drömmen, kort novell |
det här är en kort novell jag skrev efter en drömm jag hade igårnatt. hoppas ni tycker om den och glöm inte att kommentera och säga vad ni tycket. all kritik uppskattas!
enjoy^^
Jag stog mitt i rummet.
Men ingen såg mig.
Jag gick förbi alla, vinkade framför deras ögon, men dom såg mig inte.
Vad jag än gjorde… skrek, välte ner saker från hyllor… så vad det ingen som såg.
Inte ens du… du hade slutat se mig och gått vidare.
Du hade fått dina drömmar till verklighet.
Du var nu en vacker man med fru, barn och hund och du bodde i ett jätte fint hus med din familj.
Du hade glömt bort mig… Du var lycklig.
Åren gick och jag såg hur din familj växte sig större och jag såg stoltheten och glädjen lysa genom dina ögon.
Men jag kunde inte göra annat än att se på.
Hur mycket det än smärtade mig, hur många tårar jag än spillde så kunde jag inte gå vidare… jag vägrade släppa taget om dig.
Men ditt tag om mig hade du släppt för länge sen… du hade gått vidare… du hade slutat se mig…
Jag kände hur jag sakta började försvinna… snart såg jag inte min själv längre.
Jag försökte klamra mig fast vid dig.
Tog tag i dina händer, försökte få dig att hålla mig kvar.
Men du tog inte tag i mig.
Du lät mig flyta vidare.
Du såg mig inte längre…
Mn en dag skulle du gå ut, och jag tyckte det var konstigt för du gick ensam så jag följde efter dig.
Du gick till kyrkogården…föll på knä framför en grav och lät tårarna falla.
Jag ställde mig bakom dig och la en hand på din axel och det var då jag förstog.
Du hade inte glömt bort mig… du hade bara varit tvungen att gå vidare.
Då jag läste mitt namn på gravstenen kände jag hur en tår föll ner för kinden och jag såg hut den landade på din axel och du hittade bak på mig, men du såg mig inte.
Jag la handen om din kind, kysste dina läppar ömt och viskade tyst:
Jag måste låta dig gå nu…jag måste släppa taget…
|
|
|
|
