Något läskigt typ, del 4 |
Där var hon igen. Den där hemska häxan.
Och hon. Hon som var så söt.
Jag skulle rädda henne. Alltså, inte häxan, den andra. Från häxan. Vänta lite nu... häxor? Det finns väl inte...
Jag visste att det här var en dröm. Jag kunde plötsligt bestämma över min dröm. Jag tog bort häxan, nu var det bara jag och hon kvar. Hon. Hon, hon, hon.
Jag älskade henne.
Jag försökte behålla drömmen, men vaknade såklart till sist.
Jag satt på en stol. Vid datorn. Jag var stel i hela kroppen. Telefonen ringde. Jag kollade på displayen. Pappa. Han hade inte ringt på länge. Jag trcykte bort samtalet. Hade han lämnat oss fiuck han faktiskt skylla sej själv. Kunde inte bara tro att han kunde säga förlåt och så skulle allt vara bra igen. Jag hatade honom. Det gjorde mamma också, fast hon har inte sagt det. En gång sa jag att jag hatade pappa och då såg mamma sådär ledsen ut och sa att inget barn fick hata sin pappa. Då frågade jag om ett barn fick hata sin mamma. Fast jag hade ångrat mej direkt. Då såg hon jätteledset på mej och frågade med gråt i rösten om jag gjorde det. Hatade henne, alltså. Jag skakade bara på huvudet och gick därifrån den gången.
Nu gick jag in till mammas rum. Hon var inte där. Täcket låg slängt på golvet. Mjölken var urdrucken, fast skorporna var kvar. Hur länge hade jag sovit vid datorn? Jag kollade på klockan. Tretton och tretton. 13:13.
Olyckstalet gånger två. Då ändrades det snabbt till 13:14. Skönt. Bara en gång otur. Fast det kändes som om oturen förförljde mej. Då såg jag en papperslapp ligga på mammas nattduksbord. När jag läst den, trodde jag inte att det var sant först. Jag ville bara gråta...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 30 aug 11 - 21:46- Betyg:  | men gud vad har hänt?? :o
maila när nästa är ute, spännande ju! :) |
|
|
|
