Varför är du så blek Louise? - Prolog |
Varför är du så blek Louise?
Solen strålade igenom de dovt dundrade moln på himlen och Louise började springa. Kanske för att hon ville dölja något eller för att hon lekte. Ingen visste. Den dagen hade i alla fall en flicka flyttat till stadsdelen de bodde i. Hennes namn var Valerie. Hon satt och läste en bok på en av de stenar i parken som solen nådde som mest. Hon hade hört rykten och vågade knappt gå omkring. Den vita stenen var helig tyckte hon. Som om den skyddade henne. Skolan skulle börja nästa dag och hon hade knappast märkt att något var udda hittills. Men när hon kolla upp från sin bok stod en flicka, lite mullig, med långt mörkblont korkskruvat hår.
-Hej.. Stammade Valerie fram och kollade på den udda flickan.
-Vem är du? Frågade Louise och la huvudet på sne, och drog lite i sin ljusrosa tröja.
-Jag heter Valerie Blomwell, och du? Frågade Valerie och såg på Louises kläder. Tröjan var ren och fläckfri, medans byxorna var lite smutsiga.
-Louise. Kalla mig bara Louise. Valerie, svarade hon och lade till ett leende på sina läppar.
Valerie vågade knappt fråga henne något. Flickan i skuggan verkade så störd. Hennes ögon såg ut att vara mörkbruna och det var något i hennes blick som fick Valerie att känna sig iaktagen. Emot hennes blå ögon var de så mörka.
-Hur länge har du bott här då, Valerie? Frågade Louise.
-Jag flyttade hit idag, och jag måste säga att det är lite dystert, svarade Valerie.
-Jaha, och varför sitter du där i solen då? Frågade Louise igen och när molnen flyttades och solen skymtade marken flyttade Louise bakåt.
-Det är varmt, och det är mysigt att sitta här och läsa. Svarade hon och kollade nyfiket på Louise.
Louise kollade länge på den märkliga människan på stenen som såg tillbaka på henne med ett finger vid texten hon just avslutat att läsa för att prata med henne. Louise hade läst boken, Dracula. Den var varken patetisk eller realistisk. Det var en saga. Som hon trodde på. Hon fortsatte iakta flickan som återgick till att läsa boken. och såg med ett flin på när hon vidgade sin ögon och flämtade högljutt vid ett stycke. hennes svarta hår hängde nerför sidorna av hennes kinder och lite av håret hamnade framför ansiktet.
-Jag borde nog gå hem nu, började Louise men Valerie avbröt henne.
-Jodu, det borde nog jag med. Hon plockade upp ett bokmärke och la det i kanten på sidan hon just avslutat och slog igen boken.
-Jo Louise, varför är du så blek? Frågade Valerie när hon hoppade nerför stenen och kollade ner på marken. Men Louise var redan borta som solen som just varit där. Det blev genast kallt och Valerie skyndade sig hem. Maten var säkert klar och hennes mamma tyckte inte om att hon var sen.
Hmm, vad tycker ni? Vad tror ni? Har två-tre kapitel klara så behöver bara lite feed back så får ni läsa resten. Den är tillägnad min vän Louise, som blev mobbad för att hon var mullig, stammade när hon pratade. Men hon var världens bästa vän. Jag vet knappt vad som hänt med henne. Men älskar henne det gör jag. <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 14 aug 11 - 15:28- Betyg:  | maila mig med när nästa e ute, lova det, okej?? :)
vill inte missa något ^^ | | JennnyJ - 14 aug 11 - 14:05- Betyg: | Åh, härlig härlig! Verkar bli något riktigt bra! (och jag älskar namnet Valerie. Så otroligt stört vackert - samma namn faktiskt som det jag har till min huvudperson i min tilltänkta bok)
Maila när nästa är ute så ja inte missar, okej? Du skriver bra Therese, de gör du! :)
Kram, JvJ |
|
|
|
