Något läskigt typ, del 5 |
...av lycka. Det var mamma som skrivit lappen. Hon hade skrivit att hon åkt till pappa. Åkt till pappa! Dom hade inte träffats på typ femtioelva år ju! Jag hade inte träffat pappa på fem år. Det var mycket. Första skoldagen i ettan hade han kommit fram och sagt det. Precis efter uppropet i vårt nya klassrum. När det var mingel. Han hade dragit mej till ett hörn.
- Jag kommer att flytta, sa pappa.
- Flytta?! hade jag sagt. Men... jag vill gå kvar här. Den här skolan verkar så bra ju.
- Nej, lilla gubben, du kommer att bo kvar här med mamma. Varannan helg får du och jag träffas.
- Mamma då? Ska du inte träffa henne?
- Nej då, älskling, det är så att jag och mamma inte är kära längre.
Jag hade börjat gråta den gången - och sprungit hem. Det var sista gången jag såg honom. lördagen därefter ringde pappa och frågade hur det var i skolan. Jag hade bara lagt på luren. Lördagen därefter hade han ringt på dörren.
- Nu åker vi hem till mej, sa han och såg glad ut. Men jag hade låst in mej på toa.
I fem år har han ringt varje lördag. I början, när jag fortfarande var sådär sju år så hade jag svarat och sagt att han var en bajskorv. Nu förtiden tryckte jag bara av telefonen när det var han som ringde. Jag hade alltså inte träffat honom på fem år.
Men i alla fall!
Nu hade mamma åkt till pappa!
Jippie!
Fast jag hatade honom erkänner jag faktiskt att det bästa skulle vara om dom blev kära igen och pappa flyttade hit igen. Vi kunde glömma det som hade hänt. Pappa. Pappa, pappa, pappa. Pappa. PAPPA!!! Jag ville till min pappa... Jag kände mej som ett litet småbarn...
Jag började gråta.
Skärp dej, Rasmus, du är faktiskt tolv år.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 4 sep 11 - 09:01- Betyg:  | söt ^^
jag andades verkligen ut av första meningen.. ;)
maila gärna när nästa del kommer
:) |
|
|
|
