Det tysta utombords. |
Hon vill inte leva, vill bara dö.
Glädjen och skrattet finns inte längre, den är borta, försvunnen.
Förbytt till oändlig smärta och gråt.
Varför har hennes liv gått åt helvete?
Varför kunde inte hon få vara lycklig?
En gång var hon glad och hade goda minnen.
Nu är hon djupt sårad med hemska minnen.
Kaxigheten är det enda som gör henne stark utåt.
För inombords gråter hon utav alla bilder av slag och ord.
Gråter av smärta för hur hon ska klara dagen..
|
|
|
|
