~:Ovärderligt:~ - Prolog |
Prolog
Kan man älska någon så mycket att det gör ont?
Borde man försöka sluta att älska någon om man vet att det inte kommer att hålla?
Om man vet att man någon gång i framtiden kommer att vara ensam, utelämnad åt en tom värld som inte längre är värd att leva i, vad gör man då?
Lexi ser sorgset på John där hon sitter soffan hemma hos honom. Han kan inte förstå vad det är hon nyss berättat. Han går fram och tillbaks framför soffan inne i vardagsrummet och drar händerna över ansiktet.
"Jag visste att du skulle ta det så.. Jag skulle aldrig ha berättat det" viskar Lexi med tårarna rinnandes ner för hennes kinder.
John stannar upp och ser på henne. Hon har benen uppdragna till hakan och ser utmattad och uppgiven ut. En våg av skuldkänslor sköljer över honom. Vad tänker han med? John går fram till soffan och sätter sig ned bredvid henne. Han stryker ömt bort tårarna och ser in i de gröna, vackra ögonen.
"Det är bra att du berättat det" medger John och försöker att inte tänka egoistiskt. Vad ska jag göra utan dig? vill han ropa ut. Hur skulle jag kunna leva utan dig?
Lexi ler svagt mellan tårarna, men glädjen når inte upp till ögonen.
"Jag älskar dig, John. Du vet det.." börjar hon. En kall hand griper tag om Johns hjärta. Lexi drar efter andan för att försöka tala med stadig röst. "Men vi kan inte vara tillsammans längre" viskar hon tillslut. "Det är orättvist mot dig.. Du borde ha ett vanligt förhållande.."
John svarar inte, vet inte vad han ska svara, vet inte om han kan svara. Efter vad som känns som en evighet skakar han snabbt på huvudet.
"Nej" säger han, men orden fastnar i halsen på honom. Han försöker febrilt leta efter något att säga. Något som får henne att inse att han inte vill ha detta vanliga förhållande som hon snackar om. Allt han vill är att vara med henne.
Tillslut tittar han på henne igen, fångar upp hennes blick och ser allvarligt på henne.
"Vi tar oss igenom det här - tillsammans. Okej?" säger han lågt. Lexi ser på honom utan att säga något. Det ser ut som att hon ska invända, men tillslut nickar hon bara. Hon ser lättad ut, men samtidigt plågad. John lägger armarna om henne i en omfamning. Lexi borrar in ansiktet mot hans bröstkorg och blöter ner hans T-shirt med sina tårar.
John vill inte släppa taget, vill aldrig släppa taget. Rädslan av att förlora henne är alldeles för stor.
Lexi tittar upp på honom och möter hans blick när han tittar ner på henne. Hon sträcker sig upp och möter hans läppar i en öm kyss.
"Jag älskar dig, John" viskar hon.
"Jag älskar dig med, Lexi" säger John och känner hur det hugger till i hjärtat.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | EmmaGlimne - 31 aug 11 - 21:29- Betyg:  | | UNDERBAAAAART! Min kära vän, du gör så bra ifrån dig! :3<3 |
|
|
|
