Like it never happened [m/m] - oneshot |
Söndagen den 14 oktober
Han strök handen försiktigt över mitt hår samtidigt som han tryckte sig närmare mig. Min säng är smal och madrassen känns hård mot kroppen. Han smekte varenda drag i mitt ansikte med sina vackra, glittrande månskensögon. Hans snövita hår hängde slarvigt ner över ena ögat. Ögonen stannade upp vid mina angelbites. Jag låg intryckt mot väggen, förvirrad och lycklig över det som hände. Han tog upp sitt finger och drog en linje mellan mina angelbites. ”Du är ett konstverk Nat.” viskade han tyst. Som om det aldrig sagts. Orden berörde mig. Även fast det var tvärtom. Felix var som ett långtidsarbete. Ett långtidsarbete inom konst. Att karva ut smilgroparna, läpparna och håret exakt rätt. Helt perfekt.
Vi stördes av slamret av nycklar i nyckelhålet. Felix ryckte till. Kom på sig själv. Hans glittrande månskensögon som spred ett lugn över sig tog slut. Dom utbyttes till ett par panikslagna och ledsna ögon som mist sin glans. Dörren på nedervåningen öppnades och stängdes. ”Nat, vi kan inte hålla på såhär. Eller jag vill att vi ska hålla på såhär, men det funkar inte.” svamlade han panikslaget. Jag förstod honom ändå. Även om han inte sa det. Han fick ut sin mening. ’Vi får inte hålla på såhär.’ Ekade det i mitt huvud. Han reste sig ur sängen och drog åt sig sin mockabruna kavaj han hade hängt på min skrivbordstol. Jag betraktade honom och min bara överkropp knottrade sig av kylan han lämnade efter sig. ”Vi är fortfarande vänner, eller hur?” frågade han osäkert och drog på sig sin kavaj. Som för att skyla sin kropp för min blick. Jag nickade långsamt till svar. Jag ställde mig upp och gick fram till honom. Han var någon centimeter kortare än mig märkte jag. Jag tittade in i hans ögon, tog hans hand långsamt och lade den på mitt bröst. Sedan lutade jag mig neråt och stal en kyss av guden som stod framför mig. Han besvarade den hungrigt. Det kändes som en evighet tills han puttade bort mig skrämt. ”Detta är fel.” sa han och tittade bort från mig. Sen tog han ett språng ut ur mitt rum och jag hörde hur han dunsade till där nere i hallen. Efter några minuter slogs ytterdörren upp och sedan slog igen med en kraftig smäll så fönsterrutorna skakade. Sedan lade sig tystnaden över som en kvävande bölja. Jag kände fortfarande handavtrycket på bröstet där Felix hade haft sin hand och värmen på läpparna efter hans varma, mjuka och söta läppar. Han smakade precis så som jag hade förväntat mig. Fast ändå bättre.
Måndagen den 15 oktober
Jag stod precis utan för skolgrindarna och ser dig komma gåendes. Jag märker inte ens att Dani smyger sig upp bakom mig och frågar om det är något på gång mellan dig och mig. Jag vill berätta allt. Men du ser så lycklig ut när du går där med Shan. Med din flickvän och håller hennes hand. Skrattar åt hennes historier. Du fortsätter förbi mig utan att ägna mig en enda blick.
Jag vänder mig och tittar på Dani. ”Jag och Felix är bara vänner.” svarar jag till synes oberört. Men innanför människoskalet fanns ett vrak. Sedan gick jag in genom skolgrindarna. Tillbaka till verkligheten där såna saker aldrig skulle hända.
hoppas denna blev lyckad. Jag skrev om slutet minst tre gånger för att det skulle bli bra. Sista dagarna av sommarlovet nu. Hoppas ni njuter c:
|
| Kommentarer | | JessicaKarlsson - 23 aug 11 - 18:44 | | det blev lite olika former i texten som ira skrev. annars bra :) keep up the good work! | | ira - 14 aug 11 - 21:22 | i början skrev du först "du" och sen "han"
men novellen var skit bra. jag gillade den! |
|
|
|
