Kan för mycket frihet tillslut splittra oss? |
det här är väl en förbättrat krönika utav det som jag skrev för någon dag sedan, om samhällen osv. Jag måste nog säga att den här kanske inte heller har en så klar röd tråd, men det är väl en förbättring? Det felet jag har gjort här är att man inte precis kan se min åsikt klart genom krönikan och jag kan medge att jag har tagit med andras tankar i det hela. Hoppas ni tycker att den är något likt en krönika, känner mig inte precis bäst på att skriva krönikor, inte nu iaf.
Jag sitter och skriver anteckningar till en historieläxa som vi har till imorgon, klockan är mycket och jag är beredd på att släcka min nattdukslampa så fort pappa knackar på och säger att jag måste sova. Det handlar om de politiska ismerna. Medan jag skriver att liber på latin betyder fri, poppar det upp en fråga i mitt huvud. Vad menas det med frihet egentligen?
Vad mäktigt och stort allt hade blivit, allt hade blivit så begränsat, fullt med regler. Regler på hur man skulle leva, på vad som var rätt eller fel. För mycket regler för att egentligen kunna bli fri. Det var så många som ville skapa frihet, men som misslyckades genom att styra för mycket, ha för mycket makt. För är det verkligen möjligt att vara fri när allt blir så begränsat? Är människan inkapabel för att kontrollera för mycket, ha för mycket makt? Hur ska det gå till att styra frihet? Det är då man kommer till den stora frågan, vad betyder frihet egentligen?
Vissa kanske tolkar frihet som att man har mycket pengar, så att man är ekonomiskt oberoende. Vissa kanske tycker att det man borde vara tillåten att göra fler saker i sitt samhälle, att man inte alltid blir begränsad utav lagar. Sedan kan det finnas personer som tar frågan ännu längre, varför ska man höras till ett land? Borde man inte få göra exakt vad man ville? Varför är det lag på att gå i skolan? Varför ska det finnas en regering som bestämmer över mig? För andra kan det betyda något enklare, något mer självklart, som att ha friheten att kunna vara sig själv, friheten att kunna uttrycka sig själv, friheten att kunna få säga sina åsikter eller något så simpelt som att kunna känna frihet genom att känna sig trygg.
Men när det gäller den där stora sortens frihet, som att inte höra till något land eller ha några lagar som begränsning, ska vi då skylla på att vi alltid har känt oss som, just det, ”vi”? Mitt svar är ja, vi har alltid känt oss som en grupp. Det känns ju ganska självklart att vi människor är ett flockdjur, som är beroende av varandra. Men det har ju har nästan alltid funnits en ledare, den starkaste utav flocken, den som bestämmer. Hur kommer det sig? Kan det vara så att vi alla är olika, att vi ibland känner att vi inte klarar av att bestämma? Det kan ju också vara så, i alla fall för våra förfäder, att alla hade olika sorters åsikter, den som var starkast vann och det blev den åsikten som vann.
Att de flesta inte kämpar för frihet kan bero på osäkerhet, att man faktiskt är nöjd med de styrande eller bara kanske för att man varit för bekväm med att ha någon styra åt en. Det närmaste till total frihet vi har kommit till antar jag är demokrati, något som jag tycker är ett väldigt smart sätt för att hela landet ska kunna bestämma. Men vad händer egentligen med de som har förlorat, det kan ju fortfarande vara en stor grupp med människor som faktiskt vill något annat? Frihet skulle väl då låta den gruppen skapa sitt eget land, eller vad man nu ska säga, där deras åsikt styrde. Då skulle det väl också bli helt rättvist? Men i dagens samhälle är det ju såklart inte så lätt, nästan omöjligt. Skulle inte den sortens frihet ha för lösa tyglar och skapa problem? Min slutsats är att det går tillbaka till den första frågan och när man verkligen tänker efter, är det verkligen så dåligt att ha lagar eller att leva tillsammans med människor med olika åsikter? Det kanske, trots allt, är bra att ha en måttlig mängd med frihet. För att kan för mycket frihet tillslut splittra oss, få oss alla att gå olika vägar och lämna någon på grund av deras åsikt?
|
| Kommentarer | | west_west - 8 sep 11 - 02:49 | Jag läste två stycken ungefär av din jättelånga text ska jag börja med att erkänna. Timman är sen, eller snarare tidig och jag borde sova.
Ville egentligen bara skriva "freedom is just another word for nothing left to lose". Frihet är ett komplext begrepp. Vad är frihet och för vem? Mycket intressanta frågor. Liberalismen tänker sig att man maximerar individens frihet. Men ett sådant maximerande kan ju också betyda att någon i sitt frihetsutövande kränker någon annans rätt till frihet. Mycket intressant. Hur maximerar man varje individs frihet utan att någons frihet kompromissas?
Ett sätt att se det på är just vad jag skrev ovan om att frihet bara är ett annat ord för att inte ha något kvar att förlora. Friast är den som inte binds av någonting. Inget hus att underhålla. Ingen bil att serva. Ingen livspartner att förhålla sig till, ingen familj att anpassa sig efter. Inget samhälle eller annan social kontext att bry sig om. Men samtidigt betyder frihet i så fall ensamhet. Var drar man gränsen mellan sund frihet och frihet som är så extrem att man måste försaka andra viktiga värden i livet för att nå det?
/west_west | | Aliki - 8 sep 11 - 00:47 | | jag antar att tystnad tyder på att den är dålig xD | | Jakktar - 6 sep 11 - 22:44 | Göttans! Jo jag förstår det, men vi har nog inget mer specifikt ord i svenskan :P
Juste, jag tänkte nog - eftersom du sa "flock" - att det var djuriska drag vi snackade om, typ, och då gäller ju fysik ((: | | Aliki - 6 sep 11 - 22:40 | | ja, jag tänkte på det när jag skrev det och försökte få fram att det var för länge, länge sen. hur ska jag säga? vid grottmänniskornas tid.. ^^ jag menar också stark på andra sätt än fysiskt, men i get your point :) | | svampar - 6 sep 11 - 22:40 | | jakktar- "den starkaste överlever" behöver inte betyda fysiskt stark, utan även mentlt stark ;) | | Jakktar - 6 sep 11 - 22:30 | Åh, måste bara inflika en grej! :P
Haha, men ja. "Det kan ju också vara så, i alla fall för våra förfäder, att alla hade olika sorters åsikter, den som var starkast vann och det blev den åsikten som vann."
Det måste ju inte ha varit den starkaste som vann! T.ex Hitler (inte för att han var någon förfader på stenåldern men) var ju bara sjukt talför och "smått" manipulativ, därför valde alla honom som ledare. I korta drag, yeah.
Förstod du min poäng? :D |
|
|
|
