Ingen novell, mer bokliknande. Fantasy typ. 1-6. |
1. Den nya starten.
Skolan var vit och lyste upp av det starka solskenet. Det var som ett tecken, det kommer bli bra, min nya start. Det hade varit mycket bråk i min förra skola, mitt temperament är inte det bästa och jag kom inte överrens med mina lärare eller klasskamrater. Hur som helst så var detta min chans att få börja om. Denna gång skulle det bli bra.
Inne i skolan var det mycket folk och jag var tvungen att koncentrera mej på att ta mej förbi allt folk och samtidigt hitta fram till skåpet och klassrummet. Jag gick in i massa personer och jag började tappa tålamodet. Jag tappade koncentrationen och gick ännu en gång in i en person så jag tappade mina böcker.
- Oj, Förlåt! Hörde jag killen säga som jag hade gått in i.
- Äsch, det är mitt fel, det är bara så svårt att orientera sig bland alla människor samtidigt som jag försöker hitta mitt skåp...
Jag tystnade tvärt när jag såg att killen log mot mej. Aldrig tidigare har jag sett en kille med sådana ögon och sådant leende. Han var verkligen vacker.
- Är du ny här?
Jag vaknade upp ur paralyseringen och nickade blygt.
Killen berättade att han hette Jeremy och gick i den klassen jag skulle börja i, sedan frågade han en massa frågor om mej. Jag svarade på hans frågor och frågade några tillbaka. Jeremy visade mej till mitt skåp där jag fick hänga av mej mina grejer och hämta mina böcker, sedan tog vi följe till klassrummet.
Folk stirrade på oss när vi gick in i klassrummet och jag antog att det var för att jag var ny där. Dagen gick och jag fortsatte umgås med Jeremy och stirrandet slutade inte och vissa viskade saker också, jag började undra vad dom viskade om. När dagen tog slut så skiljdes jag och Jeremy åt olika håll för att åka hem och jag ansåg det som en lyckad dag trots allt stirrande och viskande, det fick vara deras problem, inte mitt.
Vid bussen stod en grupp tjejer och dom började genast viska och smyg titta på mej och till slut tog mitt tålamod slut trots att jag tänkt att det var deras problem.
- Ni kan lika gärna fråga mej det ni undrar istället för att stå där och viska och dra egna slutsatser som antagligen bara är struntprat.
Tjejerna blev snopna och slutade genast viska. En av tjejerna tog till ordet, Men hon frågade verkligen inte det jag hade förväntat mej.
2. Händelsen med flickan.
Jag satt i min säng och var fortfarande arg och förvirrad över det flickorna sagt, Dom hade undrat hur jag kunde umgås med Jeremy, dom hade antytt att han var farlig och att jag borde hålla mej borta från honom. Jag kunde verkligen inte förstå varför han skulle anses farlig, hittils var det ju bara han som pratat med mej i skolan.
Utanför fönstret var det mörkt och månen lyste upp träden. Det var då jag såg det, En man i 40års åldern som höll en flicka i armen och praktiskt taget släpade henne framåt. Hon verkade streta emot honom och dessutom kunde jag se att hon hade silvertejp över munnen och var livrädd. Utan att veta hur jag tog mej dit så stod jag mellan flickan och mannen och hade knuffat mannen några meter så han slagit in i ett träd med en kraftig smäll. Mitt huvud var i uppror, detta kunde inte vara verkligt, det måste vara en dröm. Jag kan inte vara såhär stark och hur kom jag hit? Jag gick inte hit iallafall.
Mannen låg fortfarande kvar mot trädet så jag gick fram till honom och upptäckte att han var avsvimmad. Dröm eller inte, flickan måste räddas. Jag insåg att mannen skulle vara avsvimmad ett tag så jag vågade vända ryggen till honom och sätta mej vid flickan. Jag ringde genast polisen och bad dom komma dit. Jag ljög om händelsen, dom skulle ändå inte trott mej om jag sa att jag på någon millisekund hade förflyttat mej från mitt fönster till att stå mellan dom och dessutom knuffat en man flera meter så han slagit in i ett träd och svimmat av. Lät troligare då att jag skrämt honom så han försökt sprungit därifrån men snubblade och slog huvudet i trädet när han föll.
Flickan såg inte längre ut att vara rädd men däremot kunde jag se att hon var förvirrad som att hon inte riktigt förstått vad som hänt. När jag pratat klart med polisen drog jag försiktigt bort silvertejpen från hennes mun så hon kunde prata. Hon frågade mej en fråga med bara ett ord, men det var ett ord som jag själv inte kunde svara på, Hur. Jag tittade ner i marken och svarade att jag inte visste men hon fick inget säga om det hon sett. Jag tittade henne i ögonen för att se om hon förstod och hon nickade som svar.
När polisen dök upp så drog jag mej sakta undan och lät dom sköta sitt jobb men innan jag gick så hade flickan kramat mej och tackat mej. Hon hade även hållt sitt ord om att inget säga utan hon höll sig till min historia om att jag skrämt mannen. Polisen hade varit misstänksam och jag hade förståelse för det, en flicka i 16års åldern som skrämmer en man som är dubbelt så stor och stark som henne, det händer bara inte.
Jag drog mej undan tidigt nog för att inte bli mer inblandad och jag var glad för det, jag hade mina egna problem att ta itu med. Jag hade nu förstått att hur konstigt det än var så var det ingen dröm.
3. Jeremy’s hemlighet.
Det gick dagar och inget speciellt hände. Och jag föll tillbaka in i rytmen och lugnet och var mej själv igen. Jeremy hade inte synts till något mer i skolan och jag antog att han var bortrest. Folk hade slutat stirra och viska då han inte längre var där och jag blev en i mängden, skaffade mej några vänner i klassen till och med.
Men en dag fick jag höra om varför Jeremy ansågs farlig. Det handlade om att han hade fått ett raseriutbrott och misshandlat en kille som spridit rykten om hans syster. Men det var inte därför han ansågs farlig utan det var det att Jeremy teoretiskt sett skulle förlorat det slagsmålet eftersom killen var 10år äldre än Jeremy och dessutom mycket mer vältränad. Men det hade räckt med ett slag för att skada killen för livet. Jag började nu misstänka att jag och Jeremy var mer lika än någon kunde tro och om någon fick veta vad jag hade gjort, trots att det var för en god sak, så skulle jag också anses farlig.
En tjej vid namn Emelie avbröt mina tankar.
- Hänger du med på en fest ikväll förresten?
- Gärna, vilka kommer vara där?
- Åh, det blir hela klassen plus lite fler.
Jag förstod att med hela klassen så räknades inte Jeremy med, men jag hoppades att han skulle dyka upp ändå, även om det inte skulle bli som jag trodde.Emelie lovade att komma hem till mej och hjälpa mej välja kläder och smink inför kvällen och jag var mer tacksam för det än jag kunde uttrycka mej, det var länge sen jag var på en fest, längre än jag kunde minnas.
Emelie och jag skiljdes åt vid bussen och det var bestämt att vi skulle åka hem till oss själva och äta och duscha innan vi träffades. Emelie skulle komma hem till mej 4timmar innan festen började för att hon skulle hjälpa mej att fixa håret och sminka mej och hjälpa mej välja kläder. Emelie var en trevlig tjej, hon fick mej att fokusera på annat än allt som hänt och vad som var felet med mej, ja det kanske inte är något fel på mej men annorlunda är jag. Jag och Emelie är motsatsen till varandra. Hon är vacker, inte jag till exempel. Hon har blondt vackert hår medans jag har brunt hår, enda likheten är att vi båda har långt hår. Emelie har solbrun hy medan jag har likblek hud, solen bet bara inte på mej hur många timmar jag än låg i solen. Dessutom är jag kort medan hon är lång. Jag tror hon är ganska populär bland killarna både för sitt utseende och sin personlighet, även om det är för hennes utseende som killarna börjar prata med henne från början.
Jag vaknade upp ur mina tankar av att bussen bromsade in, jag var hemma och det var dags att göra sig i ordning.
4. Förberedelsen.
Klockan var tre, fyra timmar kvar innan festen började och det plingade på dörren. Jag skyndade mej dit i vetskapen att det var Emelie som kom. Jag öppnade dörren snabbt och energiskt men innan jag visste ordet av det så flög jag in i väggen. Det hade inte varit ett jätte hårt slag men tillsammans med överrasknings momentet så räckte det för att skada mej. Nu visste jag iallafall att jag var stark men inte osårbar, inte för att jag trott det men nu var jag säker.
Jag hörde en bil stanna utanför och det hörde mannen som attackerat mej också så han flydde bakvägen. Det var Emelie som dök upp och hon blev förskräckt när hon hittade mej liggandes mot väggen blödandes från huvudet. Jag valde att inte berätta sanningen för henne utan drog ihop en historia om hur jag klumpigt nog snubblat och slagit huvudet i väggkanten. Hon såg lite misstänksam ut och ville ringa en läkare men jag lyckades övertyga henne om att det inte var något allvarligt, vilket det inte var heller.
Efter jag tvättat bort blodet så låtsades jag och Emelie som att det inte hänt och började istället välja kläder inför kvällen. Emelie hade redan valt ut en svart glittig kort klänning som passade henne perfekt. Hon började med att fixa sitt hår och smink först innan hon skulle hjälpa mej, Hon skulle utsläppt lockigt hår. Hon såg nästan ut som en ängel med det lockiga håret. Sedan när hon skulle hjälpa mej så sa jag att hon fick göra vad hon ville med mitt hår för det kunde i vilket fall inte bli värre. Emelie slingade mitt hår i ljusa toner och klippte till en snelugg. Men hon bestämde att jag inte fick se hur jag såg ut förrän jag hade sminkat mej och hade på mej dom rätta kläderna. Jag lät henne hålla på så mycket hon ville men jag var nyfiken på hur jag såg ut. Hon började med att sminka och hon använde sig av alla möjliga olika sminkredskap, dom flesta kan jag inte ens namnen på. Sedan valde hon ut en lila armlös klänning åt mej, då var det dags att se sig i spegeln.
Jag fick en chock när jag tittade mej i spegeln, det var inte länge bara en ny stad, ny skola, nya vänner eller en ny egenskap jag fått, jag hade även fått ett nytt jag. För en gång skull tyckte jag att jag var vacker, aldrig hade jag varit såhär vacker. Emelie såg min förundran och log, jag vände mej om och kramade henne av lycka.
Jag hade fått tårar i ögonen och när Emelie såg det fick jag direkt en tillsägelse att jag inte fick gråta för då var hennes jobb meningslöst för mascaran var inte vattentät. Jag kunde inte låta bli att skratta, jag kramade Emelie en gång till fast denna gång utan tårar i ögonen. Nu var det min tur att hjälpa Emelie, jag är inte duktig på mode och skönhet som hon utan jag fick göra det jag var bra på, fixa alkohol och skjuts till festen. Vi var ett bra team och jag var glad att jag slapp fixa mej inför festen men ändå vara snyggare än någonsin och jag tror Emelie var glad för att någon annan fixade alkohol och skjuts.
5. Hemligheten alla vet utan att någon berättar.
När klockan slagit midnatt började jag tröttna på festen och bestämde mej för att gå hem. Jag letade rätt på Emelie för att meddela henne att jag gick hem, hon sa att hon skulle stanna eftersom hon blivit erbjuden att sova där av killen som hade festen. Jag sa hej då till dom jag kände och gick för att hämta min jacka.
Påväg ut genom dörren så blev jag stoppade, det var Jeremy och han ville prata lite. Vi gick ut och ställde oss utanför huset och Jeremy pratade om att han varit bortrest för att fixa lite saker, när han pratat klart började han fråga mej om hur allt varit här och jag berättade om att jag umgicks mycket med Emelie och hur det gick i skolan, inget speciellt. Jag var glad att få prata med honom igen, han var speciell på något vis. Det var då han överraskade mej med en fråga.
- Du tänker inte berätta för mej om det där va?
- Vad pratar du om?
Jag förstod inte alls vad han pratade om förrän han drog mej närmare och drog försiktigt nästan kärleksfullt över mitt sår som jag hade fått av smällen mot väggen. Jag frågade hur han kunde veta men det enda han sa var att det skulle bli bättre sen kysste han mej och gick därifrån.
När han gått så började jag gå hem som det var planerat men jag var förvirrad och inne i mina egna tankar, hur kunde han veta det, jag hade inte sagt det till någon och det kunde inte vara han som gjort det för den mannen hade varit äldre och längre än Jeremy. Han dolde något, vad visste jag inte men jag gissade på att jag snart skulle få veta, fast tidigare än jag trodde. Mina tankar avbröts av en röst.
- Du borde vara mer på din vakt, speciellt efter vad som hände tidigare idag.
Jag gjorde mej beredd på att försvara mej men såg sedan att det inte var samma man som knuffat mej. Nu var jag irriterad, hur kunde alla veta om det om jag inte berättat för någon.
- Hur kan alla veta det? Jag har inte ens sagt det till någon!
Jag kunde inte bestämma mej om mannen var farlig eller inte. Hur som helst så visste han något han inte borde kunna veta om precis som Jeremy. Den enda som kan ha berättat var mannen själv men om jag drog den slutsatsen skulle det betyda att Jeremy skulle vara på hans sida och det kunde jag inte tro. Mannen svarade som på mina tankar.
- Jag och Jeremy är på din sida, du kan vara lugn men du bör följa med oss.
- Oss?
Jag hann inte fundera mer på det förrän jag upptäckte att det var fler människor runt omkring oss, däribland Jeremy.
6.Man kan inte ändra ödet.
Jag vaknade upp i ett ljust rum och hörde genast en bekant röst.
- Äntligen vaknar du! Förlåt för sprutan men dom ville inte att du skulle streta emot eller vara rädd.
Jag mumlade tyst att då gjorde dom ju verkligen rätt i att söva ner mej. Jag märkte att Jeremy sänkt sitt huvud en aning som om han skämdes så jag tystnade och höll resten för mej själv.
Jag satte mej upp för att titta runt i rummet och precis som jag märkte tidigare så var ljuset väldigt ljust men nu upptäckte jag även att det var stort och runt mej satt massor av människor, män och kvinnor i alla åldrar från tio till sextio år. Dom satt utspridda lite var stans över rummet, ingen verkade höra till varann men ändå kändes dom som en familj och alla ögon riktades mot mej.
Mannen jag pratade med tidigare klev fram.
- Hej Anja.
Jag rättade honom och sa att jag heter Tanja och det var då han förklarade allting för mej.
- Ditt namn är från början Anja men din mamma skickade iväg dej i hemlighet till en för oss okänd farbror, och ändrade därmed ditt namn till Tanja, i tron om att hon ändrade ditt öde. I vanliga fall börjar vi träna såna som dej i 10års åldern för att förbereda för denna stund. Men när din mamma skickade iväg dej så kunde inte vi hitta dej och vi kunde bara vänta. Vänta tills något hände som kunde avslöja dej. Ödet kan man inte fly ifrån även om det är farligt, det blir detsamma vilken väg man än tar, du fick nu ta det den hårda vägen att du missat 6års träning men det får vi ordna ändå.
Här tog mitt tålamod slut, allt snack om mitt öde och om att det skulle vara farligt och att jag missat 6års träning, det gjorde mej förvirrad.
- Stop! Vad är mitt öde? Och vilka är ni?
- Vi är beskyddarna även kallade de starka eftersom alla inte tror att vi beskyddar och ditt öde är att vara en av oss.
Jag började skratta, detta var bara tvunget att vara ett skämt, ett absurbt skämt.
- Är det nu jag får veta att jag ska skydda människorna från vampyrer och varulvar?
Jag sa det med ett leende men det han sa som svar fick mitt leende att dö, det var verklighet inget skämt.
- Det onda är ingen fantasi som vampyrer, varulvar, häxor och troll, detta är verkligheten där vi måste skydda människan från dom själva. Det enda onaturliga är vi.
Fortsättning kommer när jag orkar skriva klart :)
Lämna åsikter tack!! :)
|
| Kommentarer | | JessicaKarlsson - 7 sep 11 - 19:03 | jag tycker den är bra. men det finns en del att jobba med också, du skriver på ett bra sätt som är lätt att läsa. Men det går så snabbt alltihopa, och det är bättre att man skriver ut konversationen istället för "- Äntligen vaknar du! Förlåt för sprutan men dom ville inte att du skulle streta emot eller vara rädd.
Jag mumlade tyst att då gjorde dom ju verkligen rätt i att söva ner mej."
Keep up the good work! och mejla när nästa kommer ut :) | | Fribergska - 7 sep 11 - 09:18 | | Gillar upplägget. Nytänk och eget. :-) |
|
|
|
