Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

slutet

När tiden tar slut,
ställer jag tillbaka den och förbättrar det som varit.
När mina vingar faller av min rygg,
sätter jag ihop dem igen och flyger iväg.
När människorna ber om min hjälp,
ska jag vända ryggen till.
Jag är inte elak, inte taskig, inte stel,
men de människor som aldrig visat sig värdiga vänlighet,
fnyser jag och vänder mig om och går därifrån, tyst.
Då jorden skriker och gråter efter nåd,
ska jag utrota felet och låta gräset växa tillbaka.
När allt blivit tyst,
ska jag skratta och höja mitt glas,
för en seger som aldrig går att glömma.
Då världens sista dag kommer,
då den tar det sista djupa sucket,
ska jag slänga iväg glaset och vrida på klockan
till den tid då världen var vacker.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
flickans_skrift - 29 okt 11 - 01:12- Betyg:
jätte fint skrivet du kommer se det vackra igen
Carrre - 4 sep 11 - 20:54- Betyg:
fin :)

Skriven av
xxYAOIfangirlxx
4 sep 11 - 13:39
(Har blivit läst 212 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord