mot sin vilja del 9 |
Att balansera på klackarna var inte bara svårt det var näst intill omöjligt. Sophie
gick försiktigt, hon ville inte snubbla. Det skulle inte bli en lätt stukning om
hon trampade snett i dessa skor.
När skolans byggnad reste sig framför henne visste hon inte om hon skulle skratta eller
gråta. För en stund sedan hade hon haft bråttom. Men till vad egentligen?
Hon kände att det var en sådan där dag då man inte borde vara i skolan. Men samtidigt
så kunde hon verkligen inte gå hem. Han var fortfarande hemma. Och hon hade ingen
aning om när Han skulle gå till jobbet.
Sophie hörde första ringningen på avstånd. Fem minuter kvar tills första lektionen började.
Hon skulle kunna gå till skolsköterskan och säga att hon var trött. Att hon hade sovit
dåligt och hade ont i huvudet. Då skulle hon få en alvedon och sedan få lägga sig
och vila. Bara tanken fick henne att öka på stegen.
När hon tio minuter senare låg nedbäddad i skolans vilorum slutade hon äntligen att
frysa. Hon hade frusit konstant sedan .. Hon ville inte tänka på natten innan. Blixten
som en naken sanning i mörkret. Blixten som fick med allt som annars borde ha varit
dolt. Hon drog upp benen mot kroppen och slog armarna runt dem. Hon blundade
och drömde sig bort.
Sophie hade somnat till. När hon vaknade satt skolsköterskan på sängen och skakade
henne försiktigt.
- Du borde kanske vakna och gå på lunch. Mår du bra, du ser inte riktigt kry ut?
- Det är ok, svarade Sophie.
- Säkert? Du vet att du kan prata med mig om det är något? Skolsköterskan såg
allvarlig ut.
- Det är ingen fara.
Sophie reste sig hastigt upp ur sängen. Plötsligt väldigt angelägen om att få komma ut
ur rummet så snart som möjligt. Hon stack ner fötterna i skorna som inte ens borde få
kallas skor. Hon gick bestämt om än något vingligt iväg mot matsalen.
Påväg genom korridoren förstod hon hur hon borde se ut i sina skolkamraters ögon.
Alla tjejer borde tycka att hon tror sig, att hon tror att hon är bättre och snyggare än de.
Och alla killar borde se att hon är något att utnyttja. Hon kände rodnaden stiga på kinderna
och fäste blicken ner i golvet. Stegen närmade sig matsalen och hon kände doften
från stuvade makaroner och köttbullar. Hade inte folk någon fantasi?
Sophie kände redan hur det började röra sig nere i magen. Och det var med nöd och
näppe som hon han in på toaletten och få upp locket innan hon spydde. När hon hade
spytt i vad som kändes som en evighet sköljde hon ur munnen och bestämde sig för
att gå hem. Detta var bara patetiskt, HON var patetisk.
|
| Kommentarer | | LittleAna - 23 aug 11 - 17:47 | | styckena blir konstiga men kan inte göra något åt det, tyvärr! |
|
|
|
