Modemissen del 3 |
Onsdagen den 6 september kl.07.37
Jag satte min väckarklocka på 06.30 den här morgonen för att vara säker på att ha
gott om tid för att göra mig i ordning. Sedan slängde jag hälften av mina kläder på golvet, inklusive en gräslig
vinröd tröja och de små militärbyxorna, innan jag bestämde mig för en vit T-tröja och en ljusbrun minikjol. Ingenting hade fastnat någonstans.
- Godmorgon Allison, sa mamma när jag kom ner till frukosten. Känns det bättre idag?
Jag pressade ihop läpparna. Jag visste att jag var orättvis men jag kunde inte låta bli att känna att inget av det här hade behövt hända om hon bara tvättat som en ordentlig mamma.
- Kan jag få en servett, tack? bad jag. Jag slog in min smörgås i den och tog med mig den hit upp för att att äta i lugn och ro. I mitt rum kan ingen ställa dumma frågor som:
"Känns det bättre idag?"
För idag gäller det inte att känna sig "bättre"... "Bättre" är inte tillräckligt bra.
Idag måste jag lämna mitt gamla liv bakom mig helt och hållet och börja om på nytt. Vilket hela tiden har varit mitt mål för det här skolåret.
Det är bara det att jag inte känner mig som ett sprillans nytt inuti. Jag känner mig som samma gamla töntiga jag som missade två månader i skolan förra året. (det var inte mitt fel) och blev en nolla i sociala sammanhang.
Som samma töntiga jag som lärde mig öppningssekvensen av makt och begär utantill och som gick upp i vikt av att ligga i mammas säng dagarna i ända. Kathy påstår till och med att jag fick en fettvalk. Hon påstår dessutom att jag bara låtsades att jag inte var sjuk påriktigt.
Men varför skulle jag ha gjort det? I början av sjätte klass var jag vän med alla och inte bara med Kathy. Alla var vän med alla.
Men terminen därpå, när jag kom tillbaka efter att ha varit borta så länge hade tjejerna börjat ha tamponger i väskorna och fnittrade om det var någon som inte använde deodorant. Alla regler hade förändrats och jag visste inte
om hur spelet gick till. Jag var inte med i spelet längre.....
Samma dag, på samhällskunskapen
Jag skriver frenetiskt medan mr Shakely berättar om den brittiska koloiseringen av Amerika som vi läst om vart enda år sedan vi gick i tvåan. Men jag låtsas att jag är koncentrerad och gör anteckningar för Jeremy Webster sitter och sneglar på mig tre bänkar härifrån och jag vägrar att möta hans blick.
Jag tänker inte titta upp, jag tänker inte titta upp.
Den här morgonen ställde sig Jeremy i vägen för mig i klassrummer och låtsades att jan strippade. Han vickade på höftena och sjöng:
- Ba-da-ba-da-boom, ba,da,ba,da, boooom.
Hjärtat bankade i min bröstkorg.
- Kan du vara snäll och flytta på dig, viskade jag.
Jag vet att jag blev knallröd för jag kände det. Jag knuffade mig förbi honom.
- AJ! den här kissemissen har visst klor!
Mika Satomi såg alltihop och gjorde hela saken värre. Jeremy skulle aldrig ge sig på Mika.
Det skulle han inte våga, för Mika är andra befälhavare efter Rachel Delaney och alla vet att Rachel styr den här skolan.
- Han är en idiot, sa Mika och satte sig på min stol. Bry dig inte om honom.
Jag ryckte på axlarna. Jag kände mig så där darrig som man gör när man försöker hålla tillbaka gråten. Hon såg utforskande på mig med sina mörka ögon. Sedan ringde klockan och hon for upp och skyndade ut i korridoren.
- Rachel! Hadley! hörde jag henne ropa. Vänta på mig!
Det här känns så fel, jag sitter fast på samhällkunskapen med Jeremy, Hadley Rachel och Mika!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | TH-Lower - 8 aug 11 - 00:21 | Nice! :D
Mejla gärna igen. ^^ | Eme_96 - 7 aug 11 - 21:14- Betyg:  | | brabrabra! Lite kort bara men annars bra! :) |
|
|
|
