Jag och han somnade |
28 augusti.
Jag ser inget slut och jag ser ingen början. Vad fan hände?
Vad fan hände frågar hon sig, hur hamnade jag här? Hon vet vilken väg hon gått, men varför styrde hon sina steg just hit? Hon hade aldrig tänkt på vart vägen egentligen ledde och att slutmålet skulle vara så katastrofalt. Varför hade hon inte lyssnat, varför var hon alltid så jävla envis, varför hade hon alltid vänt ryggen åt dem som försökt hjälpa henne? Så många frågor och inga svar hade det slutat med. Och nu står hon här, ensam.
Jag vågar inte öppna ögonen, ljuset skaver och det är morgon igen. Allt är slitet här inne, gardinerna sönderrivna och nästan alla möblerna i den lilla ettan är omkullvälta. Vad fan hände igår? Lägenheten är tom, tror jag och vänder mig om. Där ligger Kristian naken. Åå helvete, och jag har bara trosor. Har dem haft sex? Ett kondompaket ligger upprivet en bit längre bort och minnena kommer tillbaka. Dem har bråkat igen, dem som gjort slut så många gånger och nu började allt om igen. Johan hade varit här igår och så fick Kristian reda på det och kom full och jävlig hit och började gapa om att jag var en hora och att Johan skulle ge fan i mig. Vi har inget med varandra att göra skrek jag och började knuffa ut honom samma väg som han trängt sig in. Den lilla lägenheten hade varit full med folk när han kom in och alla visste vad som väntade så fort han visade sig. Eh du Anna… vi ska nog dra oss… ring sen… och så gick dem, en efter en. Lisa, Karin, John, Marcus, Jeanette, Loppan, alla, alla bara stack och jag förstår dem. Helvetet bröt snabbt ut och Johan slank ut genom dörren, han orkade inte ta några diskussioner med det fyllot och jag förstår honom. Jag kokade, var så förbannad och ville slå honom sönder och samman och jag slog och slog och slog. Han sa att de va fan hans gardiner och han ska ha tillbaks sina saker och började slita och dra i dem och bordet var det han som betalat för och slog av ett bordsben. Jag var bara så trött, på all skit, sjönk ihop tyst till golvet och stirrade ner i golvet tills han var klar. Tills han lugnat sig och sjönk ner bredvid mig och vi satt. Tysta mitt på golvet. I röran.
- Du förlåt… jag saknar dig… mumlade han fram och nuddade min arm.
och jag hatar dig tänkte jag för mig själv, och jag älskar dig så jävla mycket tänkte jag sen och besvarade beröringen. Han tog mitt ansikte i sina händer och tittade mig ögonen.
-Det är du och jag, fattar du det, och jag visste att det är han och jag. Han strök handen längs min kind och nedför min hals och strök undan mitt hår och kysste min nakna hals. Jag hatade det och älskade det, jag hade saknat hans läppar och kunde inte vänta. Jag struntade i allt, han var min och jag hans och vi skulle aldrig bli av med varandra. Johan var långt borta i mina tankar och det var bara jag och han här nu. Kristian, Kristian som bara ställer till skit var han än går, men som är snyggast av dem alla och alla tjejer vill knulla honom, men han är min och de får dem fatta dem där tröga brudarna. Och jag var hans och det visste han.
Åå ångest, ljuset sticker i ögonen och där ligger han nu. Lägenheten ser helt förstörd ut och jag bryr mig inte ens. Saknat honom ändå och han visste att det skulle räcka med att visa sig för att jag skulle falla igen. Falla ner i hans svarta avgrund, varför bär alla vägar tillbaka till honom? Paniken växer plötsligt i magen, varför är jag så svag? Jag reser mig upp och vinglar upp ur sängen in på toa och hänger mig över toalettsitsen och får upp gårdagens äckel. Allt rinner ur mig och jag sköljer kallt vatten över mitt rödsvullna ansikte. Faller nästan ner på golvet och håller upp huvudet som om det vore fyllt med stenar som maler. Jag sitter länge kvar, hoppas att han ska gå, men jag hör inga steg, ingen dörr som öppnas eller stängs och jag går ut. Drar på mig ett par slitna mysbyxor och letar upp en stor t-shirt i garderoben och släpar mig till soffan som klarat sig undan gårdagen. Ligger ner och försöker undvika alla tankar som brottas i huvudet. Kniper ihop ögonen så hårt att det känns som dem ska flyga ut där bak och försöker räkna får för att slippa ångesten. Men fåren galopperar och stampar som om dem var förbannade och jag får bara mer ont i huvudet. Öppnar ögonen och tittar på honom, han är vacker när han sover, så fridfull ändå även om jag vet att han kommer må skit när han vaknar. Jag vill inte le, men en värme sprider sig i magen när han ligger där helt lugn. Varför ska det vara så komplicerat? Jag tänker på Johan, allt har verkligen fuckat upp sig med honom, jag har nog bränt alla mina chanser nu. Fan. Han var ändå en bra kille, lite vanlig, men bra. Kysstes bra. Men Kristian han… jävla killar, jag ska fan bli lebb. Han rör inte en min när han ligger där, som om han var en staty, i marmor. Hans hy är blek efter att ha jobbat inne en hel sommar och hans bruna hår är rufsigt och stelt efter allt vax han haft i. Sexigt. Att han ska vara så jävla sexig. och ett svin. Och den här huvudvärken och flimret för ögonen och somnar…
mm jäklar va skönt jag sov, men de där ljudet, åå de luktar kaffe… varför luktar de kaffe. Paniken växer och jag tittar yrvaket upp över soffryggen… Johan? Va?
- Hej…
…
- Eh hej… svarar jag tillbaka.
- Kristian ringde, han lät konstig, sa att jag borde komma och ta hand om dig om ja nu brydde mig så jävla mycket om dig…
Huvudet snurrar…
- eh iallafall… hur mår du? De såg ut som fan när ja kom in, dörren stod öppen så…
Så du trodde du hade rätt att bara kliva in som om de vore ett jävla café…
- Vet att de kanske va dumt o bara gå rätt in, men han ringde liksom så tänkte att de kanske hänt nåt…
De blir tyst och han tittar sig lite nervöst omkring, koncentrerar sig på kaffet som rinner.
-Va fan hände igår Anna?
Tystnad, sätter mig upp med huvudet i händerna…
- Vet inte… kommer från mina läppar så tyst att de knappt hörs.
Fan att han ska va så jävla snäll, om han bara visste.
- Anna ja bryr mig de vet du o ja vet att ni haft de tufft, men ja vette fan om de här funkar längre…
En tår letar sig ner längs kinden, snälla inte nu jag orkar inte, vill sova, dricka kaffe mysa titta på en film beställa pizza sova bort dagen snälla inte nu.
Han är tyst och ställer en av mina beiga stora kaffe muggar framför mig på bordet. Jag tittar mig omkring, han har städat, fan att han ska va så snäll. Jag förtjänar inte honom. Mina händer omsluter muggen, men helvete va varm den är. Brännhet. Han sätter sig bredvid och tittar ut, jag stirrar ner i kaffemuggen. Han tittar på mig, jag känner det nu, men jag fortsätter stirra ner i den svarta vätskan och ångan som stiger uppåt. Jag vill också ånga upp och försvinna.
- Anna jag… fan. Titta på mig.
Jag är tyst och tårarna rinner och undrar om det är möjligt att dränka sig i det svarta kaffet, i mörkret.
- Anna, fan ja vill ju att de ska va vi… men all den här skiten mellan er. Ja orkar inte! Fattar du…
Och jag fattar, jag vill ju vara med dig, jag vill ju vara med dig
- Jag vill ju vara med dig…
- Och jag vill va me dig… de vet du…
Han lyfter mitt huvud och jag tvingas titta på honom och han kysser mina läppar, han är underbar, har fina trygga ögon, bruna. Han är brunbränd efter sommaren och så snygg i den t-shirten. Hur kunde jag ha sån tur och varför är jag ett sånt svin mot honom. Jag ska skärpa mig nu. På riktigt, ta vara på den här killen. Han kysser mig igen, torkar mina tårar, smeker min rygg och jag drar fingrarna genom hans hår. Jag ska ta vara på den här killen. Han stryker sina händer över min rygg och jag lyfter upp mina armar så t-shirten glider av. Han kysser min nacke. Han är underbar och jag har sån tur. Åå Johan. Vi somnar i soffan och han håller om mig, vi orkar inte lägga oss i sängen, vill bara ligga stilla och frysa den här stunden.
Jag ser inget slut och jag ser ingen början. Eller gör jag kanske det… en historia som återupprepas. En historia som berättas om och om igen, i lite olika versioner, lite ändringar här och där, men som ändå är densamma.
4 september.
Vad fan hände igår? Frågar hon sig, vänder sig om och ler.
Johan sover djupt medan regnet piskar mot rutorna. Hon blundar och minns gårdagen med vännerna som druckit öl i hennes lilla lägenhet. Lisa, Karin, John, Marcus, Jeanette, Loppan, Henke, Minna, Tova, Robin, alla hade trängt ihop sig medan hög musik spelade från Karins Spotify lista. Klockan blev 01.00, 02.00, 03.00, 04.00 och dem slank ut fulla genom dörren tills det bara var han och jag kvar. Jag och Johan som kysstes, som somnade.
|
|
|
|
