Pojken med hundögonen |
Jag vet inte hur jag hamnade här? Men jag känner att det är dags att berätta nu. Tiden är inne, precis som alltid. Fastnar jag här på min stora säng i ångest över mitt palats, mitt kungarike av mörker jag skapat.
Det var för inte så länge sen jag bytte sida, var det blott en vanlig lördagskväll. På en soffa i en annan del av en sovande stad som mitt äventyr började.
Vi hade som vanligt fyllt våra trötta kroppar med det flytande giftet natten, ångesten alltid krävt oss på. Jag var ny, pånyttfödd av friheten, den jag förväxlade med ensamheten. I en mörk lägenhet på ett smutsigt golv fastnade våra fötter. Vi var nyfunna vänner i jakt mot livet, dit alla siktar, dit få når. Två, tre glas rosé och flera osäkra skratt senare, låg vi brevid varandra i vad som måste ha liknat en ormgrop. Alla fyra låg vi där svettiga och äckliga i en liten säng. En, två timmar passerade, lika snabbt som min tidsuppfattning gled ur mina händer, somnade vi tillslut.
Tystnad tagning. Jag vet inte om jag sov eller om jag drömde? Vaknade.
Jag var hög på allt och ingenting när han tog tag i min hand. Drog vi oss tysta upp ur lakanen, de vi lämnade våra vänner inrullade i. Jag fick försiktigt slingra mig ur för att inte väcka dom två vi lämnade kvar. Knarrade golvet när vi tog våra ostadiga steg mot toaletten, mot tillfredsställdheten. Du var vacker i de ljusstrålar som hittade in mellan persiennen, breda axlar och kyssvänliga läppar. Du var perfekt.
Försiktigt. Var bara tyst.
Jag höll andan när du drog igen dörren bakom oss, när du låste och vände dig mot mig. Mörka glittriga ögon, trötta, ensamma ögon stirrade mot mina gröna. Du log hjälplöst vackert. Blev jag knäsvag i mitt bakisdimmiga tillstånd. Kunde jag se den ensamma pojken i en mans kropp där framför mig.
Plötsligt tog du tag i rädslan, den i låg i luften, nästan märkbart påtaglig. Ditt fasta handslag kunde jag se framför mig när du tog tag om mina höfter. När du bar upp mig på handfatet, placerade du mig där du ville. Fick du mig ta mig. Ta mig dit du ville.
Jag hade ett tunnt vitt linne över mina nakna bröst. Mina trosor drog du av i en rörelse som fick min kropp att vibbrera av rysningar. Fuktig, våt mot ditt hårda, fasta, in i mig. Din blick, ditt djuriska, passionerade vällde kyssar över mig. Mot min hals, mot mina läppar, din lena tunga i min mun. Var jag fullkomligt bortom kontroll under din magi. Du sa att du skulle vänta, vänta på mig.
Jag gled på det blöta handfatet, fram och tillbaka när du växlade upp. Din rörelse fick oss att komma till, nästan. Precis i den sekund, innan, vi hade inväntat. Tog du tag i mitt hår, drog mig närmare, tills mina läppar pressades mot din fuktiga hals. Du smakade salt. Våra tunga andetag ekade mot väggarna. Du andades snabbare nu. Du ville, var redo nu.
En tusendelssekund.
Precis då drog du bort mig en bit, fortfarande inne i mig. Och jag fastnade i en sekund av osäkerhet. Såg in i dina ögon, in i ditt palats av ångest, där bleknade vi till två gråa droppar smutsigt vatten. Och du kom. Bara så där. Lämnade du mig kvar på toppen av besvikelse.
Du tog vad du ville och lyckades ge mig precis ingenting av det du lämnade kvar. Och bara så där. Hade jag knullat pojken med hundögonen.
|
|
|
|
