De gömdas hemligheter [2] |
Hej igen, här är nästa del! Som sagt kanske historien är lite seg såhär i starten, men det behövs för att bygga upp det som komma skall... (:
Hoppas ni gillar det (:
Kapitel 2 – Tankar på vift
~16e augusti~
Jag höll på att kvävas av den kram som jag nu var insvept i.
”Jag har saknat dig så!” klagade David sockersött och jag log lite besvärat mot honom.
”Har inte du saknat mig?” frågade han och sköt ut underläppen på skoj.
Jag log tappert mot honom och nickade.
”Det är klart jag har!” sa jag och han rufsade om mitt hår och släpade in mig i köket.
Den egentliga sanningen var att jag inte tänkt så mycket på David under tiden i Stockholm. Det enda, eller den enda, som egentligen tagit upp mina tankar var till min förlägenhet Sam. Trots att jag försökte förneka det så kunde jag bara inte få bort honom från min näthinna, och inte bara för att han var otroligt vacker, utan också för att han hade sagt att han hade något som kanske kunde intressera mig. Jag hade kommit fram till att han hade ett ganska så egendomligt utseende; hans ansikte såg ut att vara hugget ur marmor men ändå såg de bleka läpparna mjuka ut, den raka näsan hade verkat balansera hans ansikte, och ögonen… ögonen hade varit de mest underliga jag någonsin sett. Mörka, och någon gång tycktes jag minnas mig se något rött reflekteras i dem, men förmodligen var det bara någon av de irriterande färgglada lamporna som hade lurat mig. Det var ganska märkligt, egentligen, Sam hade aldrig varit någon som man lade märke till i högstadiet. Han hade varit lång och alldeles för smal så han hade sett spinkig och lite obalanserad ut. Aldrig hade han visat några speciella kunskaper vare sig i de teoretiska ämnena eller i idrott, inte ens musik hade fått honom att visa någon dold talang. Han hade för det mesta varit tyst, men han hade utstrålat något som fick många av oss lite illa till mods och därför hade han ofta varit någon som lätt fick ta skulden för det som gick fel. Inte heller hade hans utseende varit så slagfärdigt vackert då som nu, ingen verkade ha tänkt på att han nådde upp till något krav ytligt sett, och inte heller socialt sett. Tankarna förvirrade mig och gjorde att jag grubblade med pannan i lätta veck, men plötsligt slog jag upp ögonen och såg mig omkring.
Till min lycka, inte stora förvåning dock, hade David dukat fram riktigt fint på vårt lilla bord. Runt om i köket hade han ställt ut levande ljus och bordet var täckt med något som liknade en vit duk – jag undrade lite flyktigt om det var hans mamma gamla gardin – och han hade lagat lasagne. Min absoluta favoriträtt. Kanske inte speciellt fint eller romantiskt på något sätt, men det var så otroligt gott!
”David!” utbrast jag och gav honom en lite lätt nöjd blick innan jag gav honom en lätt puss på hakan och slog mig ner.
David flinade lite, satte sig på stolen mittemot och granskade mig när jag började sleva upp lasagne. Jag hade aldrig haft någon speciellt dålig aptit, men jag var innehavare av gener som inte tillät mig gå upp synbart mycket under de perioder då jag åt som mest, och oftast såg jag till att träna och äta nyttigt – men ganska mycket. I början när vi hade börjat dejta gjorde det mig lite generad, men när han så riktigt påpekade att han sett mig glufsa i mig mat sen vi var sexton slappnade jag av och började äta som en riktig människa igen.
Jag stod i badrummet och betraktade mig själv en stund innan jag tog av mig kläderna och hoppade in duschen. David hade sagt åt mig att det var okej att ta hand om disken, och jag suckade lite nöjt när jag skruvade på vattnet och tvättade mig noga. Jag kunde skatta mig lycklig som hade en pojkvän som David, han var snäll, omtänksam och romantisk. När jag hade varit yngre hade jag fallit för några mindre trevliga killar, men det var för att deras liv intresserade mig, och även om det inte slutade bra med någon av dem så gillade jag att inte sitta still och kolla film varje kväll. Jag insåg att jag hade förändrats ganska mycket sen innan jag börjat gå ut med David, och var inte helt säker på om jag faktiskt gillade det. Fast så ändrade jag mig snabbt, att ha ett stadigt förhållande med en underbar kille som jag känt länge var att ha riktig tur, och många tjejer skulle nog byta sina tradiga singelliv mot mitt liv med David. För några sekunder dök en oinbjuden tanke upp i mitt huvud, jag började försiktigt undra hur det skulle vara att ha Sam som pojkvän. Kanske skulle vi inte ha en lugn stund, kanske skulle vi resa över världen och varje dag skulle vara ett nytt steg på ny mark. Hans smala och långa fingrar skulle vara snabba och smidiga, hans kropp hård mot min… Plötsligt steg en obehaglig rodnad upp på mina kinder när det hettade till i mellangärdet. Var det fel att tänka på en annan kille när min pojkvän stod i ett annat rum? Svaret var ett rungande ”ja”. Snabbt stängde jag av vattnet, klev ut ur duschen, fortfarande lite generad över mina egna tankar och min kropps reaktion, och svepte en handduk runt min kropp. Medan jag stod och torkade mitt hår så att det bara blev fuktigt, flög opassande tankar omkring i mitt huvud och till min förlägenhet hade Sam en del i dem, men så skakade jag på huvudet, rafsade upp mina kläder från badrumsgolvet och klev ut ur badrummet. Min hud knottrade sig lite lätt när den svala luften slog emot mig, och jag tassade in till sovrummet och slängde kläderna i smutskorgen. När jag såg hur full den var insåg jag bittert att det var dags att tvätta snart, men när Davids händer lades på min midja hoppade jag förskräckt till och vände mig snabbt om.
”Förlåt, skrämde jag dig?” flinade han och såg inte alls ursäktande ut.
Jag höjde lite på ögonbrynen åt honom och knyckte på huvudet som för att vifta bort det, jag kunde ju inte erkänna att jag fortfarande haft Sam på huvudet när han lagt händerna över handduken, och mitt hjärta slog ett extra skutt när jag irriterades över att Sam så lätt nästlade sig in bland mina tankar. Det var dags att mota bort honom därifrån.
”Vad funderar du på?” frågade han och gick närmre mig, lekte lite med mitt hår och såg ner på mig.
Istället för att svara greps jag av insikten att verkligen vilja tillfredsställa min kropp – som var i uppror, men ett bra slags uppror – och sträckte mig upp och kysste honom. David blev något överrumplad men gick snabbt med på noterna och tryckte mig mot sig. Jag fick vant upp knapparna på kans skjorta, drog den av honom och vi andades häftigr mellan kyssarna. Handduken började hasa ner lite men jag hade inte tid att bry mig, och David verkade nästan lite förvånad av min framåtanda när jag började knäppa upp hans byxor.
”Hey… easy tiger” mumlade han med ett flin, smekte mig lätt över kinden och jag blinkade förvånat mot honom.
Han skrattade, skakade lite på huvudet och drog själv av sig byxorna. Med ett retsamt leende på läpparna fick han min handduk att falla till golvet, och han lade huvudet på sned innan han kysste mig igen. Jag tog tag i resåren på hans kalsonger, drog honom mot mig och backade samtidigt till sängen, vilken vi snart föll ner i och han lade sig över mig. Dock hade jag inte tänkt göra det så enkelt den här kvällen. Plötsligt rullade jag mig över honom och han såg förvånat på mig, men gjorde inget motstånd när jag drog av hans kalsonger och långsamt smög mig upp mot hans överkropp igen.
”Jisses, Milla” andades David lite lätt förundrat när vi pustade ut och båda såg upp i taket.
”Vad?” frågade jag med en retsam ton och flinade lite för mig själv.
”Det där var otroligt…” mumlade han lite drömlikt, och jag fnös låtsats upprört mot honom.
”Jag menar…” fortsatte han medan hans andning blev lite lugnare, ”det har alltid varit bra med dig, men det där var något utöver det vanliga” flinade han och såg på mig.
Jag vred huvudet mot honom, log och vände sedan hela min kropp mot honom innan jag drog upp täcket över mig.
”Jag vet” mumlade jag och slöt ögonen medan jag lutade mig mot hans bröstkorg.
Han lade en arm runt mig, drog upp lite täcke på sig också, och så somnade vi.
”Fan, fan, fan, fan, fan…” mässade jag på medan jag försökte hitta min andra sko och förstod inte alls hur den kunde försvinna i vår tvåa, den var ju inte speciellt stor ändå.
”Jag svär på att vi har möss som gillar mina skor!” sade jag argt och David skrockade inifrån köket.
”Och strumpor!” tillade han glatt, och jag muttrade lite bittert innan jag gav ifrån mig ett glädjetjut och ryckte fram min sko som legat och gömt sig under en väska.
Jag drog på mig den, slog upp dörren och snubblade ut i trapphuset efter att ha kastat iväg ett slarvigt hejdå till David. Innan jag kastade mig ner för trapporna gav jag den gamla hissen ett surt ögonkast och så var jag iväg. Jag var nästan sen till en intervju och den kunde hänga på att nästa helgs reportage blev någorlunda intressant. I mitt stilla sinne var jag glad att jag valt mina svarta, låga gympaskor så att jag kunde springa utan att behöva tänka på brutna klackar och lurande brunnar. Efter tio minuters ihärdigt löpande saktade jag ner till gång, rotade i min väska och drog fram en deodorant och en parfym som jag slarvigt sprutade på halsen. Jag sträckte lite på mig, tog några djupa andetag för att lugna ner min puls och klev sedan in på det lilla caféet där vi stämt träff. Jag slog mig ner vid ett litet bås så att vi skulle vara relativt ostörda, beställde två kaffe och iakttog spänt klockan som satt över den ljusgula disken. Efter några minuter plockade jag fram en liten inspelningsdosa som jag hade kommit att älska strax efter att jag fått reda på den. Istället för att behöva skriva ner saker och sådant som hände kunde jag helt enkelt bara spela upp en intervju, spola fram eller tillbaka och slippa skrivvärk i händerna. Efter kanske sammanlagt tio minuter plingade det till och dörren öppnades. In klev en lång kvinna med utländsk bakgrund, såg sig omkring och fick ögonkontakt med mig efter bara några få sekunder. Hon slog sig ner mittemot mig, gav mig ett nervöst leende och så erbjöd jag henne en av kopparna.
”Du behöver inte vara nervös” försäkrade jag henne och tryckte på den lilla bandspelaren.
”Ta bara allt från början” fortsatte jag med ett vänligt leende.
Fyra koppar kaffe, en muffins och tre timmar senare kunde jag gå ut från caféet och andas frisk luft igen. Det här var utan tvekan viktigt för reportaget, och med bestämda steg styrde jag kosan mot redaktionen. Glad över att komma in i en lagom tempererad kontorsmiljö sicksackade jag mig fram till min stol och dator.
”Hej Milla” hörde jag en välbekant röst säga, och Diana hoppade upp på mitt skrivbord, eller den lilla ytan som var tom.
”Hej Diana” svarade jag lite flyktigt medan jag knappade in mitt lösenord och böjde mig ner över min väska för att fiska upp bandspelaren.
”Så, vad är det du planerar för söndags bilaga?” frågade hon och viftade lite lätt med benen där hon satt.
”Det får du väl läsa då” svarade jag lite kryptiskt och gav henne ett hastigt leende innan jag öppnade ett dokument och började förbereda mig.
Diana var kort, spinkig och hade stora bruna ögon. Hon såg inte ut att vara äldre än femton, men hon var runt tjugoåtta om jag hade förstått det rätt. De flesta dagar spenderade hon vid mitt skrivbord och skvallrade, brainstormade eller studerade mig i den allra djupaste tystnad.
”Jag måste nog gå och jobba lite nu…” sade Diana, hoppade ner från mitt skrivbord och försvann lika snabbt som hon dykt upp.
Jag skakade lite förundrat på huvudet och undrade hur hon kunde få något jobb gjort över huvud taget, men släppte det snabbt för att koncentrera mig, och så försvann jag i den vanliga dvalan som uppstod när jag jobbade intensivt.
Jag kunde inte erkänna att jag jobbade hela dagar på mina reportage, jag ägnade mig åt olika delar max fem timmar i sträck, men sedan packade jag ihop för dagen, sade hejdå till de kollegor jag förväntades vara trevlig mot och köpte lite mat som David kunde göra i ordning när vi väl blev hungriga. Väl hemma strövade jag runt lite planlöst, kollade på tv eller ringde min mamma för att ge henne den lilla uppdateringen jag kunde. Jag var ensambarn och har alltid haft lätt att prata med folk, haft lätt att umgås, men med undantag från Isabella och David har jag aldrig släppt in någon på riktigt. Jag har bekanta som jag då och då kan gå ut och ta ett glas med, jag kan vara lättsam och grabbig när Davids vänner är på besök och fick lätt Davids föräldrar att tycka om mig, men som sagt gillar jag inte att öppna mig inför andra människor.
Med en lätt suck letade jag efter något gott att dricka i kylskåpet, fick tag i en päroncider och föll ner i vår bruna väl använda soffa. Med ett tryck på en svart fjärrkontroll gick tv:n igång, och jag bläddrade runt tills jag fann något tillräckligt hjärntvättande för att underhålla mig tills David skulle komma hem.
~25e september~
Jag suckade och petade lite tankspritt i makaronerna som David kokat ihop, och fäste blicken på en ensam köttbulle.
”Hörru, vad är det?” frågade David och såg på mig med rynkad panna.
”Va? Åh… inget” mumlade jag och stoppade köttbullen och några makaroner i munnen, sköljde ner det med lite vatten och harklade mig innan jag såg ner på de få små makaroner som låg kvar på tallriken.
”Milla” började David, nu lite allvarligare, ”jag ser ju att det är något på tok, du vet att du kan berätta för mig” sade han och kisade lite mot mig, och jag drog en hand genom håret och bet mig svagt i underläppen.
”Det är bara mycket på jobbet” sade jag, vilket var sant men det var inte därför jag betedde mig otåligt och nästan maniskt vid vissa tillfällen.
”Är du säker på att det bara är det?” frågade han och jag såg honom i ögonen innan jag reste mig och nickade.
”Ja, jag är säker” ljög jag när jag stod med ryggen mot honom och satte ner tallriken, glaset och besticken i diskhon.
”Jag kan diska om du vill vila” erbjöd sig David ridderligt när han kom med sin tomma tallrik och jag gav honom ett litet leende och skakade på huvudet.
”Nej, det är min tur idag” sade jag och tog ett resolut tag om diskborsten.
David tvekade lite men nickade sedan och började duka ut medan jag satte igång att göra rent allt vi använt.
Mina tankar seglade iväg, som ganska ofta då jag inte sysselsatte mig med något väldigt krävande, till Sam. Han hade inte ringt om den där saken som han trodde kunde intressera mig, och det gjorde mig frustrerad både för att det kände som om jag gick miste om ett scoop, men också för att det kändes som om han hade glömt mig. Den känslan var väldigt jobbig. Plötsligt gled något ur min hand och en skräll hördes inte långt därefter.
”Milla? Milla gick det bra? Vad hände?” hörde jag Davids oroliga röst från vardagsrummet, och så stack han in huvudet och betraktade det sönderslagna glaset.
”Jag… jag vet inte vad… jag bara tappade det” stammade jag och såg oförstående på glassplittret.
”Det är lugnt, gå du och lägg dig så städar jag upp det här” sade han lugnt och gav mig en tröstande puss på pannan innan han försvann ner och började samla ihop glasbitar.
Försiktigt torkade jag mina händer och fingrar – som nu liknade russin mer än hud – och gjorde som jag blev tillsagd. Jag drog av mig alla kläder förutom trosorna, rotade fram en av Davids urtvättade t-shirtar och kröp ner under täcket. Strax efter att jag knep ihop ögonen somnade jag, och jag vaknade inte förrän runt midnatt av att något underligt ljud fyllde sovrummet. David låg tyst bredvid mig och sov sött, ljudet kom alltså inte från honom, och jag såg mig förvirrat omkring. Plötsligt insåg jag att det var min mobil som ringde, och det konstiga ljudet uppstod när den vibrerade ilsket mot mitt nattduksbord. Jag kravlade mig tyst ur sängen, tog tag i mobilen och smet ut ur rummet, jag ville inte väcka David – trots att det var en uppgift värd gudarna. Fortfarande utan att föra något oväsen tassade jag in i hallen och vidare till vardagsrummet, och så svarade jag och tryckte mobilen mot örat.
”Milla?” hörde jag en bekant röst andas innan jag ens hunnit säga att det var jag, och jag nickade stumt innan jag insåg att personen på andra sidan luren inte kunde se det.
”Ja” svarade jag tyst.
”Det är Sam”
Drop a comment (: <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | EmmaGlimne - 31 aug 11 - 18:32 | | Brabrabra! :D | Lovehurtsbadly - 9 aug 11 - 11:25- Betyg:  | Åh, jag vill läsa mer! :))
Mejla nästa? :) | | 134643 - 8 aug 11 - 17:36 | Du är underbar!
Skriv snabbt klart nästa del, och mejla gärna nästa igen? :) |
|
|
|
