Kärlek räcker inte |
Du sa att jag var vacker, att jag var allt du hade drömt om, allt du hade. Att jag var speciell.
Var det vad du sa till alla andra också? Varför skulle jag tro på ett ord du säger, att du inte döljer precis lika mycket som förut? Du berättade för alla utom mig. Du var stolt över vad du hade gjort. Varför skulle jag tro på att jag är den enda som kan hjälpa dig förändras? Att du verkligen vill förändras? Varför skulle du vara ledsen?
Du känner mig för väl. Du ser rätt igenom mina starka murar och du ser att jag tror på dig. Dina skuldfyllda blå ögon och ditt sorgsna leende talar om för mig att du menar det du säger och jag vet att du ångrar dig. Jag berättade allt för dig: om mitt liv och om min pappa och alla gånger han hade sårat mig. Du berättade om ditt liv, om din pappa och alla gånger han hade sårat dig. Vi skulle aldrig bli som dem. Du förstod. Vi är likadana du och jag.
Nej! Du manipulerar mig, använder dig av det faktum att jag har blivit sårad så många gånger och så mycket värre att det här egentligen knappt räknas. Jag har berättat för dig och du använder dig av att han aldrig visade ånger - du vet att ett förlåt är allt jag har drömt om. Inte från dig! Du är inte han! Du manipulerar mig, precis som han brukade göra, precis som alla gör. Det är fel! Det du gjorde var fel!
Du grät, fast du aldrig gråter. Jag grät, fast jag aldrig gråter. Vi är likadana du och jag. Utan att jag märker det smyger du upp bakom mig, stryker mitt hår, kramar mig, andas in min doft. Du säger att du saknar mig. Utan att jag säger ett ord vet du vad jag vill säga, du hör mina andetag. Du vet att jag saknar dig. Du vet att jag älskar när du gör sådär.
Du smyger upp bakom mig och beter dig som att ingenting har hänt! Det är lågt, riktigt lågt! Försvinn långt bort från mig! Du använder dig av att jag inte kan säga nej. Jag hatar dig!
Vi passar ihop, är lika trasiga båda två. Våra ögon är lika fyllda med skuld, sorg och svek. Vi förstår varandra, vi är de enda som förstår varandra. Jag älskar dig. Du älskar mig. Vi är lika rädda båda två, men vi älskar varandra.
Kärlek räcker inte. Inte nu. Inte längre. Aldrig mer.
|
|
|
|
