~:Ovärderligt:~ - Kapitel 1 |
Kapitel 1
Lexi
Lexi smuttar på det varma teet medan hon lyssnar på Robyn som sitter mitt emot henne och pratar om en fest som Justin ska hålla i sin nya lägenhet kväll. Robyns pojkvän hade köpt ny lägenhet, och det skulle firas.
”Det kommer att bli jättekul! Det är bara det gamla gänget som ska komma, vi ska bara ta det lugnt och snacka och så! Alla är jätteglada över att få träffa dig igen” säger Robyn med ett soligt leende. Hon lutar sig framåt och ser pillemariskt på Lexi. ”Speciellt Chad!” avslutar hon. De nötbruna ögonen studerar Lexi noga, letar efter någon speciell reaktion.
”Jaha..” svarar Lexi simpelt och ser oberört på Robyn. Chad hade inte varit något seriöst för Lexi, det visste han själv. Vad tror Robyn att hon ska hitta i hennes ansikte?
Robyn verkar inte alls nöjd över hennes reaktion. ”Vadå jaha?” hon lutar sig tillbaks i caféstolen och lägger armarna i kors. ”Jag har ju sagt att ni två passar jättebra tillsammans” säger hon.
Lexi suckar och ställer ner sin temugg på glasbordet. Hon hade aldrig riktigt gillat när Robyn satte sig i rollen som matchmaker. Visst hade hon gått med på att dejta Chad, men efter det hade hon insett att Robyn inte var så duktig på det som hon verkade tro.
”Chad och jag passar inte alls bra tillsammans” klargör hon och spänner sin gröna blick i Robyns. ”Och de senaste gångerna har väl inte heller varit så lyckade?”
”Jag vet, jag vet.. Du och William klickade aldrig, men det var varken Williams eller mitt fel” säger hon med ett retsamt leende spelandes över läpparna.
Lexi ignorerar hennes påstående och tittar istället ut över cafét. Det är ett ganska folktomt ställe, på det sättet att man känner att man kan få andrum. Caféet hade genast intagit första placeringen över de mysigaste caféerna i New York, i alla fall på Lexis egna lista.
”Kommer du ikväll då?” Robyn drar henne ur sina tankar, och Lexi vänder blicken mot henne igen.
”Klart jag kommer” säger Lexi med ett skratt och tar en klunk av teet. ”Det ska bli roligt att träffa gänget igen”.
”Bra! Jag hämtar dig klockan nio ikväll då. Men nu måste jag sticka - chefen blir arg ifall jag kommer så mycket som en minut för sent!” De ställer sig upp och Robyn ger henne en snabb kram. ”Vi ses ikväll!”.
Lexi nickar och sätter sig ner igen när Robyn går. Hon sitter kvar en stund, men tar tillslut de sista klunkarna av det kallnade teet och går.
”Hej Tie” hälsar Lexi när hon kommer in genom dörren. Hennes Ragdoll katt Miss Tie strosar fram med svansen upp i vädret och purrar när hon stryker sig mot sin mattes ben. Lexi stänger dörren bakom sig, tar av jackan och släpper ner sin väska på golvet. Hon lyfter upp Tie i famnen och går in i lägenheten.
”Du känner såklart för lite mat va?” hon kliar sin katt under hakan och ger henne en puss på huvudet. Väl inne i köket släpper hon ner Tie och ger henne mat. Katten mjauar belåtet och purrar oavbrutet.
”Dags att hitta något att ha på sig för ikväll då” säger Lexi och går ut ur köket. Halvvägs genom vardagsrummet stannar hon plötsligt upp och blundar hårt. En sprängande huvudvärk tvingar henne att sätta sig ner i soffan. Hon lutar huvudet i händerna och andas tungt.
Efter några djupa andetag öppnar hon ögonen och lutar sig tillbaks i soffan. Hon suckar och drar händerna över ansiktet. Hennes mamma hade sagt åt henne att hon borde gå till doktorn, men Lexi hade sagt att det bara var stressen. Huvudvärken hade dock börjat komma allt mer ofta. Lexi skakar snabbt bort tankarna och ställer sig upp. Hon står kvar ifall det skulle vara så att världen skulle börja snurra framför hennes ögon, men när den inte gör det går hon bort till sitt rum.
Tillslut har hon lagt fram ett par svarta jeans tillsammans med en vit oversize t-shirt med ett tryck av Marilyn Monroes ansikte på.
Hon tar en snabb dusch och gör sig i ordning. När hon kastar en blick mot klockan på nattduksbordet är den tjugo i nio. Lexi hade alltid varit noga med att vara i tid för att slippa stressen så mycket som möjligt. Hon ler belåtet när hon tar på sig kläderna som hon lagt fram.
Leendet försvinner dock när hon inser att Robyn inte är densamma med tider. Det skulle inte förvåna henne om hon skulle ringa upp och meddela att hon blir sen..
”Du sa ju att du skulle komma klockan nio.” påpekar Lexi. Hon ser sig i spegeln i hallen och lägger en blond hårslinga bakom ena örat, som genast lägger sig tillbaks framför ögonen. Med en suck låter hon den vara.
”Ja, det blir lite sent.” medger Robyn över mobilen. ”Jag är där om max en kvart, inte mer. Vi ses snart!”
De lägger på, och Lexi sätter sig ner på pallen som står i hallen. Tie kommer gående mot henne med huvudet på sned. De blåa ögonen studerar henne med en sorts klokhet som Lexi aldrig riktigt funnit en förklaring till. Lexi lyfter upp katten i famnen och gosar ned ansiktet i den mjuka pälsen.
”Jag skulle kunna ringa upp henne och säga att hon inte behöver komma och plocka upp mig” säger Lexi när hon känner av att en nervositet börjar bildas i hennes mage. Hon ser frågande på Tie. Katten kikar upp på henne. Tillslut skakar hon på huvudet och försöker trycka bort känslan. ”Nej, så kan jag inte göra, Robyn skulle inte bli nöjd” säger hon med ett snett leende. Lexi släpper ner Tie och ställer sig upp. Hon kan lika gärna fördriva kvarten med att se vad som är på TV.
Lexi ser sig om i trappuppgången. Hon går fram till hissen, men stannar upp när Robyn lägger en hand på hennes axel.
”Inte hissen” säger hon och ser allvarligt på henne. Lexi himlar med ögonen och ser på sin vän. Robyn hade en skräck för att fastna i en hiss, och vägrade blankt att ställa sig i en. Så det fick bli trapporna, i alla fallen.
”Men han bor ju längst upp..” klagar Lexi. ”Du kan ta trapporna, jag tar hissen!” säger hon och slänger ut en näve åt trapporna, som ser högst oinbjudande ut.
”Men..” börjar Robyn. Lexi tittar envist bort. Fast tillslut faller hon ändå i fällan. Robyns hundvalpsögon blinkar mot henne.
Efter en stund suckar Lexi och leder vägen bort till trapporna.
”Jag fattar inte hur du gör det” muttrar hon mot Robyn, som ser triumferande på henne.
Efter (enligt Lexi) oändligt många trappsteg når de tillslut Justins lägenhet. Musik letar sig ut genom springorna vid dörren.
Robyn plingar på och de behöver inte vänta länge fören Justin öppnar dörren för dem.
”Välkomna, välkomna!” säger han och stiger åt sidan för att låta dem komma in.
”Vad fint här är!” utbrister Robyn och ser sig omkring. Lexi kan inte mer än att hålla med. Han hade fått det riktigt snyggt i sin takvåning. ”Igår såg det ut som ett bombnedslag av kartonger”.
Justin kliar sig i nacken och kastar en diskret blick mot garderoben. Robyn uppfattar genast blicken och skakar på huvudet. Lexi fortsätter med ett lätt leende in i vardagsrummet och lämnar de två turturduvorna bakom sig.
”Hej Lexi!” ropar killarna som sitter nerpackade i de två sofforna. De ställer sig upp för att komma fram och hälsa, men hinner inte långt fören Lisa intagit första plats i kön. Med ett brett leende slänger hon armarna om Lexi och kramar henne hårt.
”Heej! Det var för längesen!” utbrister Lisa. Lexi kramar henne tillbaks med ett skratt.
”Två år sedan nu, tiden går fort” svarar hon och ler. Hon kastar en blick mot de andra. Blicken fastnar vid en av killarna som hon inte riktigt känner igen. Men det mörkbruna håret och de där ljusblå ögonen.. Kan det vara.. Nej.. Så mycket kan man väl inte ändras på två år.. Eller..?
”Hon känner inte igen dig, John” inser Justin med ett skratt.
”Det är inte många som gör nuförtiden” medger han. Hans leende smittar av sig till Lexi, och för en stund kan hon nästan inte slita blicken från honom.
Så pojken växte upp och blev en man tillslut? Lexi byter en snabb blick med Robyn, som höjer ena ögonbrynet med ett leende lekandes i mungipan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Lovehurtsbadly - 1 sep 11 - 21:45- Betyg:  | | Gillar!! Maila nästa :DD | | EmmaGlimne - 1 sep 11 - 20:27- Betyg: | | Awesome! :D Love it!<3 As you know... hehe! ;D<3 | mizzkitty - 1 sep 11 - 19:50- Betyg:  | Väldigt spännande och bra novell :), hoppas det
kommer en fortsättning :). |
|
|
|
