På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Fyra ord är allt jag behöver [Del 5]

En liten kortare del nu än tidigare. Jag har fullt upp med sommarjobb och körkortsplugg så hinner inte skriva lika mycket som de senaste veckorna. men jag kommer i gång snart igen :)
Enjoy!

”Grupperna står längst ner på första sidan, det är bara att sätta i gång. Ni har som sagt en månad på er.” Jag kollade mot Kalle och Ida som nästan satt bredvid varandra, Ida kollade på mig och vinkade med handen att jag skulle komma till henne. Jag släppte Luddes hand och reste mig upp, Ludde följde efter mig och satte sig bredvid mig när jag slog mig ned bredvid Ida.
”Det här är Ludde, han är min kompis från min förra skola, och han ska vara med mig i några dagar här nu” berättade jag för Kalle.
”Tja! Kalle.” De tog i hand över bänken och log grabbigt mot varandra. Strax därpå hörde jag att Philip satte sig på en stol bredvid Kalle. Nu tänkte jag dock inte presentera Ludde.
”Happ, ska vi börja då? Avundsjuka är en välbekant upplevelse i mänskliga relationer. Det har observerats hos fem månaders gamla spädbarn och äldre. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Avundsjukan kan göra att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten uppstått. Er uppgift är att producera en film där avundsjuka ska vara konflikten och brytpunkten blir att avundsjukan försvinner eller leder till någon form av konsekvens. Alla måste vara medverkande i filmen på något sätt. Planera väl och lycka till!” Efter Ida läst klart satt alla i gruppen och kollade ner i papprena och inte sa något. Det kändes som Philips och min tystnad och obekvämhet smittat av sig.
”Vad för slags avundsjuka ska de handla om då? Familj, kärlek, vänner?” Kalle försökte få igång ett samtal, men ingen verkade vara pepp på att hjälpa till.
”Alla kan väl tänka igenom några förslag så kan vi kanske börja prata sen om några minuter?” Nu lät han istället irriterad. Jag ville inte göra honom ännu mer så jag nickade och låtsades vara engagerad.
Kyss.
Underbara känslor.
Pang.
Sara..
Jag kunde inte tänka på något annat, jag var avundsjuk och det var registrerat i hjärnan och inga andra tankar kring ämnet ville ploppa upp.
”Jag måste på toa.” Jag ställde mig upp och nästan sprang ut från klassrummet, istället för att gå in på toaletten satte jag mig på bänken utanför. Jag ville glömma honom, jag ville verkligen det. Men hur lätt är det när jag ständigt blir påmind om allt som hänt?
Jag hörde att dörren till klassrummet öppnades och jag kollade upp, Jag såg Philip stod vid dörröppningen och kollade efter något, eller någon. Jag var halvt gömd bakom en stor växt så man såg mig inte direkt när man bara kollade snabbt. Tillslut fastnade hans blick på mig och han började gå med bestämda kliv emot mig. Han satte sig bredvid mig utan att kolla på mig.
”Vem är han?” Sa han efter ungefär en minuts tystnad.
”Varför bryr du dig? Du har inget med det att göra.” Jag lät starkare i rösten än vad jag kände mig.
”Vem är han?” Upprepade han sig.
”Ludde. Kompis från min förra skola.”
”Bara kompis?”
”Varför bryr du dig? Har du någon sorts kompispatent på mig eller något tror du eller? Är jag din egna nolla som bara du får vara med?” Ilskan blossade upp, och när den gjorde det vet jag inte vad jag kan säga.
”Du vet att jag inte menade på det sättet Malin” Rösten var uppgiven.
”Han är min bästa vän. Vi har känt varandra sedan födelsen.”
”Han höll din hand...”
”För stöd, ja.” Jag tog ett djupt andetag. ”Du förstår inte hur jobbigt det är för mig. Ha en lektion tillsammans med dig. Alltid se dig med Sara gående hand i hand. Att alltid bli dissad av dig genom sms.” Jag tystnade och kollade ner i det skita golvet.
Ingen av oss säger något på en lång stund. Jag kollar på Philip, det ser ut som om han försöka tänka ut vad han ska svara. Istället för att vänta så ställer jag mig istället upp och går mot klassrummet igen. Det känns som att hela jag skakar, jag tar prövande fram handen och försöker hålla den still. Jag skakar definitivt. Jag tar två djupa andetag och sedan öppnar jag dörren till klassrummet och går in.
”Fan vad länge du var på toa då.” Skämtar Ida. Jag ger henne bara en blick och sedan vänder mig bort igen. Söker efter Luddes blick istället. Han ser medlidande ut, men det syns på honom att han vill veta allt som försiggick utanför. Han ger mig en blick som säger är det bra, och jag nickar lite lätt till svar och sedan sätter jag mig ner på min plats igen.
”Är det någon som kommit på något?” Jag hoppades rösten lät kontrollerad efter att precis slängt ut sig ett stort erkännande för Philip.
”Jag och Kalle, och såklart Ludde tänkte på typ syskonavundsjuka. Att det känns som föräldrarna gillar det andra barnet mer och så.”
”Det låter bra.” Jag suckade lättat, det går inte relatera på något sätt med mig och Philip.
”Var tog Philip vägen?” Det var Kalle som undrade, han tittade på mig och förväntade sig ett svar. Jag bara ryckte på axlarna, för att säga att jag inte visste. Precis i samma ögonblick öppnades dörren och Philip kom in genom den.
”Fulländat igen då.” Ida berättade ännu en gång om vad de tänkt och Philip nickade samtidigt som jag kände hans blick emot mig hela tiden. Jag kände att jag sakta blev varmare i ansiktet. Kunde han inte sluta kolla? Han kommer aldrig vilja ha mig på det sättet jag vill ha honom..

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Usami - 17 aug 11 - 16:20- Betyg: