De gömdas hemligheter [3] |
Hej hej, här är del tre! Tänkte bara säga att jag åker till Cypern på måndag och är borta en vecka så det kommer tyvärr dröja lite mer än en vecka innan nästa del kommer ut, så jag hoppas att ni orkar vänta! (:
Kapitel 3 - Samtalet
~25e september~
”Det är Sam”
Klart jag visste att det var Sam, hans röst var inte svår att känna igen. Den var djup och lite lätt hes om man lyssnade noga, och den fick mig att rysa till på ett sätt som varken behagade mig eller gjorde mig obekväm. Då jag inte hade svarat på en stund hörde jag hans röst igen, jag kunde nästan avgöra något lite roat i den.
”Är du där?” undrade han.
”Ja” svarade jag kort, nästan avfärdande, men han verkade inte ha lagt märke till det.
”Bra, jo jag är ledsen att jag ringer så sent, jag hoppas inte att jag väckte dig?”
”Nejdå” ljög jag och fuktade läpparna, av någon anledning fick hans mening mig att tro att han skulle lägga på om han visste att jag hade vaknat av samtalet.
”Vad bra, jo… kommer du ihåg att jag nämnde något om en sak som kunde intressera dig förut när vi sågs?” frågade han, och av någon anledning gjorde tanken på vårt senaste möte mig varm om kinderna.
”Ja, det minns jag” sade jag och höll nästan andan nu.
Hade det varit någon annan hade jag halvt diskret påpekat att det var för mer än en månad sen, men av någon anledning kände jag inte för att göra det nu.
”Bra… bra” mumlade han lite frånvarande, som om han tänkte på något viktigt, och så hörde jag hur han tog ett djupt andetag.
”Tror du på övernaturliga ting?” frågade han med ens med en väldigt allvarlig röst.
”Skojar du?” frågade jag utan att kunna hindra mig, och jag kunde nästan känna den plötsliga kylan genom luren.
”Nej” svarade han kort.
Det blev tyst ett tag medan jag funderade över mitt svar.
”Till viss del” började jag medan jag omsorgsfullt valde mina ord, ”jag tror inte på Gud, men jag tror på spöken, eller själavandring, vad man nu vill kalla det. Alltså att dömda eller förlorade själar kan gå igen” förklarade jag då mitt första svar var något diffust.
”Bra. Vad gör du på lördag?” frågade han och jag överrumplades av den plötsliga vändningen i vårt samtal.
”Inget speciellt” svarade jag och lade märke till att den där kylan jag inbillat mig tidigare var som bortblåst.
”Bra, har du tid att träffas?” frågade han och det hettade till i min kropp.
”Visst, var?” mumlade jag medan jag försökte låta oberörd.
”Det finns ett bra café på Sveavägen som har öppet på kvällen…” började han men jag avbröt honom, nästan stressat.
”Jag bor inte i Stockholm, jag bor i Linköping”
”Åh… jaha” sade han utan att få det att låta som om det var något problem egentligen, ”vet du något bra ställe där då?”
”Tja… om vi vill vara själva kan vi ju vara i min lägenhet, vilken tid passar dig bäst?” sade jag utan att tänka mig för när jag sa ”min lägenhet”, inte ”min och Davids lägenhet”.
”Skulle vi kunna säga runt nio? På kvällen då” frågade han som om det var en fråga om väder och inte att vi höll på att stämma träff i min lägenhet.
”Javisst. Perfekt” sade jag automatiskt medan mina tankar malde på.
Då skulle inte David vara hemma, han skulle jobba på museet då. Vi kunde vara själva då, det var bra när man skulle intervjua någon.
”Då ses vi då, skulle jag bara kunna få din adress?” frågade han och jag harklade mig innan jag rabblade upp den så att han kunde skriva ner den eller något.
”Tack…” började han och jag öppnade munnen för att säga något, men han hann före, ”vi ses på lördag då, Milla” sade han i en ton som fick det att ila längs ryggraden och pirra i mellangärdet, som om han ännu en gång föreslagit något högst olämpligt.
”Ja… hejdå” sade jag andlöst och lade på.
I flera minuter satt jag still och stirrade på telefonen, men till slut skakade jag på huvudet, tassade in i sovrummet igen och försökte somna trots alla underliga tankar som simmade omkring och störde varje gång John Blund närmade sig.
~27e september~
Jag stod i duschen och David lagade mat ute i köket, det var som vanligt och jag suckade lite obelåtet. Jag ville ha mer, jag ville ha något nytt. Långsamt sträckte jag mig mot tvålen, men så gick dörren upp och jag vände förvånat huvudet mot ljudet.
”David?” frågade jag lite nyfiket, men genom det suddiga duschdraperiet såg jag att personen var gängligare, och jag rynkade lite oförstående på pannan.
Försiktigt gläntade jag lite på draperiet, men när det inte stod någon i badrummet tog mitt hjärta ett extra skutt och jag anklagade mig för att vara paranoid, och så sträckte jag mig för andra gången mot tvålen. Plötsligt hörde jag hur draperiet drogs åt sidan bakom mig, och sedan drogs det åt sidan igen. Mitt hjärta rusade tafatt och jag fuktade mina läppar.
”David..?” frågade jag, men något sade mig att det inte var David som stod bakom mig, och när ett par kalla, långa fingrar slöt sig om min midja fick jag det bekräftat.
Min mage pirrade okontrollerat, mitt hjärta skenade och jag var säker på att personen bakom mig kunde höra det. Av någon anledning vände jag mig inte om, och när jag kände en kylig andedräkt i nacken fick jag mina misstankar bekräftade.
”Gissa igen” hörde jag en låg röst mumla, och jag ryckte till lite överraskat när jag kände ett par kalla, ändock mjuka läppar tryckas mot min nacke.
Jag svalde för att återfå lite utav min kontroll över min kropp, och generades över hur svårt det faktiskt var.
”Här… låt mig hjälpa dig med det där” sade han i en fortsatt låg ton, som om han befann sig en bit bort och inte precis bakom mig.
En lång, blek arm sträckte sig förbi mig och jag förundrades över de långa och smala musklerna som spelade under den tunna huden. Fingrarna slöt sig om tvålen, drogs tillbaka bakom mig igen och efter några tysta sekunder drog han händerna vid min midja, tvålade omsorgsfullt in mina ben och fortsatte sedan uppåt mot mina revben. Jag drog efter andan när han vidrörde mig precis under brösten men retsamt fortsatte upp längs sidorna istället, och över mina nyckelben. Jag kände hur jag längtade efter mer, ville ha mer, och mina andetag blev tyngre medan jag förhindrade en impuls att vända mig om och trycka mig mot honom. Han gav ifrån sig ett lågt litet skratt, som om han visste hur jag kände och tänkte, och jag flämtade till när han äntligen bestämde sig för att tillfredsställa min kropps begär…
”Milla… Milla vakna” sade David och petade lite på mig när jag inte vaknade.
”Vaa…?” mumlade jag sömnigt och sträckte lite på mig.
Jag vred på mig för att rulla runt på rygg, men så gav jag ifrån mig ett halvkvävt skri av förfäran och en duns klargjorde för de som bodde under oss att jag rullat ner på vardagsrumsgolvet. Lite förvirrat satte jag mig upp, gned mig på min ena armbåge och såg mig omkring. David stod på andra sidan soffan med ett blandat uttryck av oro och något lite frågande.
”Varför sov du på soffan?” frågade han förvånat och kisade lite med ögonen – något han hade för vana att göra när han undrade vad som pågick.
”Det gjorde jag inte” svarade jag buttert, men så skrattade jag till när jag insåg vad jag sagt och skakade på huvudet, ” alltså det var inte meningen att jag skulle sova där, jag kollade på tv och somnade helt enkelt…” började jag men såg sedan misstänksamt på honom.
”Vad gör du hemma förresten? Har inte du skola? Det är ju fredag” frågade jag utan att riktigt ge honom en chans att svara på den första frågan.
Han skakade lite på huvudet, suckade roat mot mig och gick runt soffan för att erbjuda mig hjälp upp. Jag tog tag i hans hand, lät honom dra upp mig för att omfamna mig, och så puttade jag lite retsamt bort honom.
”Nå? Skolkar du?” frågade jag allvarligt.
”Nej, det gör jag inte. Om du inte hade somnat och haft lite bättre koll på tiden så skulle du sett att klockan är fem minuter över sex och kunnat räkna ut att min skoldag är slut” förklarade han som om jag var lite efterbliven, och jag slog till honom på bröstkorgen lite förolämpat och sedan gick det upp för mig.
”Fem över sex?” utbrast jag gällt och spärrade upp ögonen.
”Ja…” började han men jag sprang runt honom och började dra av mig kläderna på väg till badrummet.
”Vi ska ju träffa dem vid åtta!” ropade jag gällt och kom in i badrummet lagom som jag bara hade underkläderna kvar att ta av mig.
”Men det är ju ingen fara…” började han men jag fnös och gav honom ett kort ögonkast innan jag slog igen badrumsdörren och tog av mig det sista.
”Det är ingen fara för dig för du är kille och blir klar på två nanosekunder, men jag är en kvinna och behöver tid för att få mig att se så bra ut som möjligt” muttrade jag genom dörren innan jag hoppade in i duschen och drog för draperiet.
Det sista jag hörde var hur David skrattade och förmodligen tog upp mina utspridda kläder, och så satte jag på vattnet. Då fort det ljumma vattnet slog mot min hud kom jag ihåg min dröm, precis som om det var ett riktigt minne, och drog efter andan. Jag stod blickstilla i några sekunder, men så började jag tvåla in mig och försökte samtidigt tvätta bort minnet av drömmen. Men icke. Jag kunde se det lika klart som om det spelades upp i detta nu, vilket gjorde mig förvirrad eftersom jag sällan kom ihåg drömmar såhär klart. Med en irriterad suck klev jag ut från duschen och gjorde mig i ordning, och när klockan väl slog åtta stod jag och David utanför en restaurang i närheten av centrum.
~28e september~
”Hörru Milla… nu får du faktiskt vakna”
David ruskade om mig och jag jämrade mig motvilligt. En ilande huvudvärk sträckte sig ända ner i mina tänder och jag dog upp täcket till hakan.
”Nä nu…” muttrade David och plötsligt kände jag hans stora händer vid min midja, och så lyfte han upp mig i en sittande ställning.
”Vad händer?” sluddrade jag fram och gnuggade mig trött i ögonen.
”Vakna, Milla, klockan är fem, kom igen, du har typ sovit hela dagen, dags att vakna. Du måste äta middag och helt ärligt så är det inte så smart att vända på dygnet” sade han och jag blinkade yrvaket.
”Fem?” pep jag oförstående.
”Ja. Om du minns så kom vi inte hem förrän vid sju, så det är väl inte så konstigt att du sovit så länge, men jag måste iväg och jobba, och jag vill inte att du ska sova bort hela dagen, jag var inte säker på om du var tvungen att jobba eller om du har någon intervju…” började han och så kom jag ihåg.
Sam!
”Tack David” sade jag snabbt och reste mig så fort att det svartnade för ögonen.
”Är du okej?” frågade han lite tvekande.
Jag nickade eftersom jag inte riktigt var i stånd att svara. Det hade blivit en hel del dricka igår, mer än vad jag hade tänkt.
”Jag har lagt fram huvudvärkstabletter till dig, de ligger på diskbänken. Men jag måste gå nu, annars kommer jag för sent till jobbet” sade han och gav mig en lätt puss på pannan.
”Du är bäst, vet du det?” sade jag och tog tag i hans tröja för att stoppa honom.
”Folk säger det” sade han med ett brett flin och blinkade.
”Men jag måste verkligen gå nu älskling” sade han och gav mig en lätt kyss innan han försvann ut i köket och styrde stegen mot hallen.
”Hejdå, vi ses imorgon!” ropade jag efter honom innan han stängde dörren efter sig och så gick jag in i köket för att ta en av tabletterna som han lagt fram.
När klockan slog åtta var jag klar. Absolut inte redo, men jag var klar. Jag hade duschat eftersom jag varit onämnbart ofräsch efter den lite för vilda turen under natten, och jag hade försökt hitta kläder som inte såg allt för hemmastadda och slappa ut men inte heller något som påminde om en balklänning. Det hade helt enkelt slutat i ett par mörkblå stuprörsjeans, ett svart linne och en oknäppt lite för stor skjorta i ljus jeansimitation. Med några stela rörelser gick jag in till vardagsrummet och slog mig ner framför tv:n. Långsamt tryckte jag på kontrollen och ljuset från skärmen lyste upp rummet, efter några fler tryck på knapparna hamnade jag framför ett avsnitt av How I met your mother och försökte andas ut. Det gick inte sådär väldigt bra, men efter någon timmes oavbrutet kikande på klockan blev jag lite mer avslappnad, tänkte att jag bara var fånig och ansträngde mig för att hänga med i dubbelavsnittet av vänner på en av de andra kanalerna. Den gamla serien lyckades få mig att skratta till några få gånger, men när klockan blev kvart i nio snärjde sig min mage ihop sig och halsen blev torr. Jag hade huvudet riktat mot tv:n, men jag registrerade inte ens hälften om vad som visades eller sades. Med jämna mellanrum, ungefär varje minut, kollade jag på klockan som långsamt tog sig runt. Den verkade aldrig slå nio, men när jag var mitt uppe i tanken på att det här var löjligt; jag hade inte varit nervös inför en intervju sedan min första, och det var ju väldigt längesen, så ringde det vid dörren och jag hoppade skrämt upp ur soffan. Jag insåg inte att jag hyperventilerade förrän mina andetag överröstade tv:n, men så lugnade jag mig, gick in i hallen och samlade mig precis innan jag öppnade dörren.
”Åh, hej Sam” sade jag, försökte låta lite oberörd, och öppnade dörren så att han kunde komma in.
”Hej, Milla” svarade han och gav mig ett hastigt granskande ögonkast och gick sedan in i den relativt trånga hallen.
Jag stängde dörren efter honom och när jag vände mig om fann jag att Sam stod precis framför mig och att vi båda hade ryggarna mot varsin vägg. Hans kyliga andedräkt smekte mitt ansikte, och jag kände hur det pirrade till i magen.
”Erhm…” harklade jag mig och smet undan vid de upphängda jackorna för att komma bort från den lite obehagliga situationen.
”Det är bara att ta av dig skorna, och jackan kan du hänga där” sade jag och pekade medan jag pratade, då jag var ur stånd att hjälpa honom.
Sam nickade bara, gjorde som han blev tillsagd och så stod vi där i hallen, tysta, och granskade varandra lite om vartannat. Han hade på sig ett par mörka jeans, en svart, ganska tight tröja med långa ärmar, och hans läderjacka hängde på en av krokarna i hallen. Jag harklade mig lite frånvarande, sade åt honom att han kunde följa efter mig och gick in i köket. Jag hade lagt fram en av mina inspelninsdosor på köksbordet men inget annat, det var tomt som när på det, fast kaffet stod klart och redo för att bryggas, och jag ställde mig vid en av stolarna.
”Slå dig ner” erbjöd jag och satte mig ner på en av de tomma stolarna.
”Nej tack, jag står hellre” sade han och gav mig ett kort ögonkast.
Jag kände hur det hettade till om kinderna och kollade på kaffet så att han inte skulle se det, och när jag kände att rodnaden hade lagt sig såg jag på honom igen.
”Så… vill du börja?” frågade jag och pillade lite på inspelaren.
”Absolut” svarade han kort och gav mig en blick med glittrande ögon, och jag lade märke till att en lätt skäggstubb hade börjat klättra över hans haka, mun och käken.
Till min förlägenhet insåg jag att jag tyckte det var sexigt och jag kollade ner på inspelaren, tryckte på en knapp för att börja spela in, gav Sam en någorlunda affärsmässig blick och väntade med spänning på vad som skulle komma. Sam tog ett steg mot diskbänken, sedan ut mitt på golvet igen, och sedan till stolen mittemot mig. Hans händer vilade på stolens ryggstöd och hans blick fick plötsligt tag i min.
”Jag är en vampyr”
Drop a comment (:<3
|
| Kommentarer | | susanna_89 - 15 aug 11 - 22:23 | | bra fortsätt :D | | Lovehurtsbadly - 13 aug 11 - 22:34 | | Bra! :D Jag vill läsa mer! :) | | JessicaKarlsson - 13 aug 11 - 21:55 | | du skriver verkligen jättebra! :) och novellen är ju spännande som tusan :O mejla när nästa del kommer ut :) | | 134643 - 13 aug 11 - 14:53 | Jag har sagt det förut och jag säger det igen, du är helt underbar!
Du skriver så sjukt bra! |
|
|
|
