På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Fyra ord är allt jag behöver [Del 4]

Det är helg, och jag sitter hemma ensam i soffan med varm choklad i handen. TVn står i gång, men jag ägnar inte någon stor uppmärksamhet åt den. Klockan är fem och jag är hungrig, men har ingen lust att ställa mig i köket och laga i ordning något. Jag suckar när jag inser att jag ändå måste resa mig och gå till köket när telefon ringer.
”Hallå?”
”Hej Malin!” Hela ansiktet bröt upp i ett leende.
”Ludde!”
”Jag är i Göteborg, och just nu sitter på ett pendeltåg som leder till världens bästa tjej. Jag är hos dig om tjugo.” Jag blev mållös men fick fram ett glädjetjut i telefon.
”Ses snart bby, puss!” Sedan la han på. Ludde och jag hade känt varandra sedan barnsben. Vi visste allt om varandra och hade regelbunden kontakt fast vi bodde tiotals mil ifrån varandra. Det fanns som ett osynligt band emellan oss som ingen annan kunde bryta.
Jag brydde mig inte att jag fortfarande hade på mig pyjamaströjan, utan satte på mig vinterjackan över och joggade ut från huset bort mot stationen.
Jag stod och hoppade för att få behålla värmen i kroppen, de tjugo minuterna det egentligen brukar ta till stationen tog nu en kvart. Tillslut såg jag pendeltåget sakta in och närma sig perrongen där jag stod och väntade. När det började tömmas på folk stod jag på tå för att försöka hitta Ludde bland alla. Jag såg Sara, Philips tjej och vände huvudet mot de hållet hon var på väg. Philip stod där med största leendet och väntade på henne. Det högg till i hjärtat, men fick ingen chans att tänka på det mer när jag hörde Luddes röst överrösta allt annat runtomkring mig. ”Maaaalin!” Jag kollade upp och såg att Ludde inte var mer än några meter ifrån mig. ”Iiiiiiiiiiihh!” Jag slängde mig i hans famn och kramade honom hårt. Sedan drog jag mig undan och kollade på honom uppifrån och ner. ”Du har förändrats en hel del sen jag såg dig senast! Shit vad längesen det var” De krulligs mörka håret var längre, och det kändes som han var några centimeter längre också. ”Jag vet! Det var dags att komma hit och se hur din miljö ser ut här nu. Du måste visa mig allt! Hur mår du? Hur är skolan? Du ser bra ut, som vanligt. Shit alltså” Ludde var så ivrig så han pratade oavbrutet. Jag svarade inte på frågorna utan tog armkrok med honom och började gå mot huset. Jag såg Philip och Sara gå några meter framför hand i hand och jag stannade upp mitt i steget. Tog ett djupt andetag och sedan vände blicken mot Ludde istället och försökte tänka på att han verkligen var här istället för att tänka att min love of my life gick framför, lycklig med sin flickvän. Hela vägen gick vi bakom dem och jag kunde inte riktigt koncentrera mig helt på vad Ludde sa på grund av det. Det stoppade inte Ludde från att prata, utan han pratade oavbrutet hela vägen hem till mig. Vid korset svängde Philip av, och jag kollade efter dem. Sista blicken jag kollade bakåt möttes jag av Philips blick. Jag såg att han såg sammanbiten ut innan han snabbt vände bort blicken.
Väl hemma hos mig visade jag först runt Ludde i huset sen slog vi oss ner i min säng. ”Ryck upp dig Malin! Jag är här nu, killproblemen kommer fixas ska du se. Det var Philip som gick framför oss alltså?” Jag kollade upp och log mot honom, Ludde kände mig för väl. Jag nickade. Han makade närmare mig och la en hand runt mina axlar. Efter några sekunder av tystnad såg det ut som Ludde skulle explodera om han inte fick ur sig det han ville säga. ”Jag har träffat världens hunk. Guud så snygg han är alltså.” Han släppte mig och började gestikulera ivrigt med händerna. ”Isblåa ögon, ljust hår, som en ängel. Oscar heter han.” Jag skrattade. ”Har du pratat med honom?” Ludde började också skratta och slog till mig på axeln. ”Nej, men han är så snyyygg.” Och så fortsatte hela kvällen, han pratade om Oscar. Allt han visste om honom, och trodde han visste om honom. Ludde är homosexuell, ja. Det märks inte på honom förrän han verkligen har kärat ner sig i en kille som nu. Det är den sidan med Ludde jag älskar mest. Han vill inte prata smink, hår och kläder för på det sättet är han mer killig. Men killar och deras personlighet kan han prata om i flera timmar.
Klockan var ungefär elva och mamma och pappa hade kommit hem från bion nu. De var nästan lika glada att se Ludde här som jag var när jag fick reda på att han var på väg och de började direkt plocka fram en madrass och sängkläder så han kunde sova i mitt rum. ”Hur länge blir du kvar? Du vet att du får stanna hur länge som helst va?” Mamma såg överlycklig ut. Ludde vände sig mot mig och kollade på mig med ett listigt leende. ”Jag har tidigt höstlov så jag är ledig hela nästa vecka. Jag har tänkt överraska dig länge nu och tänkte stanna ett tag om jag fick.” ”Såklart du får Ludde!” Mamma svarade innan mig. Jag log med hela ansiktet och nickade för att visa att jag höll med mamma.
Senare på natten när vi var klara för att sova bestämde vi oss för att jag skulle visa runt Ludde imorgon.
”Jag är verkligen glad att du är här Ludde. Jag behöver någon. Det suger verkligen här, jag vill tillbaka till dig och Mariestad igen..” Paus. ”Det är inga som verkar gilla mig här, jag umgås med några såklart men det känns ändå som jag är ensam, Philip pratar knappt med mig längre fast han säger att han ska bli bättre på det.” Det blev tyst ett tag. ”Den här veckan kommer bli annorlunda, det ska jag se till Malin. Det måste bli bättre, jag hatar att se dig må dåligt.” Med de orden somnade jag för natten.

”Jag hoppas att det är lugnt att jag är med dig i skolan nu.”
”Ja men det är klart, hoppas jag haha.” Jag var på mycket bättre humör, och jag har inte varit såhär uppåt att gå till skolan sedan jag började här. Vi tryckte in allt i mitt skåp, det var svårt att få plats med både min och Luddes tjocka jackor men efter ett tag lyckades jag äntligen stänga. Vi gick mot personalrummet. Gunilla öppnade efter min knackning och jag frågade efter Gert. Gert är min klassföreståndare.
”Ska vi se här nu då, vad kan jag göra för dig Malin? Och vem är din kompis?” Gert log och jag log tillbaka. ”Det här Ludvig, min kompis från mina hemtrakter. Han är och hälsar på under sitt lov och jag undrar om det är okej att han är med i skolan några dagar den här veckan?”
”Så du gillar skolan så mycket att du vill gå i skolan under ditt lov också alltså?” Gert skrattade. ”Men det är såklart du får. Jag pratar med dina lärare Malin så dem är förberedda. Hoppas du gillar skolan Ludvig.” Ludvig skrattade och skakade på huvudet. ”Nej men jag måste ju kolla hur Malin har det också efter hon lämnade mig kvar i skithålan.” Båda skrattade och Gert sa ännu en gång att han skulle prata med mina lärare och sen stängde han dörren.
”Fan vilken härlig lärare, har du honom i något ämne?”
”Ja, svenskan nu på morgonen. Och sen en gemensam lektion tillsammans med andra klassen i eftermiddag.”
”Philips klass?” Jag nickade till svar. Igår hade jag berättat detaljer jag utelämnat i våra telefonsamtal och sms under året. Jag hade även berättat om fredagens händelser hemma hos Philip, och fått många uppmuntrande ord tillbaka. Allt kändes bättre, men klumpen i magen började komma tillbaka. Jag hade inte pratat med Philip sen i fredags när jag lämnade hans hus och jag önskade att jag inte skulle behöva göra det heller. På morgonen idag gick vi tidigare för att slippa behöva möta honom vid korset, jag hade dåligt samvete över det och förstod att Philip skulle försöka prata med mig på lektionen sen.
”Idag har vi fått till en nykomling i klassen som ska vara med oss här i några dagar. Det är Malins kompis Ludvig och jag hoppas ni tar väl hand om honom.” Tjugo par ögon vände sig mot min bänkrad och Ludde log och kollade över klassrummet. ”Hejhej allihopa.” Han fick några hälsningar tillbaka. Vissa har redan tidigare varit framme och hälsat så dem log bara mot honom.
”Idag ska vi prata om Heliga Birgitta. Hon föddes i Uppland runt 1300-talet. Någon som vet varför hon är så välkänd?” ”Emma.”
”Hon är helgonförklarad? Hon gav ut böcker om hennes uppenbarelser vet jag i alla fall.” Jag slutade lyssna och lät tankarna glida över till vad som skulle hända resten av veckan istället. Timmen gick snabbt, och efter lektionen satt vi på bänkarna utanför och pratade med Ida och Lovisa.
”Så ni har känt varandra hela livet?”
”Ja, våra föräldrar kände varandra och så.”
”Och ni har alltid bara varit vänner?” Lovisa var nyfiken om vi var tillsammans, fast hon visste att jag gillade Philip. Antagligen ville hon lägga in en stöt på Ludde, jag skrattade åt tanken.
”Ja. Vi är som syskon, fast utan syskonbråket haha” Jag log åt Luddes förklaring och nickade instämmande.
”Fan va kul. Jag och Lovisa har nästan samma historia. Fast vi lärde inte känna varandra förrän förskolan. Sedan dess har vi varit oskiljbara.” Det fanns inte så mycket mer att säga om ämnet så det blev tyst.
”Vad är nästa lektion?” Ludde bröt tystnaden.
”Småföretagande för mig och Lovisa i alla fall. Malin du har väl engelska?”
”Tyvärr ja. Jag gillar verkligen inte Birgitta..” Jag suckade och ställde mig upp. ”Bäst att röra på sig så man inte kommer försent. Ses på lunchen sen.” Vi vinkade och gick mot trapporna. Engelska salen låg på andra våningen, därmed samma våning där Philip hade sitt skåp. Ludde förstod nervositeten så han började skoja för att få mig tänka på annat. Älskade jävla bästa vän.
Jag ’slapp’ träffa honom när jag gick till engelskan. Så när han och hans kompisar kom in till psykologin/rörlig bild lektionen hoppade hjärtat över ett slag. (Vi går samhäll inriktning media. Som gör att vi har slagit ihop rörlig bild, som är skapande av videor, med psykologin. Vi gör alltså känslomässiga filmer och pratar om olika beteenden) Vi var precis klara med vår genomgång och idag var det dags att börja med filmen som hade med ämnet att göra. Vi hade pratat om olika tonårsbeteenden, och nu skulle vi bli indelade i grupper. Ludde tog min hand under bordet och tryckte till. Jag visste inte vad jag skulle göra utan honom nu alltså.
”Ta ett papper och skicka bakåt” Gert la papprena på bänken framför mig och jag tog ett papper och sedan vände jag mig om för att skicka vidare. Jag såg att Philip satt några bänkrader bakom mig åt höger och stirrade på där jag och Ludde just haft våra händer sammanflätande. Snabbt för att inte bli ertappad att kolla på honom vände jag blicken mot andra delen av klassrummet och sedan tillbaka framåt igen. Jag tog ifrån Ludde pappret, och började själv läsa. Han drog sig närmare för att antagligen fortsätta där han slutade utan att säga ett ord. Efter att ha läst inledningen som var ungefär en halv sida kände jag att Ludde bredvid mig stelnade till. ”Vad är det?” Han svarade inte utan pekade istället på pappret nästan längst ner på sidan. ’Malin Lundgren, Kalle Karlsson, Ida Öman, Philip Jansson. Philip Jansson…
Känsla: Avundsjuka Är det här något sorts skämt…?
Ännu en gång kände jag Luddes hand ta tag i min och de gjorde mig tillräckligt stark att fortsätta läsa vidare utan att lägga mig ner på bänken och dö.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Sannathefail - 18 aug 11 - 03:03- Betyg: