Som sänd från änglarna |
Och där stod vi,
två kända främlingar inför ett okänt förflutet.
Vi visste ingenting om det som varit.
Vi visste ingenting om det som komma skulle.
Men vi visste allt, om vad som hände.
I just det ögonblicket ville jag visa honom allt jag var.
I just den stunden, i vimlet av allt som fanns omkring,
var det helt tyst.
Inga ord behövde yttras för att förstås.
Jag såg en tår falla från hans kind och landa på hans skjorta,
det varade som i en evighet.
Min största önskan just då var att fånga upp den.
Den hörde inte hemma där.
Den hörde inte hemma på den man som precis räddat mig,
ifrån vad som sakta skulle ha blivit min död.
|
|
|
|
