[Novellen är inte baserad på varken skolor eller personer ur verkligheten. Jag skriver helt utifrån vad jag kommer på för stunden och jag skriver den här novellen för att få utlopp för min skrivlust. Jag vill gärna veta vad ni tycker och om ni tycker att den är värd att följa!]
Prolog
Dans är inte bara ett sätt att motionera, inte heller ett sätt att lära sig att röra sig i takt. Dans är så mycket mer. Det är ett friskapande sätt att förmedla en historia som berör. Det är en konstform som vissa är födda till att dela med sig till världen. Långt ifrån alla har vad som krävs för att ta penseln i hand och måla en tavla som får människor att fälla tårar. För att dansa måste man vara en känslovarelse som tar sig över varje hinder med både hjärta och själ. Som dansare måste du förlora dig själv till det okända och det är inte förrän då du uppnår perfektion. Dans är inte bara ett virrvarr av teknik, utan ett ändlöst hav av vilda drömmar.
”Är du redo?”, andas han intill hennes öra. Varje andetag går som en varm impuls genom deras brinnande kroppar. Han håller ett stadigt, men ömt tag om hennes midja och pressar hennes rygg mot sin bröstkorg. ”Litar du på mig?”.
Hon tvingar sig själv till att andas regelbundet medan hon håller ett stadigt tag om hans nacke och tillåter fingrarna att leka i hans hår. En känsla av skräckblandad förtjusning genomsyrar henne när hon känner hans starka kropp intill sig. Hon vet att han finns för henne oavsett vad som händer. Han är hennes berg att ta stöd mot när hennes kropp vägrar att lyda.
”Jag litar på dig..” viskar hon och kramar hans nacke. ”..och jag är redo.”.
Ridån går upp. Det skarpa ljuset från en spotlight bländar dem båda. Publiken sitter tysta som mörka figurer på sina sittplatser. De är där för att se dem tillsammans med många andra under denna kväll. Tystnaden är total och spänningen är så tjock att det går att skära den med kniv.
Hennes hjärta slår dubbla slag. Skräckslaget ser hon in i hans ögon och ber tyst om att han ska ta hand om henne. Ett svagt leende undslipper hans läppar.
”Jag lovar.” viskar han.
Musiken smyger igång och tillsammans blir de ett i en dans för deras drömmar. En dans av perfektion.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| tillgiven - 14 sep 11 - 18:34 |
| vackert,väldigt,väldigt vackert. |
Afrodite - 28 aug 11 - 21:27- Betyg:  |
jätte bra den är verkligen värd att följa :)
mejla del 1 så fort som möjligt |
| katwal - 28 aug 11 - 17:05 |
Jättebra! Sättet du beskriver hennes känslor, och kemin som du bildar mellan dem fick mig att rysa!
En novell jag verkligen kommer att följa! :3 |
| Eme_96 - 28 aug 11 - 16:51 |
| brabrabra!! :) mejla nästa!! |
