Månljus-nätter |
Med en lätt suck drar han till sig det fluffiga täcket,
och med darrande fingrar trycker han på lampknappen.
Det blir mörkt i hela rummet, och allt som kan höras är
tunga andningar från någon vettskrämd.
Efter ett litet tag kan han känna hur långa fingrar torkar
bort tårarna som rinner längs med kinderna.
Försiktigt tittar han upp och möter två stora och djupa ögon,
som borrar sig in i hans egna,
men tittar bort när han känner obehaget dra sig över hela hans
kropp.
Någon drar honom frustrerat till sig,
trycker honom tätt intill sitt bröst,
och viskar så att det ekar i hela rummet.
" vad är du rädd för? "
Med osäkerhet drar han sina fingrar över axlarna på den andre,
gömmer ansiktet när han borrar in det i kudden bredvid.
" Det är ju bara jag, så vad är problemet?
Som en giftpil som träffat hans hjärta sprider sig tystnaden
inom honom, hjärtat dunkar snabbt, men så dämpat att han inte
längre kan höra det.
Kroppen darrar, samtidigt som den brinner upp inifrån,
och gör det som förlamad.
Han suckar, blundar i ett försök att somna, utmattat drar
han till sig sina egna händer.
" Det är ju för att det är just du , som sett hela
mig, som grävt i mitt inre... "
Den sista klappen på huvudet dämpar alla tankar, all osäkerhet,
det gör så att han till slut lyckas somna.
" Jag finns alltid här för dig... "
I en stund så undersöker han det röda, slappa ansiktet,
innan han ger en av kinderna en lätt puss.
" ... Bara du är beredd på att bli min. "
När månen ser fram lyser det starkt på den som förut var oberörd,
och oskyldiga, det oskuldsfulla ansiktet har brist itu, och
ut tittar någon som är allt annat än oberörd och oskuld.
Det här var den sista natten...
.. Som fri ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 14 aug 11 - 14:50- Betyg:  | den är jättebra skriven, läskig liksom.. ^^
jag tycker du ska ta bort understrecken, tror det skulle bli
bättre så - tips :) |
|
|
|
