.:En Dans av Perfektion:. - Kapitel 6 |
[Förlåt för att ni har fått vänta så länge! Men här kommer äntligen kapitlet! :D Kommentera gärna som vanligt, mina kära läsare! :3 Btw! Som ni kommer märka så har jag börjat använda -->*****<-- mellan varje ny händelse! :) Jag hoppas att ni finner det lättare att skilja på händelserna på så sätt!^^
Kapitel 6 - Aiden McCannon
Veckorna rullar på en efter en. För eleverna på ”Brooklyn Academy of Dancing Arts” är studierna både krävande och roliga på samman gång. Aiden har alltid hört till dem som ligger på topp. På något sätt lyckas han att få plats med både plugg och dans på schemat, något som de flesta kämpar med. Men sanningen är att han är ett riktigt läshuvud som nästan bara behöver titta i boken för att sedan kunna allt han behöver kunna. Det är faktiskt väldigt praktiskt, eftersom han hellre lägger ner tid på sin dans än på läxorna.
”Hur gör du för att imponera på tjejer?” frågar Jack spontant med seriös nyfikenhet.
Aiden ser förvånat på sin kompis. Den frågar förväntade han sig verkligen inte.
De två killarna står och värmer upp i salen de kallar flygelsalen. Rummet är ganska litet och har bara en spegel och en balettstång, men det som utmärker den är den ebenholtsvarta flygeln i rummets ena hörn. Här brukar det hållas balettlektioner för dem som valt det. I vanliga fall brukar de flesta dansare vilja vara i spegelsalen, men eftersom det pågår en lektion där uppe just nu så är Aiden och Jack tvungna att dansa här. Det funkar det också.
”Vad menar du?” frågar Aiden tillslut utan att veta vad han ska svara.
Jack rullar på axlarna för att värma upp dem. ”Jo, men.. du vet..”, börjar han. ”Om du har fått upp ögonen för en tjej.. och hon inte lägger märke till dig.. Vad gör du för att hon ska se dig?”
Aiden rycker på axlarna. ”Jag slänger en paj i ansiktet på henne.”
”Men kom igen! Seriöst nu!” ber Jack med ett plågat ansiktsuttryck. ”Jag känner mig som luft i hennes närhet.”
Aiden skrattar, men motstår frestelsen att slänga ur sig något ännu dummare. ”Jadu..” säger han och rullar på nacken.”Jag antar att jag pratar med henne..?”
”Pratar?” Jack ser hopplöst på Aiden. ”Ja, då är allt löst!”
”Har du ens försökt?” frågar Aiden.
Jack vänder ryggen åt honom och går fram till den lilla medtagna stereon för att sätta på musik. ”Ja, förra veckan. Hon såg på mig som om jag var ett monster, sen gick hon utan att säga ett ord.”
Aiden kan inte hjälpa att han bryter ut i skratt.
”Nu är du bara elak..” muttrar Jack och matar stereon med en CD skiva.
Aiden kväver skrattet och harklar sig. ”Vem är det du har fått upp ögonen för?”
Jack rycker på axlarna. ”Ester..” svarar han i samma stund som han sätter på musiken.
Låten ”SexyBack” med Justin Timberlake strömmar ut ur högtalarna till ljudet av Aidens hejdlösa asgarv. Jack sätter armarna i kors. ”Kul att man kan roa någon!!” ropar han högt genom musiken.
Aiden kan inte hejda sig. Han skrattar så att han nästan ramlar ihop under tiden han klyver luften med handen för att Jack ska stänga av musiken.
”Ester?” upprepar han när Jack har stoppat musiken. ”Det förklarar varför hon gick sin väg utan ett ord!”
Jack ser oförstående på honom. ”Va?”
Aiden går fram till honom och tvingar sig själv att sluta skratta. ”Jack.. För Ester är alla killar monster.” förklarar han med ett brett flin. ”Hon är bara sån! Ta inte illa upp, kompis.”
Jack följer Aiden med blicken när han går ut till mitten av dansgolvet. ”Är hon lesbisk?”
Aiden rycker på axlarna. ”Ingen aning, jag har inte fått henne på rygg.”
”Tur det..” mumlar Jack och vänder sig mot stereon igen. ”Inte ett ord till henne om något av det jag sagt!”
Aiden flinar. ”Du skulle nog behöva lite hjälp på traven.” säger han lurigt.
Jack pekar hotfullt på honom. ”Du skulle bara våga!”
”Lugn och fin.” säger Aiden och höjer oskyldigt händerna. ”Men jag önskar dig lycka till, Jack!”
Musiken drar igång igen och de två killarna sätter fart med sin dans.
********
Aiden skyndar sig över den mörka skolgården efter att ha ätit kvällsmat tillsammans med de andra i matsalen. Jack och de andra killarna ville sitta kvar en stund, så Aiden gav sig av till internatet på egen hand. Han huttrar av den kyliga vinden utanför och känner sig tacksam över att ha ett varmt internat att bo i. När Aiden har gått uppför trappan och svängt in till den vänstra korridoren ser han att en dörr står på glänt. Han konstaterar snart vems rum det är.
”Har inte du varit och ätit kvällsmat?” frågar han när han har öppnat dörren och ställt sig mot dörrkarmen. Han ser på Esters ryggtavla där hon sitter vid skrivbordet.
”Nej, jag var inte hungrig.” svarar hon korthugget utan att vända sig om. ”Vad vill du, Aiden?”
Aiden kliar sig lite förstrött i nacken. ”Njae.. jag såg bara att din dörr stod på glänt.”
Ester drar en djup suck gömmer ansiktet i händerna. ”Jag förstår inte ett skit av det här och jag måste kunna det till imorgon..” morrar hon frustrerat.
Aiden ler svagt, sen går han in i rummet utan att ha fått hennes tillåtelse. ”Svårt med matte?” frågar han.
Ester nickar så att hennes bruna hästsvans dansar i rörelsen.
Aiden lägger en vänlig hand på hennes axel och kikar ner på matteboken. ”Jag kan hjälpa dig om du vill?” erbjuder han sig.
Ester vänder sig halvt om och ger honom en svårtolkad blick. ”Menar du allvar?”
Aiden ser förvånat på henne. ”Varför skulle jag inte göra det?” frågar han utan att förstå henne. ”Erbjuder jag mig så erbjuder jag mig.”
”Jo, det såklart..” mumlar Ester och vänder blicken mot matteboken igen. ”Men visst.”
Aiden kan inte låta bli att flina åt hennes korthuggna ”Men visst”. ”Ja tack.” hade suttit bättre.
Han slår sig ner på sängen bredvid skrivbordet. ”Vad behöver du hjälp med?” frågar han.
Ester berättar, men lyckas inte få till det så att Aiden hänger med. Istället tar han kommandot och för matteboken till sig. Han läser igenom uppgiften med ett lågt ”Jaha.”, sen börjar han att instruera. Ester lutar sig närmre Aiden för att se vart han pekar. Hon lyssnar med idelöra i jakt efter kunskap och svar. När det är något hon inte förstår eller tycker är krångligt så talar hon om det.
”Du får inte låsa dig, Ester”, säger Aiden åt henne. ”Fly inte från problemet. Ta tjuren vid hornen och visa vem som bestämmer.”
Ester ser på honom. Hon ler ett leende som han aldrig har sett hos henne tidigare. ”Vilken metafor.” mumlar hon.
Aiden besvarar hennes leende. Han förstår precis vad hon menar och det gör honom glad. Lite självinsikt är alltid bra att ha.
En timme senare slår Ester äntligen ihop matteboken, full med kunskap hon inte hade koll på innan.
”Tack, Aiden”, tackar hon och sträcker på sig. ”Du är bra på att lära ut.”
Aiden nickar kort. ”Tack ska du ha. Du är en bra elev när du inte ger upp.”
Ester skrattar lite. ”Tack.”
Aiden ställer sig upp från sängen och ger ifrån sig en gäspning. ”Jag ska nog..” säger han och pekar lojt mot dörren.
”Ja, gör det.” Ester följer honom till dörren.
”Då syns vi imorgon?” säger Aiden och vänder sig mot henne ute i korridoren.
Ester håller ett mjukt tag om dörrkanten och står lutad mot dörrkarmen. ”Jag antar det.” säger hon med ett retsamt leende. ”Antar” är ett ord som Aiden ofta använder och det tycker hon är jättekul att reta honom med.
Aiden räcker barnsligt ut tungan åt henne. ”Jaja, whatever.”
Med ett leende stänger Ester dörren efter sig. Aiden besvarar leendet trots att hon inte kan se det, sen går han vidare till sitt rum i slutet på korridoren. Väl där inne gör han sig i ordning för natten. Han har ingen energi över till att umgås med kompisarna, så det blir att gå och lägga sig istället. Tråkigt, men sant. Och härligt för den delen.
Under tiden han står framför ett av handfaten i killarnas badrum så tänker han på Ester. Deras relation till varandra har förbättrats betydligt. Visst, de tjivas och tjafsar en hel del, men det är deras stil. Det är som en oskriven regel mellan dem. Aiden tror att förbättringen är tack vare danslektionerna. Under de senaste veckorna har John parat ihop dem så fort det står pardans på schemat och det finns inget som säger att de inte dansar bra tillsammans. För det gör dem faktiskt. Enda sedan den där första gången när de dansade tango tillsammans så har Ester vågat ta för sig. Det är som att hon inte är rädd för honom längre. Det är han glad över och han kan inte förneka att han gillar henne för den hon är, trots att han tycker att hon är lite knepig emellanåt. Men de är kanske sådana i Sverige? Vad vet han.. Han har aldrig varit i Europa.
********
”Från och med nu ska eran kreativitet och samarbetsförmåga sättas på prov!” berättar John som tar sin dagliga promenad framför klassen där de sitter på golvet i spegelsalen. Läraren ser lika välvårdad och stilig ut som vanligt. ”Varje vecka, med start på onsdagar, ska ni få en uppgift som ni ska jobba med fram till nästa tisdag. På tisdagar ska ni visa upp det ni kommit fram med och på onsdagar får ni en ny uppgift!”
Eleverna surrar exalterat mellan varandra, men ser något frågande ut.
”Får vi tid med att jobba på uppgiften under lektionerna?” frågar Maria efter att ha fått ordet via handuppräckning.
John skakar på huvudet. ”Nej, ni ska jobba med det här utanför skoltid. Våra dagliga lektioner förbli som de är med genomgångar av olika dansstilar.” svarar han, sedan pekar han på en annan elev som räcker upp handen.
”Ska vi jobba individuellt eller i grupp?” frågar Tyson som sitter bakåtlutad med händerna som stöd. Bredvid sitter hans nya flickvän Anna tillsammans med Ester och Kayla.
”Ni ska jobba i de grupperna som jag har tussat ihop er till!” utbrister John med ett stort leende.
Aiden, som sitter bredvid Jack och tvillingarna Gennifer och Thess, kan inte låta bli att känna spänning över sådant här. John gillar verkligen att tussa ihop elever som egentligen inte går särskilt bra tillsammans. Så det ska minst sagt bli.. intressant.
”Ni kommer att jobba i grupp på fyra. Två killar och två tjejer.” tillägger John snabbt.
”Men vad är uppgiften?” ropar Jack plötsligt ut utan att vänta på att få ordet. Hans bruna ögon att tyda är han exalterad över arbetet.
John vänder blicken mot honom och ler. ”Lugn, unga man. Vi kommer till det.”
Han harklar sig och fortsätter sedan. ”Varje vecka kommer jag att dra en lapp där det står en dansstil. Ni ska arbeta runt den här dansstilen. Välja musik, koreografera en danstrutin och träna. Massor, massor av träning! Det ska sitta som en smäck när ni visar upp det tisdagen veckan efter!”
Ester räcker upp handen och väntar på sin tur. ”Måste alla i gruppen dansa? Eller kan man välja att bara låta en, två eller tre dansa om man bygger upp dansrutinen efter det antalet?” frågar hon och gestikulerar lugnt under tiden hon pratar.
John nickar. ”Ja, det får ni lov att göra, men alla måste delta i val av skapandet så att säga.”
Eleverna ser bara mer och mer förhoppningsfulla ut och Aiden ser verkligen fram emot det här. Han ber till gudarna och gudinnorna av dans att han kommer med folk han tror sig jobba bra ihop med. Han ser sig omkring bland de sittande eleverna och kan redan nu peka ut folk han inte vill jobba tillsammans med. Gnällspikar, besserwissers och de som helt enkelt inte har lätt för att samarbeta med någon.
”Kommer våra dansrutiner betygsättas varje vecka?” frågar Kayla med aningens oro i rösten. ”För tänk om man klantar sig en vecka?”
”Då får du se till att träna ordentligt så att du inte klantar dig, kära Kayla.” svarar John med ett pillimariskt leende. ”Över till grupperna!”
”Kommer vi att ha de här grupperna under resten av terminen?” avbryter Aiden.
”Ja, om jag inte anser att någon behöver byta.” svarar John med ett leende. ”Kom ihåg vilken grupp ni tillhör, så slipper jag dra dem igen.”
Eleverna drar andan av nyfikenhet. John drar onödigt långt ut på spänningen medan han vecklar ut en lista som han har haft i bakfickan.
När John börjar att dra grupperna hörs det både spända, glada och smått oroliga röster genom salen. Alla trivs inte med varandra trots att de inte visar det så tydligt. De flesta brukar bete sig professionellt.
”I grupp tre har vi Jack, Ester, Unni och Aiden.” ropar John upp och plirar flinande på de fyra eleverna. ”Se till att göra något bra av det här nu!”
Aiden ser belåten ut. Gruppen är rena drömmen och han måste komma ihåg att tacka John efter lektionen. Han har aldrig fått jobba med Jack, så det ska bli riktigt kul. Jack är en otroligt duktig hiphopdansare som kan det där med att ta en show till nya höjder. Unni har Aiden jobbat med förut och henne trivs han väldigt bra med. Hon är en utbytesstudent precis som Ester, fast från Tyskland. Hon är hur trevlig som helst och sprudlar av kreativitet och energi. Aiden hoppas Ester inte ställer till med problem. Han gillar henne, men hon har en tendens att vara så negativ. Hon tvivlar alltid på sig själv som dansare och det gör Aiden så frustrerad. Men han ska nog få henne på rätt bana, vänta bara och se..
Aiden möter Jacks smått nervösa blick. Han kan inte låta bli att le åt sin kompis. Det är säkert Jacks attraktion för Ester som gör honom så nervös. Aiden är säker på att Jack klarar det som den roliga och coola kille han är.
”Du kan ju alltid impa på henne genom ett av dina grymma moves?” föreslår Aiden och armbågar Jack i sidan.
Jack, som ryckt åt sidan och krockat in i Gennifer, ger Aiden en blick som kunnat döda.
”Inte nu, ditt fån!” säger han dämpat och slår tillbaka Aiden på armen.
”Ditt fån?” Aiden kan inte låta bli att skratta. Han håller dock låg volym för att inte få en tillsägelse av John. ”Jag menar allvar! Gör en av dina.. headspins eller något!”
Jack drar handen genom sitt svarta spretiga hår. Hans asiatiskt sneda ögon ser fundersamma ut. ”Äh, hon är säkert ett såndär modern dansare.”
Aiden ser på honom. ”Hon specialiserar sig på Jazz.”
Jack ser genast ut att få mer hopp. ”Sounds goooood!”
De tystnar när de lägger märke till att John står och tittar på dem. Läraren ler mot dem och skakar på huvudet. ”Här har vi hatten med lapparna!” säger han och viftar med den svarta Jazzhatten i luften. ”Vem vill dra terminens första uppgift?”
Eleverna viftar hojtande med sina händer i luften, med undantag med några som inte är intresserade av att dra någon lapp. ”Mike!” väljer John och pekar på killen.
Mike studsar upp från sittande position och går fram till läraren med stora kliv. Han dyker ner med handen i hatten och drar upp en lapp som ligger på botten. Därefter vänder han sig om mot sina klasskompisar och vecklar långsamt upp lappen. Ett stort leende breder ut sig över hans ansikte när han ser vad som står på den.
Mike ser ut över tjejerna och killarna framför sig, sen vänder han på lappen. ”HipHop!”
De flesta av eleverna jublar av lycka. Hiphop är en dansstil som är väldigt lätt att gilla. Den som ändå jublar högst av alla måste vara Jack. Lyckan går inte att ta mista på i hans soliga ansikte.
”Så nu vet ni vad som förväntas av er! Lycka till!” ropar John skrattandes genom jublet. ”Men om ni kan ta er samman så ska vi fortsätta med dagens lektion och flamencon vi jobbade på igår!”
********
Efter middagen har Aiden, Unni, Jack och Ester bestämt sig för att träffas i en mindre danssal på andra våningen som också fungerar som ett grupprum. De vill prata ihop sig ostört utan att riskeras att bli distraherade av elever som vill dansa i de andra större salarna. Det här rummet används sällan efter lektionstid.
Ester och Unni sitter redan på ett bord i salen när Jack och Aiden kommer dit. Aiden kan se på Jacks kroppspråk att han är nervös när han hejar på de två tjejerna. Det är ovant att se honom sånhär, för Jack brukar alltid vara den här smågalna killen som vågar det mesta. Men Aiden vet att han blir sånhär när det kommer in vissa tjejer i bilden. Tjejer som han har fått ett extra öga för.
”Snygga flamencohöfter du hade idag, Aiden!” berömmer Unni med ett retsamt flin. Hennes tyska brytning låter mysig till hennes engelska.
Aiden bugar med ett leende. ”Nämen, tackar!”
Han följer Jacks initiativ och tar en stol att sätta sig på. Han slänger därefter upp fötterna på bordet bredvid Ester. Till hans förvåning placerar hon armbågen mot den högra skospetsen för ha något att stödja hakan i. Hon verkar våga ta sig lite friheter nu, vilket är bra! Aiden trivs med tjejer som vågar vara lättsamma.
”Så ja! Vad har vi tänkt oss nu då?” frågar Unni som genast tar på sig ansvaret som ledare. Hon vänder blicken mot Jack. ”Du är ju typ mästarnasmästare när det gäller hiphop!”
Jack ler som hastigast, sen funderar han en stund under tiden han väger på stolen.
Aiden får lust att slinka under med en fot och fälla ett av stolsbenen, men ångrar sig när Jack tar till orda. ”Först och främst måste vi komma fram med en story liksom.”
Ester ser förvånat på honom. ”Gör man det i hiphop.en också?” frågar hon.
Jack nickar. ”Ja, det kan man göra, men det vanligaste är väl att man bara kommer fram med en koreografi att följa genom musiken.” svarar han med händerna knäppta i knät. ”För mig spelar det ingen roll, men jag trodde att ni var mer inne på story och hela köret.”
Unni ser mellan sina tre gruppmedlemmar. ”Vad tycker ni? Story eller inte story?”
”Ja, det är frågan!” utbrister Aiden med ett brett flin efter att ha dragit citatet ur ”Romeo och Juliet”.
När ingen mer än Jack skrattar så sopar han bort det roliga. ”Jag tycker att vi kommer fram med en story.”
Tjejerna håller med och Jack hänger på. Det spelar som sagt ingen roll för honom.
”Det leder till frågan om alla fyra ska dansa, eller om vi ska utse en, två, eller tre?” frågar Ester och dinglar med benet som hänger utanför bordskanten. ”För även om vi till exempel bestämmer oss för att bara två ska dansa så får ju vi andra också vara med under repetitionerna. Vi gillar ju alla att dansa liksom!”
Aiden ler åt Ester. ”Självklart, ingen ska lämnas utanför. Sen om det bara är två som visar upp det vi har skapat är ju en sak. Nästa vecka kanske det blir de två andra som fick stå vid sidan om, vem vet.”
Unni nickar. ”Exakt! Det kommer att bli så bra det här!” säger hon exalterat och klappar i händerna.
Ester ser på Jack med sina gröna ögon. ”Du får se till att lära oss alla små extra knep! Allt det där som gör att det ser så magiskt lekande lätt ut!” ber hon honom med ett uppmuntrande leende.
Jack besvarar henne med sitt egna. ”Lita på mig!” säger han och ser belåten ut.
Aiden ser mellan sina gruppmedlemmar och vänner. Han kan inte låta bli att känna sig lyckligt lottad. ”Jag måste bara få säga att jag är enormt glad över att få jobba med er under resten av terminen!” talar han om för dem. ”Jag menar det verkligen!”
”Awww!” utbrister Unni och studsar av bordet. ”Jag talar nog för alla när jag säger att jag också är enormt nöjd över gruppen!”
Hon sätter sig ner i knät på Aiden och lägger armarna om honom. Hon kysser honom lekfullt på kinden och säger därefter något på tyska som de övriga tre inte förstår ett ord av. Aiden ser nöjd ut.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 9 sep 11 - 23:09- Betyg:  | | megaaabra! men hade inte Aiden tjej? (a) tänkte bara, det stog inget om henne! :p superbra!! mejla nästa!! :) | | Atrociouschild - 9 sep 11 - 22:03- Betyg: | | Underbart som alltid <3 | | devilseye - 9 sep 11 - 21:43- Betyg: | Awesome tjejen!!! :D
Sjukt bra jue!!! :P
Mejla gärna nästa luvie :) <3 | | Afrodite - 9 sep 11 - 21:39- Betyg: | | bra mjla nästa :) | | Lovehurtsbadly - 9 sep 11 - 17:42- Betyg: | | maila nästa ;)) | | Fribergska - 9 sep 11 - 17:32 | | Topp! | | SoRandom - 9 sep 11 - 17:31 | | ÅH AS BRA! mejla gärna nästa del :D | | Sabbe_sabbe - 9 sep 11 - 17:22- Betyg: | | Asbra!:D Mejla nästa!:D | | mizzkitty - 9 sep 11 - 17:06- Betyg: | | Maila gärna när nästa del kommer ut :). | | Samme15 - 9 sep 11 - 12:58- Betyg: | Åh vill läsa mer nu! Du skriver så bra jag blir ju helt beroende :D
Mejla nästa :P |
|
|
|
