.:En Dans av Perfektion:. - Kapitel 2 |
Kapitel 2 - Aiden McCannon
Scenen. Spotlighten och publikens jubel, det är så det ska vara. Men tyvärr är dansens sötma inte som den brukade vara för Aiden. Han känner inget motstånd att kämpa emot.
”Vad bra vi var!” utbrister Emily och kastar sig om halsen på Aiden när de gått in bakom scenen efter deras framträdande. Hennes kinder är rosiga av den fysiska ansträngningen.
”Ja, det var vi.” Aiden kramar sin danspartner, men kan inte undgå känslan av att något fattas mellan dem. Dock vill han inte vara en idiot och erkänna det för Emily.
De blir överrösta av beröm och smicker, något som Aiden är snabb med att skaka bort. Han vänder snabbt diskussionen mot de övriga dansarna och han är tvungen att medge att han är stolt över dem. Alla hade gjort väldigt bra ifrån sig under uppvisningen.
Tillbaka i omklädningsrummet på nedervåningen bakom scenen klär Aiden av sig de svettiga kläderna. Han virar en handduk runt midjan och går för att ta en ledig dusch.
När han står under den starka duschstrålen kommer funderingarna tillbaka. Emily är en härlig tjej och hon dansar väldigt bra. Men det är något som inte klickar helt rätt. Som två kugghjul som egentligen är gjutna för att passa perfekt, men som slår slint mot varandras ojämna kanter. Aiden och Emily har tränat på den där dansrutinen hela sommaren. I början hade de väldigt svårt att få ihop det och på något sätt tänker de aldrig samma tanke. Deras rörelser går aldrig helt naturligt i varandra och det är något som lärarna på skolan ser. De har till och med kommenterat det, något som skapar frustration hos Aiden. Han måste ligga i toppen och tyvärr är han inte säker på att söta lilla Emily är rätt för honom.
Aiden vaknar ur sina funderingar när någon bankar obarmhärtigt på duschbåsets låsta dörr. Han skruvar av vattnet med ett ”Vad är det?”.
”Stå inte där inne och filosofera! Skynda dig så att vi hinner äta lunch!” ropar Jack genom dörren. Jack är Aidens närmsta vän och en riktig klippa. Han går att lita på i alla lägen.
Aiden kan inte låta bli att skratta för sig själv. Jack känner honom väldigt väl.
”Gå utan mig, jag hinner ikapp.” svarar Aiden och skruvar på duschstrålen igen. ”Vi ses i matsalen.”
”Som du vill.” Jack ger dörren en sista smäll, sen lämnar han omklädningsrummet.
Aiden drar en djup suck och låter ansiktet översköljas av varmvattnet.
När han är klar torkar han sig och knyter handduken runt midjan igen. Omklädningsrummet är tomt när Aiden lämnar duschen, vilket ger ett perfekt tillfälle för honom att samla sina tankar i lugn och ro. Han går och ställer sig framför panoramaspegeln som hänger på väggen ovanför handfaten. Killen som står och tittar tillbaka på honom har uppseendeväckande isblå ögon som enligt många är olustigt stirrande. På internatet skämtas det om att han kan se rakt genom människor med de där ögonen.
Aiden drar en hand genom det svarta håret och går sedan för att byta om till de fräscha kläderna som han tagit med sig från studentrummet. Det blir en svart skjorta som han inte knäpper ända upp och ett par mörka slitna jeans.
Aiden slänger väskan med de skitna kläderna på golvet utanför matsalen. Doften av varm mat får det att hungra i magen på honom. Så fort han kommer in i matsalen ropar Jack efter honom.
Aiden kliar sig som hastigast i nacken när han lägger märke till hur många det är som vänder sig om och ser på honom när Jack ropar hans namn. Det är inte det att han tycker att det är pinsamt eller så, nej verkligen inte. Han gillar uppmärksamhet, utan tvekan! Men ibland kan det bli på gränsen till för mycket.
Aiden går och hämtar sin lunch, sen går han och sätter sig vid bordet där Jack sitter tillsammans med några killar och tjejer från årskursen över dem. De sitter och pratar om den nya utbytesstudenten. Utan att bry sig om att delta i diskussionen slevar Aiden in en munfull med lasagne i munnen.
”Jag förstår inte hur ni killar kan äta sånt där utan att gå upp flera kilon på en kväll.” säger plötsligt en tjej vid namn Tess som sitter på Aidens högra sida. Hon viftar med handen åt maten på hans lunchbricka.
”Sånt här?” Aiden höjer en gaffel full med lasagne i luften. ”Det här är riktig mat, Tess. I jämförelse med kaninmaten du knaprar i dig.”
Han pekar och flinar retsamt mot hennes bricka. Hon har ätit upp allt förutom tre försummade ruccolablad.
”Bättre än det där i alla fall. Det är bara en sörja av kolhydrater, fett och.. en massa annat.”
Aiden skrattar. ”Protein. Du glömde proteinet, lilla vän.”
Tess himlar med ögonen.
”Vill du veta en hemlighet?” frågar Aiden och lutar sig närmre henne. ”Vi killar vet hur vi ska träna bort det.”
Med ett retsamt flin spänner han sin högra, vältränade arm. Tess slår till honom och utbrister ”Fucking Show off!”.
Aiden skrattar och återgår till att äta sin lunch. Tess är alltid lika tacksam att retas med och hon har precis bistått med att göra honom på bättre humör.
Aiden sitter och dricker ur sitt lilla mjölkpacket när Jack plötsligt sätter en armbåge i sidan på honom. Han hostar kraftigt när han sätter mjölken i halsen.
”Har du sett utbytesstudenten än?” frågar Jack med ett flin. Hans asiatiskt sneda ögon har den där pillemariska glimten som är så typiskt Jack.
Med tårar i ögonen försöker Aidan att sluta hosta. ”Nej, vadå då?” hostar han fram.
”Hon sitter där borta.” säger Jack med ett flin och nickar bortåt i matsalen.
Aiden vänder automatiskt blicken ditåt. Han kan inte se någon som sticker ut i mängden av alla nya, främmande första års elever.
”Jag ser henne inte.” säger han tillslut och ger upp sitt sökande. Han lär ju ändå få se henne någon gång under terminen. De går ju tydligen i samma årskurs.
Utan förvarning reser sig Jack upp och börjar att hojta: ”Svensken! Hallå, Svensken!”
En brunhårig tjej från andra änden av matsalen rycker till och fäster uppmärksamheten vid Jack. Till och med på avstånd kan man se att hon rodnar.
Aiden iakttar henne på avstånd där han sitter. Hon ser inte ut som den typiska svensken han förväntat sig. Idiotiskt nog har han förväntat sig ett blont bombnedslag med stora bröst. Den här tjejen uppfyller inga av de förväntningarna.
Jack vinkar dumt åt henne, sen sätter han sig ner på stolen igen.
”Där var hon.” säger han med ett stort flin som sträcker sig från öra till öra.
Aiden flinar hastigt tillbaka, men flinet försvinner lika fort som det dykt upp. Han tar återigen sitt mjölkpaket i handen och dricker från det med sin isblåa blick stadigt på den utländska tjejen.
Det ska minst sagt bli intressant att se henne i action under de kommande veckorna. Om hon tror att det kommer att bli en dans på rosor så tror hon fel. Konkurrensen på skolan är hård. Hon får inte visa sig vara en tjej som bara anses ha potential. Hon måste visa att hon är något.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Afrodite - 1 sep 11 - 23:04- Betyg:  | jätte bra skrivet, jag älskar när du skriver från olika
perspektiv,det blir mer inlevelse i brättelsen.
man vet hur den andre täncker och känner,
istället för att sitta och fundera på det :) | | mizzkitty - 29 aug 11 - 23:22- Betyg: | Asså du är ju helt underbar på att skriva, allting flyter
på så sjukt bra :). Allting får en sammankoppling. Hör gärna
av dig när en till del kommer ut :). | | Eme_96 - 29 aug 11 - 22:41- Betyg: | | den är riktigt, riktigt bra!! :D:D:D:D mejla nästa! :) | | Samme15 - 29 aug 11 - 20:46- Betyg: | Ge mig mer!!
Riktigt bra, fortsätt så :P
mejla gärna när nästa är ute :) |
|
|
|
