Det var den dagen... |
Det var en sen vinter kväll,
teven står på och jag kollar ganska trött på den.
Förbi går min syster, gråtandes,
men det är ingenting jag riktigt lägger märke till.
Efter ett ganska långt tag,
ställer hon sig där i dörröppningen och tittar på mig,
det är först då jag ser tårarna rinna ner för hennes kinder.
Jag ser att det är någonting hon ska säga,
men med tanke på att hela hennes ansikte är rött kan jag
inte göra annat än att vänta.
Till slut så säger hon sakta,
med låg röst...
" Ikväll... Det hände ikväll... "
Det var svårt att veta vad hon menade,
jag var ganska förvirrad men det visade jag ju såklart inte.
Efter att fler tårar vält ut på hennes kinder,
har hon svårt att säga nästa mening.
" Han.. Har dött....
Mitt hjärta slutade att slå,
och mina kinder blev också genomblöta av tårar.
Efter att ha pratat med henne på telefon,
träffade jag henne igen i skolan.
Många av mina vänner gick upp och kramade henne för att dem
inte sett henne på veckor,
dem visste inte vad som hänt.
Men när jag såg på henne,
log jag,
skrynklade på ögonbrynen.
Hon gjorde också det,
log och vinkade med sina fingrar.
När vi kramades så kände jag hur en tår trängde sig mellan
mina egna ögonlock,
och hur hon kramade åt mig extra mycket.
Vi ville inte sluta,
men kunde inte fortsätta heller när dem andra frågade henne
vart hin hållit hus.
" Jag har inte mått så bra... " Det var det enda hon sa,
och det var vad dem accepterade.
Men enda sen den dagen,
har jag alltid varit nära henne,
som en madrass hon kan falla på,
som någon hon kan gråta framför.
Det har jag alltid varit,
men sedan den dagen,
har jag inte velat lämna hennes sida...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 14 aug 11 - 14:47- Betyg:  | "som en madrass hon kan falla på", blev oxå tagen av den meningen ^^
underbar dikt :) |
|
|
|
