett skratt.
”Det är inte så lätt!” utbrister hon med ett plågsamt skratt. ”Du äter säkert chinamat varje dag.”
”Ja, jo, varje dag.” håller Simon med och dricker några klunkar bubbelvatten ur sitt glas. ”Jag tränar sumobrottning också.”
Det sista får Ester att skratta så att ätpinnarna slinter mot varandra. ”Damn you, Simon..” muttrar hon bubblande.
Ester lyckas tillslut att plocka upp en matbit, men när hon ska föra den mot munnen slinter ätpinnarna på nytt vilket resulterar i att maten faller ner i tallriken igen med ett slafs och den ena pinnen flyger ner på marken. Besegrat gömmer Ester ansiktet i händerna undertiden hon skrattar. Simon skrattar så att han nästan ramlar av stolen.
När de båda har lyckats samla sig kallar Simon till sig kyparen och ber om bestick med tårar i ögonen.
”Tack, du räddade precis en stackars kvinna från ett nervsammanbrott.” tackar Ester och torkar försiktigt sina fuktiga ögon för att inte kleta ut mascaran.
Hon tackar kyparen med ett leende när hon får sina bestick. Utsvultet sticker hon ner gaffeln i maten och håvar upp en munfull. Orädd för nya kulinariska upptäckter stoppar hon maten i munnen. Simon ser nyfiket på henne under tiden hon tuggar med en fundersam rynka mellan ögonbrynen.
”Nå?” frågar han.
Ester sväljer och ser ner på sin mat. ”Annorlunda, men gott”, svarar hon. ”Smaka gärna!”
Simon tar tillfället i akt och smakar han också. Till en början ser han något skeptisk ut, men sen nickar han och håller med om att det faktiskt är gott.
”Här, ta en sushirulle.” säger han och lägger en på Esters tallrik med hjälp av sina ätpinnar.
Ester spättar brutalt den stackars sushirullen med gaffeln och smakar på den. Hon nickar under tiden hon tuggar ur. ”Riktigt god faktiskt.”
De fortsätter sin måltid under prat och skratt. Ester får reda på att Simon bor i Manhattan tillsammans med sina pappor. Ja, ni hörde rätt. Simon adopterades i tre års åldern av ett välbärgat homosexuellt par som inget hellre ville ha ett barn. Hans biologiska mamma adopterade bort honom på grund av kokainmissbruk och hans biologiska pappa sitter idag i fängelse utan att veta att Simon finns. Ester känner sig lite medtagen när hon intresserat lyssnar på det Simon berättar om sin bakgrund och lyckliga barndom. Hon får reda på att dansen kom in i hans liv redan som sex åring då en av hans pappor dansade på den tiden. I tidiga tonåren fastnade Simon för hiphop.ens rytmer och ja, på den vägen bar det.
När det blir Esters tur att berätta om sig själv varnar hon Simon för att det är en tråkig historia, något han vägrar att tro på. Med ett leende berättar Ester om sig själv, sin familj och sitt liv hemma i Sverige. I vanliga fall bor hon i Göteborg tillsammans med sin mamma, mammans sambo och Esters halvlillebror, men under tiden hon har studerat dans har hon bott i en egen studentlägenhet i Stockholm. Ester berättar att dansen kom in hennes liv när hon såg en gala på tv en gång. Där var det ett dansnummer som gjorde henne helt hänförd. Dock var det inte förrän i 14-15 års åldern som hon började ta dansen på allvar.
Simon sitter och lyssnar intresserat. Hans tallrik är tom sedan länge så nu sitter han tillbaka lutad i stolen. ”Kan du inte säga något på svenska?” frågar han med ett charmigt leende.
Ester himlar med ögonen och besvarar hans leende. ”Okej då. Vad vill du att jag ska säga?”
Simon kniper ihop ögonen och iakttar henne en stund. ”Säg det första som faller dig in”, ber han. ”Men det måste vara en mening!”
Ester skrattar. ”Vilka krav du har”, säger hon skämtsamt, men nickar sedan. ”Okej.”
Hon ser på Simon på samma sätt som han hade sett på henne för ett ögonblick sedan.
”Jag tycker att du är en underbar person”, säger hon på svenska med sin charmiga göteborska. Hon känner sig fri att säga vad hon vill eftersom Simon ändå inte förstår. ”Du är snygg dessutom, vilket är ett plus!”
Simon ser på Ester som om han vore förtrollad. Ett leende smyger sig upp över hans läppar. ”Vad sa du?” frågar han nyfiket.
”Det du!” säger Ester kryptiskt, åter igen på engelska, och pekar på honom. ”En dag berättar jag det kanske för dig.”
Simon skrattar och lägger sedan huvudet på sned. ”Svenska är väldigt häftigt ska du veta.”
”Tack, Simon.” säger Ester med ett skratt.
Tiden börjar att rinna ut för deras skull när solen börjar att falla ner bakom Brooklyn Bridge.
”Tack för en underbar dejt”, tackar Ester när de åter igen befinner sig på skolans parkering. ”Det var varit skitkul!”
Simon ler stort och ser ner i bilens inredning för att nästa ögonblick se upp och möta Esters gröna ögon. Han sitter med armen över bilsätena och Ester känner sig speciell där hon sitter i passagerarsätet i den fina James Bond-svarta bilen. Hon ser på Simon med ett svagt leende på läpparna. Om hon hade varit en sådan där tuff tjej så skulle hon luta sig framåt och kyssa honom nu, men dessvärre är hon inte en sådan och kommer aldrig att bli en heller för den delen.
Som tur är tar Simon själv tag i problemet. Han lutar sig över mot Esters sida, lägger en öm hand runt hennes nacke och kysser henne prövande på läpparna. Ester låter honom göra det och kysser honom tillbaka. De sitter så en stund, smakar och känner på varandras läppar. Om Ester inte skulle vilja öppna munnen så skulle hon aldrig göra det heller, men sanningen är att hon vill. Därför låter hon Simon möta hennes tunga med sin egna. En oförväntad impuls går som ett spjut genom Esters kropp och under tiden de leker med tungorna uppdagas känslan av att hon vill ha mer. Hennes kropp vill ha mer trots att den egentligen inte vet vad den suktar efter. Hon har aldrig varit så nära en kille förut att det har lett till sex.
När kyssen tillslut ebbar ut ser både Ester och Simon lite förvånade ut. En enkel kyss hade utvecklats till något mer, något som de båda vill ha.
”Jag måste tyvärr gå..” säger Ester tillslut trots att hon egentligen skulle vilja spendera hela kvällen tillsammans med Simon i hans James Bondbil. Men verkligheten kallar och hon måste verkligen få sig en blund i natt för att orka med vad morgondagens skoldag har att bjuda på.
Simon hindrar Ester för ett ögonblick och kysser henne på nytt. ”Vi ses i skolan imorgon.” andas han och låter sin hand leta sig in innanför hennes linne.
Esters kropp reagerar starkt på beröringen, men det vill hon inte låtsas som just nu. Om hon ger vika för sin lust så blir hon kvar här i bilen med honom och då får hon sig verkligen ingen sömn. Ta dig samman nu kvinna!
Ester kysser honom tillbaka, sen lämnar hon hans läppar med ett ryck. Hon skyndar sig ut ur bilen för att inte ångra sig och kasta sig över honom. Första gången i en bil? Njaa..
Simon ler och vinkar lite lätt. Ester gör detsamma, sen vänder hon sig om och går mot internatet som på små rosa moln. När hon tillslut stannar upp vid internatets entrédörrar ser hon att Simon startar bilen och backar ut ur parkeringen. De röda billyktorna försvinner runt ett hörn i samma stund som Ester går in i den stora byggnaden med kaxiga steg. Precis som den Bondbrud hon känner sig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Fribergska - 13 sep 11 - 20:09 | | Grymt. O hon gillar bilar. En facett till av Ester, där ser man .-) | Afrodite - 12 sep 11 - 22:18- Betyg:  | | Ha! Nu hettar det till :). Tack för en super bra del | | Lovehurtsbadly - 11 sep 11 - 17:21- Betyg: | | Jättebra! Maila nästa :D | | Samme15 - 11 sep 11 - 17:19- Betyg: | Seriöst asså jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag blir ju helt mållös xD
Det är så sjukt bra skrivet kan inte säga mer :P
Mejla nästa :D | | SoRandom - 11 sep 11 - 11:34 | ASSÅ DÖÖH.
Jag gillar längden på texten, i början var det jobbigt för jag hann
aldrig läsa klart då jag läste innan skolan. och jag vaknar alltid försent :c
AS BRA DEL IAF! | | Sabbe_sabbe - 11 sep 11 - 11:14- Betyg: | | haa asbra. Jag gillar den som den är:D långa och bra texter(Y) MEJLA!:) |
|
|
|
