[HP FF] - One last goodbye ~oneshot~ |
Ojdå.. Det var länge sedan man tittade in på Dikta!
Men det var så att jag hade otroligt tråkigt i skolan idag, så jag kluddrade ner en liten text och tänkte dela med mig av den!
Jag är en stort fan av Harry Potter serien, och jag har alltid velat ha med lite förbjuden kärlek, så varför inte ha lite fantasi och skriva lite förbjuden kärlek själv? :)
och ja, det är meningen att det ska stå hon/han hela tiden
"Snälla, jag kan hjälpa dig", sa hon med en vänlig röst, men oron fanns där.
"Jag har inte bett om din hjälp angående det här!" Hans röst var hård och kall.
"Snälla..", vädjade hon. "Du behöver inte göra det..", fortsatte hon och det lilla gnutta hopp att han skulle ge med sig försvann.
Hans panna hamnade i djupa veck. "Du förstår inte! Det går inte att springa ifrån det här." Hans röst var fortfarande hård och bestämd, men hon kunde tydligt höra en rädsla i den.
"Det vet du att det går. Du måste bara finna modet", sa hon och hon tittade djupt in i hans grå ögon. Hon skulle ge vad som helst för att hans bekymmer som tydligt syntes i hans ögon skulle försvinna och ersättas mot den kärleksfulla blicken han alltid brukar ge henne som hon alltid faller för.
"Du förstår inte!", upprepade han och knöt nävarna hårt så knogarna vitnade.
Hon suckade och kollade ner i golvet mellan deras fötter. "Det innebär att du förlorar mig..", mumlade hon innan hon sneglade upp mot honom igen och han knep ihop läpparna till ett hårt streck innan han sa "den risken... är jag beredd att ta", sa han och hans ansikte såg uttryckslöst ut.
Hon drog efter andan. Hon var beredd på vad som helst, förutom det där. Hennes ögon tårades och under en enda sekund hade hela hennes hjärta gått i bitar.
Så fort han såg att hon började gråta så sa han snabbt "jag menar inte så..!", och trevade efter hennes händer, men hon drog åt sig sina. "Rör mig inte", sa hon och hennes röst sprack. Hon såg på sitt livs kärlek hon älskade över hela sitt hjärta. "Hejdå", sa hon. Det lät så enkelt på hennes röst, men det var så mycket värre. Hon kunde svurit på att det var det svåraste hon gjort i hela hennes liv. Det dröjde inte ens en sekund innan hon vände på klacken och stegade bort ifrån honom. Hon slängde inte så mycket som en blick mot honom igen.
Draco stod kvar som förstenad och kollade efter henne när hon försvann längre och längre bort ifrån honom. Han ville så gärna springa efter henne, kyssa henne och be om ursäkt, men det skulle han inte kunna göra. Han var en Malfoy och han var tvungen att följa det han var menad för.
"Jag älskar dig, Hermione", sa Draco tyst när hon hade försvunnit runt hörnet i den mörka slottskorridoren som endast var upplyst med två facklor som hängde på väggarna.
Han fann musklerna för att kunna röra på sig, och han vände sig om och gick åt motsatt håll ifrån Hermione. Draco gick bort en bit ifrån slottet för att kunna spöktranspirera sig och sekunden efter stod han i en mörk gränd, öga mot öga med självaste Lord Voldemort som så vänligt det går för Mörkrets Herre välkomnade Draco.
|
| Kommentarer | | LisaHoglund - 8 sep 11 - 19:24 | | Åh, vad fin! <3 |
|
|
|
